2348907 GL09119 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:119 Fredagen den 5 juni 1997/98 119 1998-06-05 00:00:00 Utvecklingen inom den kommunala sek- torn 0CBADF84-6BB9-484D-9CAC-5FD6717B83F9 155 SONIA KARLSSON (s) s Fru talman! Med anledning av vad som har sagts av föregående talare skulle jag vilja läsa några rader om kommunernas ekonomiska läge från mars 1998. Det är sammanfattningen. Det står att kommunernas ekonomi förbättras successivt fram till millennium- skiftet, och att det framför allt är de höjda statsbidra- gens förtjänst. Man gör också bedömningen att kom- munsektorn i dess helhet kommer att vara i balans år 2000. Vi har 288 kommuner, och det är klart att det ser litet olika ut i alla dessa kommuner. Men det är den helhetsbedömning Kommunförbundet gör. Det var innan man i Kommunförbundet kände till att det skulle bli ytterligare 4 miljarder 1998, och även de kommande åren. Mot bakgrund av vad som har sagts här måste jag berätta att SCB i dag har talat om hur det ser ut på arbetsmarknaden. I maj var 63 000 färre öppet arbets- lösa än i maj förra året. 31 000 färre deltar i arbets- marknadspolitiska åtgärder. Sysselsättningen har ökat med 49 000 personer. I DN i går kunde man också läsa att allt färre lever på socialbidrag och att a-kassorna betalar allt mindre. I dag kunde vi dessutom läsa att Sveriges kreditbetyg höjs. Alla dessa delar tyder ändå på att det börjar gå bättre för Sverige. Jag ville bara ta det som inledning. Fru talman! Vi socialdemokrater vill värna de viktiga verksamheterna vård, omsorg och utbildning inom kommuner och landsting. Det är oerhört viktigt för medborgarna att skolan, vården och omsorgen är den bästa, att de kan känna sig trygga vad gäller bar- nen i skolan och vad gäller de äldre när de blir gamla och svaga. Tack vare att vi nu har ordning i den svenska eko- nomin kan vi ytterligare höja nivån på bidragen till kommuner och landsting. I jämförelse med nivån år 1996 ökar statsbidragen till kommuner och landsting med sammanlagt 72 000 miljoner kronor under perio- den 1997-2001. De nya resurserna är till för att i första hand värna kvaliteten i skolan, vården och omsorgen. Vad gäller skolan så behöver pengar riktas till elever med behov av extra stöd. Vad gäller sjukvården behövs extra resurser för att korta ned väntetiderna i hälso- och sjukvården. I april träffades en överenskommelse mellan rege- ringen, Svenska Kommunförbundet och Landstings- förbundet om riktlinjer för den kommunala ekonomin och verksamheten under åren 1998 och 1999. I denna överenskommelse utfäster sig förbunden att utveckla äldreomsorgen i enlighet med de mål och riktlinjer som redovisas i den nationella handlingspla- nen för äldrepolitiken. Man skall sluta samverkansav- tal mellan kommuner och landsting i samtliga län och förbättra det medicinska omhändertagandet i äldre- vården. Man skall korta ned väntetiderna i hälso- och sjukvården. Man skall utveckla skolan i enlighet med regeringens tiopunktsprogram. Det skall läggas sär- skild tonvikt vid insatser för elever med särskilda behov. Regeringen utfäster sig att ta hänsyn till regeländ- ringar som påverkar det kommunala skatteunderlaget och det kommunala utgiftstrycket och att fullfölja höjningarna av statsbidragen till kommuner och landsting. Det innefattar, som jag tidigare har sagt, ett ytterligare tillskott på 4 000 miljoner redan år 1998. Denna överenskommelse understryker att de nya resurserna kommer att gå till de viktiga områdena vård, skola och omsorg. Precis som Fredrik Reinfeldt sade är det nu fjärde gången som vi får en samlad årlig redogörelse om utvecklingen inom den kommunala sektorn. Redo- visningen avser i huvudsak förhållanden t.o.m. verk- samhetsåret 1996, men det finns också preliminära siffror för år 1997. Skrivelsen har närmast formen av en verksam- hetsberättelse för den kommunala sektorn. Den är tillbakablickande och beskrivande. Regeringen un- derstryker att arbete pågår inom olika områden just för att förbättra informationen om verksamhetens kostnader, prestationer och kvalitet. Det sker just för att underlätta den fortlöpande uppföljningen och ut- värderingen av verksamheten inom den kommunala sektorn, som vi skall göra här i riksdagen. Skrivelsen omfattar i huvudsak de obligatoriska verksamheterna i kommuner och landsting och be- skriver hur dessa utvecklas i förhållande till de natio- nella mål som riksdag och regering har formulerat. Utskottet behandlar i betänkandet också 29 yrkan- den i fyra motioner som väckts med anledning av skrivelsen. Så är det två yrkanden från motioner som väcktes med anledning av den ekonomiska vårpro- positionen. Skrivelsen är, som jag sade, tillbakablickande och beskrivande, och regeringen har inte heller begärt något ställningstagande från riksdagens sida. Ändå har till betänkandet fogats 25 reservationer. Detta visar på kommunsektorns roll och betydelse, både i debatten här i riksdagen och ute i samhället, men allra mest på vilken betydelse som verksamheterna inom kommunerna - särskilt vård, skola och omsorg - har för kommunmedborgarna. Finansutskottet ser mycket positivt på de insatser som görs från regeringens sida för att förbättra den nationella uppföljningen av kommunsektorn och där- med bl.a. förstärka möjligheterna för riksdagen att få ett bättre underlag för sina samlade bedömningar av utvecklingen. Genom det arbete på uppföljningsområdet som nu pågår kommer det att bli allt bättre möjligheter att ytterligare utveckla skrivelsen, som bl.a. Roy Ottos- son har önskat. Det gäller i första hand den ekono- miska redovisningen, men också bedömningarna av hur väl de nationella målen uppfylls. Fyra reservationer handlar om utjämningssystemet för kommuner och landsting. Som Fredrik Reinfeldt sade yrkar man i den moderata reservationen på tilläggsdirektiv när det gäller att granska effekterna av systemet bl.a. ur tillväxtsynpunkt. Per-Ola Eriksson talade om den del som har med befolkningsminskning att göra och kollektivtrafikfak- torn. I Folkpartiets reservation yrkar man på att vi skall ta fram underlag för att förändra utjämningssystemet så att bl.a. de sociala kriterierna får ökad tyngd. I Miljöpartiets reservation yrkas att kostnadsut- jämningen för kollektivtrafik bör avskaffas. Det har suttit en parlamentarisk kommitté hela ti- den sedan vi fattade beslut om utjämningssystemet, som skall följa, utvärdera och utveckla utjämningssys- temet. Framför allt går kommittén igenom kostnadsut- jämningen, faktor för faktor. En av de faktorer som man tittar på gäller just för kollektivtrafiken. Kommit- tén har också gjort särskilda beräkningar på effekterna av befolkningsminskningen. Tanken är att kommittén skall lägga fram ett förslag till hösten. De krav som framförs i både Folkpartiets reservation och i den moderata reservationen är gamla bekanta som redan tidigare har behandlats och på utskottet förslag av- slagits av riksdagen vid åtskilliga tillfällen, senast i betänkande 1996/97:FiU7. Det finns ju vissa som har stora möjligheter att påverka denna kommitté. Roy Ottosson sitter i den, och jag förutsätter att man diskuterar just detta med kollektivtrafiken. Nästa sammanträde äger rum den 18 juni, så då kan Roy ta upp frågan igen. I reservation 19 har Centern, Moderaterna, Folk- partiet och Kristdemokraterna yrkat på ett förslag om en vidareutvecklad vårdgaranti. Socialutskottet har yttrat sig över motion Fi67 av Lars Tobisson m.fl. från moderaterna, som begär ett tillkännagivande om behovet av ett omedelbart infö- rande av vårdgarantin inom hälso- och sjukvården. Socialutskottet pekar i sitt yttrande bl.a. på över- enskommelsen den 30 april mellan staten och lands- tingen, där parterna är överens om att under åren 1998-1999 göra en kraftsamling för att förbättra tillgängligheten. De höjda statsbidragen gör detta möjligt. Landstingen åtar sig att påtagligt minska vänteti- derna för både besök och behandling. Patienterna skall över lag finna väntetiderna inom vården rimliga. Parterna är vidare överens om att under 1998 närmare klarlägga de praktiska, organisatoriska och ekonomis- ka förutsättningarna för en utvidgad vårdgaranti. Socialutskottet föreslår att yrkandet i motionen avstyrs. Finansutskottet ansluter sig till vad socialut- skottet framhållit och yrkar avslag på motionen. Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och yr- kar att skrivelsen läggs till handlingarna. Jag har nu tid att kommentera några av de saker som har tagits upp. Fredrik Reinfeldt talar om utvecklingen i kom- munsektorn, och Karin Pilsäter tog upp att nu skulle fler än någonsin ha fått sluta inom kommunsektorn. Det är ju inte riktigt, för under den borgerliga tiden 1991-1994 var det 94 000 som fick lämna kommun- sektorn. Dessvärre har människor även under vår rege- ringstid fått lämna kommunsektorn, ca 47 000 perso- ner. Skälet var att när vi tog över makten var vår främsta uppgift att sanera statsfinanserna. Med ett lånebehov på 223 miljarder var det den främsta upp- giften. Vi har också i det längsta, som ett svar till Marie, försökt att undanhålla kommuner och landsting från direkta besparingar. Statsbidragen är ett av de få ut- giftsområden där det inte har gjorts minskningar. Men givetvis har kommunerna inte kunnat hållas skadeslö- sa när det gäller skatteunderlaget på grund av ege- navgifterna men också och i första hand just på grund av arbetslösheten. Jag vänder mig till Fredrik igen. Nu blir det po- lemik mot hela Kommunförbundet, eftersom Kom- munförbundet tycker att det har varit en stor tillgång att man har fått statsbidrag, medan Fredrik inte tycker att det är så mycket att tala om. Skillnaden har att göra med de minskade statsbidragen och med de skattesänkningar på ca 18 miljarder som moderaterna tänker sig inför framtiden. Om det inte är en så stor summa, handlar det ändå om ungefär 60 000 personer som skulle förlora sina arbeten i kommuner och landsting. Det är ju en väldigt betydande del. Det var nästan det antal som Fredrik själv använde och som han tyckte var förskräckligt. Som jag sade tidigare är det ändå positivt att vi ser att ekonomin är i balans, att vi har kunnat tillföra kommunerna pengar och att sysselsättningen nu också ökar i kommunerna. Antalet sysselsatta ökar med drygt 3 000 under detta år. Jag skall också kommentera det som Fredrik Rein- feldt sade, att med moderat politik skulle det ha blivit 250 000 jobb och 25 miljarder kronor. Det är orimligt att föra debatten på det sättet. Sedan kan ju Fredrik Reinfeldt göra detta påstående, men det blir inte mer sant för det. 0520793981601 N 2010-01-01 00:00:00 209678 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09119/#anf155