<anforande>
<dok_hangar_id>2348907</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09119</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:119 Fredagen den 5 juni</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>119</dok_nummer>
<dok_datum>1998-06-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Bostadspolitiken </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>7F93CC26-1FA0-4332-B27D-D1763D722EFC</anforande_id>
<anforande_nummer>37</anforande_nummer>
<talare>ULF BJÖRKLUND (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Lennart Nilsson nämner att han i
princip inte har något emot goda och bra bostadsbi-
drag, utan att det naturligtvis handlar om pengar.
Läget är ju det att under de senaste tre åren har vi
sparat ca 3 miljarder kronor just på bostadsbidragen -
från ca 8 miljarder ned till mellan 5 och 6 miljarder.
Naturligtvis är det här en fråga om att prioritera rätt.
Bostadsbidragen går ju trots allt till de svaga grupper-
na.
Min fråga är: Tycker Lennart Nilsson att de regler
med individuella inkomstgränser som vi har i dag är
rättvisa och att de slår på ett bra sätt mot de svaga
grupperna som ofta är barnfamiljer?
</anforandetext>
<intressent_id>0653132951201</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>209560</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09119/#anf37</protokoll_url_www>
</anforande>
