<anforande>
<dok_hangar_id>2348907</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09119</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:119 Fredagen den 5 juni</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>119</dok_nummer>
<dok_datum>1998-06-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Bostadspolitiken </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5E32AF7F-3CD7-4E57-A7A2-6ED56E763C5F</anforande_id>
<anforande_nummer>41</anforande_nummer>
<talare>PER LAGER (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag saknade i Lennart Nilssons anfö-
rande särskilt någonting om barnen och om jämställd-
hetsperspektivet. Han nämnde litet om de hemlösa
men inte de funktionshindrade, de äldre, ungdomarna,
de elöverkänsliga osv. Det är möjligt att någon annan
socialdemokrat kommer att ta upp dem - vad vet jag
- men jag skulle vilja ställa en fråga till Lennart Nils-
son om just barnen. Jag tror att vi alla är överens om
att barnen är framtiden. De är de viktigaste som vi har
att hantera i vårt samhälle, och det är dem som vi
bygger vårt samhälle för.
Socialdemokraterna ställer sig bakom ROT-
avdraget, och det gör man trots att man har väldigt
stolta miljömål för ett ekologiskt hållbart samhälle.
Man borde i stället satsa på fortsatt allergisanering av
inomhusmiljöerna, just för barnens skull.
10 % av våra hus lider av den s.k. sjukahussjukan,
och 30-40 % av våra barn har drabbats av överkäns-
lighet eller allergi. Hur kan Lennart Nilsson förklara
att man gör den här satsningen, som jag kallar be-
tongmodellen, på ett ROT-avdrag i stället för en
satsning på det som har med miljöförbättringar att
göra?
</anforandetext>
<intressent_id>075043103804</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>209564</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09119/#anf41</protokoll_url_www>
</anforande>
