2348800 GL0912 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:12 Onsdagen den 8 oktober 1997/98 12 1997-10-08 00:00:00 Handikappolitik BA99C575-7140-4272-8FCD-08A66E0C06BA 125 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) s Herr talman! Utgångspunkten för den svenska handikappolitiken är alla människors lika värde. För att begrepp som delaktighet och jämlikhet skall bli till verklighet krävs en ökad tillgänglighet i vardagsmil- jön samt möjligheter till eget boende, möjligheter att ha ett arbete, att ta del av information osv. Detta till- sammans med ett gott och vänligt bemötande och frihet från diskriminering redogör regeringen för i skrivelsen. De senaste årens handikappreformer har i hög grad varit inriktade på att förbättra det individuella stödet. Det är nu dags att gå vidare för att åstadkom- ma bättre tillgänglighet generellt, i olika verksamheter och miljöer. Generella åtgärder har dessutom den fördelen att de kommer även andra, som inte direkt hör till gruppen funktionshindrade, till del. I det sammanhanget är en ytterst viktig förändring på gång, som får tjäna som en signal på ett förändrat synsätt. Det gäller färdtjänst, som framöver i första hand skall betraktas som en transportform i stället för en form av bistånd. För att stimulera och stödja utvecklingen på trafi- kområdet fördelar regeringen 1,5 miljard kronor på fem år. Kommunerna har ett alldeles särskilt ansvar för tillgängligheten i vardagsmiljön. Jag vill understryka att kommunala åtgärdsprogram bör upprättas och ingå i varje kommuns översiktsplan. Sådana program är den mest effektiva metoden för att komma vidare och undanröja praktiska och fysiska hinder. Boverket får nu i uppdrag att samordna arbetet med att utforma ett program för generellt ökad till- gänglighet i kommunerna. Arbetet skall ske i nära samråd med Handikappinstitutet, handikapporganisa- tionerna och andra berörda. Goda exempel på hur det effektivt går att förbättra tillgängligheten skall sedan spridas. En del av tillgänglighetsprogrammet skall inriktas på att hitta former för en integrerad anpass- ning av trafiksystem och bebyggelse. För att underlät- ta för handikapporganisationerna att medverka i ett sådant arbete anslår regeringen särskilda medel ur Allmänna arvsfonden. Skulle det visa sig att utveck- lingen av tillgängligheten inte påskyndas bör en tvingande lag övervägas. Det är också vad utskottet skriver i sitt betänkande, herr talman. Många funktionshindrade säger att de upplever diskriminerande behandling. Det har ofta varit frågan om sådant som att nekas inträde till olika publika verksamheter. Sådana hinder strider mot värderingen om alla människors lika värde. Därför skall diskrimi- neringsförbudet i brottsbalken också komma att om- fatta gruppen funktionshindrade. Regeringen förväntas inom kort komma med för- slag till riksdagen. Det gäller även frågan om diskri- minering i arbetslivet. Det är regeringens ambition att en sådan lag skall träda i kraft den 1 januari 1999. Tillgänglighet handlar också om bemötande. Funktionshindrade har ett alldeles särskilt behov att bli bemötta på ett sådant sätt att det underlättar delak- tighet och tillgänglighet. Regeringen har tillsatt en särskild utredare med uppgift att bl.a. se över hur kraven på valfrihet, inflytande och information re- spekteras. Nästa sommar skall han föreslå åtgärder för att avhjälpa eventuella brister och missförhållanden. Den generella välfärden som en av grundstenarna i handikappolitiken är oslagbar när det gäller att för- bättra förhållanden för dem som har det största beho- vet. Det innebär mindre av utpekande, och leder till sammanhållning i stället för att grupp ställs mot grupp. Jag vill påstå att moderaternas hämningslösa skattesänkarpolitik inte bådar gott på handikappområ- det. Om skatterna skulle komma att sänkas med de miljarder som moderaterna utlovar blir det inte mycket kvar att fördela. För min egen kommun, Ny- köping, är skillnaden mellan regeringens politik och moderaternas förslag 66 miljoner kronor i reda pengar år 2000. Det är lika mycket pengar som hela den tekniska verksamheten kostar netto på ett år. Att ska- pa utrymme för handikappolitiken genom fler karens- dagar och 75-procentsnivå i sjukpenningen drabbar ju omedelbart den grupp som man påstår sig vilja värna. Jag vill passa på att något bemöta en del av det som moderaterna tagit upp i sin motion och i reserva- tioner. För det första gäller det de projekt som påbörjats på rehabiliterings- och habiliteringsområdet med hjälp av de s.k. stimulansbidragen. Det är inte som modera- terna skriver att redan påbörjade projekt fått avbrytas. Det är precis tvärtom. De har getts möjlighet att full- följas. Däremot startas inga nya projekt. För det andra gäller det moderaternas antydningar om att den enskildes rätt att själv välja sin egen assi- stent på något sätt skulle äventyras i och med att kommunerna nu skall bekosta de första 20 timmarna. Jag tillbakavisar det påståendet med att säga att det inte har gjorts några som helst ändringar i lagen i den riktningen. Det finns inte heller några sådana förslag. Den fördyring som detta för med sig för kommu- nerna kompenseras genom ökade statliga anslag, dock inte fullt ut, samt med de ytterligare 8 miljarder kro- nor som tillförs kommunerna att användas till vården, skolan och omsorgen under 1998. När det sedan gäller handikappreformen och att rätten till personlig assistans skall återställas, vill jag först säga att skola och barnomsorg om något är ett verksamhetsområde med klart uttalat kommunalt ansvar. Det är rimligt att kommunerna ser till att verk- samheterna utformas så att alla barn kan vistas där och ta del av undervisningen. Det är väl det som är en av poängerna med att tillgängligheten skall öka. Vi skall ju bort från särlösningar. Sedan ställer jag mig undrande inför vad det egentligen är man avser när man hävdar att rätten till personlig assistans skall återställas. Det hävdar ju moderaterna här i gott sällskap. Vad är det som skall återställas? Personkretsen är oförändrad. Möjligheten att själv välja vem man vill ha till sin hjälp är orörd. Anslaget är näst intill fördubblat sedan 1994. Det genomsnittliga beviljade timantalet ökar, liksom anta- let personer med stöd. Socialutskottet kommer om 20 dagar att ha en he- aring kring assistansersättningen för att klargöra hur utvecklingen hittills sett ut. Visst känns det viktigt att vi har en gemensam verklighetsbeskrivning över par- tigränserna när vi diskuterar eventuella förändringar på dessa viktiga områden framöver. När det gäller de psykiskt funktionshindrade och LSS, vill jag börja med att slå fast att de psykiskt funktionshindrade i lagstiftningen inte är utestängda från insatser. LSS utgår från behov och inte från dia- gnos. Men det är klart att det är ett stort problem att endast 1 300 personer med psykiska handikapp har fått beslut om LSS-insatser och att det helt saknas beslut i hälften av landets kommuner. Förklaringarna är antagligen många. En kan vara att gruppen inte nås av information om möjligheterna, en annan att handläggare delvis saknar kunskap om psykiska funktionshinder och en tredje att så många som en tredjedel av kommunerna ännu inte inventerat behoven hos de psykiskt funk- tionshindrade. Regeringen har tagit initiativ till att stimulera och utveckla alternativa stöd- och boendeformer genom att avsätta särskilda medel ur Allmänna arvsfonden. Frivilligorganisationer har under våren inbjudits att delta i det arbetet. Herr talman! I betänkandet framgår att Socialsty- relsen under nästa år kommer att lämna en rapport om psykiatrireformen. Därför finns det anledning att avvakta till dess innan riksdagen tar ställning till eventuella förändringar. Det får också gälla för frågan om personligt ombud. De tio försöksprojekt som är i gång kommer sannolikt att visa på en bättre väg till samordning av olika stödinsatser. Frågan om systemet skall införas i full skala så som Psykiatriutredningen föreslog bör så småningom bli föremål för nya över- väganden. Herr talman! Det är ingen hejd på moderaternas optimism när de beskriver fördelarna med sitt förslag om en s.k. hjälpmedelsgaranti. De ser det själva som en fortsättning på den valfrihetsrevolution som de anser sig ha påbörjat under den förra mandatperioden. Det skall bli snabbare, billigare, bättre och räcka till fler. Men när det kommer till hur det konkret skall fungera får man läsa en, två, tre och t.o.m. flera gång- er för att försöka förstå vad moderaterna egentligen menar. Det finns t.ex. inte fastlagt någon kostnadsnivå på garantin. Ett problem som moderaterna själva pekar på är kostnadsskillnader på flera hundratusen- tals kronor. Att sätta i sjön en reform som det inte finns någon som helst kostnadsanalys av, låter som ett vanskligt projekt. Det är nog klokt att göra så som majoriteten i ut- skottet kommit fram till, nämligen att avvakta de försök som pågår. De funktionshindrade torde ha störst behov av att hjälpmedlen blir rätt utprovade och kommer att fungera snarare än någonting annat. Det är inte i första hand en privatisering utan en effektivi- sering som behövs. De begreppen går som bekant inte alltid hand i hand, särskilt inte på områden där efter- frågan är liten och marknaden smal. Det stora antalet reservationer har berörts här. Jag undrar om det möjligtvis kan bero på att vi närmar oss ett valår snarare än att regeringens skrivelse och be- rättelse över handikappolitiken skulle vara tunn. Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets hemställan i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. 0683297678211 N 2010-01-01 00:00:00 197291 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0912/#anf125