2348907 GL09119 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:119 Fredagen den 5 juni 1997/98 119 1998-06-05 00:00:00 Bostadspolitiken 2981FC6A-1558-4FC8-8151-EE78D9AE7FD1 15 ULF BJÖRKLUND (kd) kd Herr talman! "I en röd liten stuga invid sjön vill jag bo." Så börjar en trevlig schlagermelodi som jag minns från min ungdom. Jag erinrar mig att jag inled- de mitt första anförande om bostadspolitiken här i kammaren för snart sju år sedan med just det citatet. Utöver idyllen antyder den här visan att det hand- lar om att leva, bo och verka på landsbygden. Denna landsbygd har under senare år inte direkt upplevt någon expansion som krävt några större insatser för byggande. Att erhålla lån för ett rent landsbygdsbyggande har i det närmaste varit omöjligt för vanliga människor. Det byggande som möjligen har kommit till stånd har skett mer i anslutning till tätorter än på rena lands- bygden. I dagsläget är det praktiskt taget omöjligt för en svensk medelinkomsttagare att klara av att bygga ett eget hem på landsbygden om man inte har tillgång till ett betydande eget kapital. Det byggande som ändå har kommit till stånd handlar oftast om att höginkomsttagare med betydan- de eget kapital bygger egnahem i attraktiva lägen. Dessa byggnationer får också del av den statliga sub- vention som finns - fast det egentligen inte skulle behövas. De senaste två-tre åren har återigen flykten från landsbygden tagit fart. Särskilt det svenska inlandet utarmas. Befolkningsströmmarna går mot kusterna, universitetsorterna och storstäderna. Vägen att vända den trenden inbegriper naturligtvis många samhälls- områden. Det är inte i första hand en fråga om bo- stadspolitik. Men när människor återbefolkar gles- bygd och landsbygd bör boendemöjligheter på lands- bygden underlättas. Propositionen öppnar en möjlighet att även bevilja statlig kreditgaranti för nyinvesteringar i bostäder som inte får annat bostadspolitiskt stöd. Detta kan möjli- gen vara en liten lättnad för nybyggnation av småhus på landsbygden, men tyvärr gäller det endast i sam- band med nybyggnad. Trots denna begränsning moti- veras breddningen av kreditgarantin i propositionen med bl.a. regionalpolitiska skäl. Fler insatser för att bättre möjliggöra byggnation på landsbygden efterlyses. Idéer finns att hämta från Folkrörelserådet och Landsbygdsriksdagens material. En viktig väg till att klara ett eget boende, vare sig det gäller på landsbygden eller i stadsmiljö, går ge- nom ett medvetet bosparande. Det är angeläget att ungdomar redan på ett tidigt stadium lär sig att bospa- ra för att, när tiden är i inne, kunna skaffa sig en egen bostad. Vi vet ju att största delen av barnfamiljerna helst av allt önskar sig ett eget boende för barnens skull. Det kan handla om att utveckla dagens ungdoms- bosparande eller att nappa på Bofrämjandets sparlå- nesystem med en sparpremie som betalas ut vid inves- teringstillfället. Detta system betalar sig självt efter några år utan någon egentlig budgetbelastning för staten. Det skulle skapa stabilitet både för den enskil- de och för samhället. Tyvärr anser regeringen att bosparandet inte behöver stimuleras trots att bo- stadsminister Jörgen Andersson uttalat sig positivt om ett bosparsystem. Detta är i och för sig anmärknings- värt. Vi kristdemokrater menar att boendet, att skapa ett hem, är så centralt i livet att det med fördel kan ske med hjälp av ett särskilt stimulerat bosparsystem. Herr talman! När det gäller det övergripande må- let för bostadspolitiken redovisar regeringen endast sin bedömning av hur målet för bostadspolitiken bör formuleras. Något förslag om att i princip tydligt fastslå målsättningen finns inte. Utskottet ger genom ett tillkännagivande till regeringen sin anslutning till den målformulering som förs fram i propositionen. Men fortfarande tycks det handla mer om bedömning- ar om målformuleringen än ett tydligt fastläggande av den. När den övergripande målformuleringen bryts ned i sina delkomponenter lämnar regeringens bedömning en hel del övrigt att önska. Vi kristdemokrater betonar vikten av valfrihet i boendet och att människor skall kunna känna sig trygga i sitt boende. Det handlar också om att bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållandet för alla människor och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdo- mar. Så sägs i propositionstexten, och det är bra. Familjer som har frihet att välja den boendeform som passar dem bäst skapar också bästa möjliga uppväxt- förhållanden för barnen. De små nära gemenskaperna i familjekretsen under uppväxtåren är ofta avgörande för hela människans utveckling. Med ett bra, självvalt boende, med ett eget rum för barnen under skolåren i en trygg och kärleksfull atmosfär finns de bästa förut- sättningarna för formandet av solidariska och demo- kratiska människor. Skall valfrihet vara möjligt är det också viktigt med neutralitet mellan olika boendeformer. Att skapa förutsättningar för denna valfrihet och neutralitet är en av boendepolitikens viktigaste uppgifter. Utöver hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt bör även koope- rativ hyresrätt bli ett permanent och likvärdigt alter- nativ till övriga upplåtelseformer. Likaså bör möjlig- heten att äga sin lägenhet äntligen släppas fram på den svenska bostadsmarknaden. Vi har länge förväntat oss att regeringen skulle lägga fram ett förslag till lag om lägenhetsrätt, s.k. ägarlägenheter. Trots flera försök via motioner om detta har man från regeringen inte lyssnat. Planeringen skall så långt möjligt integrera boen- de, arbete och fritid så att människor med olika erfa- renhet och bakgrund kan mötas och utvecklas, fria från olika typer av negativ segregation. Besluten skall också läggas så nära människor som möjligt. Särskil- da insatser måste riktas till uteliggare i våra storstä- der. Vidare skall all samhällsplanering ske i överens- stämmelse med en ekologisk helhetssyn så att tillgång till frisk luft, ostörd natur och åkermark för livsme- delsproduktion säkerställs. Herr talman! Förslaget i propositionen om ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget ställer vi oss frågande inför. Att ge minskat stöd till smålägenheter inom räntebidragssystemet är förvånande med tanke på att regeringen nyligen föreslagit att ett investe- ringsstöd skall ges till ungdomsbostäder. Eftersom ungdomar vanligtvis efterfrågar små lägenheter blir följden att de två förslagen motverkar varandra. Följ- aktligen borde regeringens förslag om ändrad beräk- ningsgrund för bidragsunderlaget avvisas av riksda- gen. Herr talman! Fastighetsskattefrågorna har vid ett flertal tillfällen tagits upp i den här kammaren under senare tid. Regeringen gör nu den bedömningen att en allmän översyn av fastighetsbeskattningen bör göras. Kristdemokraterna delar inte den uppfattningen. Vad som fordras är inte en ny utredning utan snarare handling. Vi nöjer oss inte med den lilla sänkning som socialdemokraterna och Centern kommit överens om, från 1,7 % till 1,5 %. Fastighetsskatten bör på sikt helt fasas ut och i stället ersättas av en kommunal fastighetsavgift som täcker de verkliga kostnader som kommunen har. Vi beklagar att Centern i överenskommelsen låst fast sig vid nivån 1,5 %. Vidare beklagar vi att upp- skjutningen av fastighetsskatteinträdet för krisårgång- arna inte kan förverkligas sedan Centern övergett denna sin tidigare ståndpunkt och återigen allierat sig med socialdemokraterna. Vi beklagar också att regeringen inte vidtar några åtgärder för att återställa bostadsbidragsnivån för barnfamiljerna. Kvar är också de bevisligen mycket orättvisa reglerna om individuella inkomstgränser och utbegränsningsreglerna. Barnfamiljerna är enligt färska utvärderingar den grupp som på ett särskilt sätt drabbats av senare års besparingsåtgärder. Trots detta är regeringen inte beredd att vidta åtgärder. I detta avseende struntar man i vad den bostadspolitiska utredningen påtalade. Rättvisa mellan bidragstagare med exakt lika förutsättningar borde vara självklar, men så är det inte. Viktigt är att påpeka att kommunerna måste kon- centrera sin verksamhet på skola, vård och omsorg. Restriktivitet måste vara ledstjärnan när det gäller att bevilja stöd till kommuner med övermäktiga åtagan- den för boendet. I princip bör stöd endast kunna med- ges till sådana kommuner där vården, skolan och omsorgen hotas och där utförsäljning av kommunala bolag eller delar därav inte är realistiska handlingsal- ternativ. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reser- vationerna 6, 28 och 47. Naturligtvis står vi bakom även våra övriga reservationer. Även jag vill tacka alla för den trevliga arbetsge- menskapen under mandatperioden. Skulle det vara så att jag inte är tillbaka i höst stannar jag i den röda lilla stugan nere vid sjön, som ni minns. Tack för ordet! 0653132951201 N 2010-01-01 00:00:00 209538 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09119/#anf15