2348907 GL09119 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:119 Fredagen den 5 juni 1997/98 119 1998-06-05 00:00:00 Riktlinjer för Telias verksamhet 0BBC369F-1E05-415D-A3D5-D6AF4338295C 110 PER WESTERBERG (m) m Herr talman! Det är något av en nationell tragedi att i denna kammare se näringsutskottets betänkande 14 Riktlinjer för Telias verksamhet. Det är utomor- dentligt anmärkningsvärt att föra upp riktlinjer och strategi för ett bolag som ett ärende i kammaren i stället för som ett ärende på bolagets stämma. Det är också en tragedi för mig med oförmågan att låta Telia utvecklas på sina egna meriter utan än en gång binder Telia till ett statligt bolag. Majoritetens skrivningar är ett sken av en pro- gressiv linje. Där föreslås att Telia skall verka i Nor- den och Östersjöområdet och erbjuda telekommuni- kationer i vid bemärkelse. Telia skall få ingå nöd- vändig internationell verksamhet för att backa upp den förstnämnda verksamheten. Därmed anser majori- teten ge bolaget likvärdiga förutsättningar. Herr talman! Jag är upprörd över att Sverige miss- handlar ett av de mest kvalificerade, mest kunskapsin- tensiva företagen som nu finns. Telia är en av de effektivaste teleoperatörerna i världen. Telia är det bl.a. till följd av att bolaget har fått verka på en fullt ut konkurrensutsatt marknad. Den amerikanska fede- rala myndigheten har klart markerat att den svenska teleavregleringen förmodligen är den mest lyckade i världen. Därmed har vinster för såväl konsumenter som producenter av telekommunikationer uppnåtts. Telia har fått ett försprång genom att den avregle- rade marknaden i Sverige har verkat under ett antal år medan övriga europeiska länder sent kommit i gång med avregleringen. Telia här därmed kommit längre med större affärsmöjligheter än många av konkurren- terna. Telia jobbar samtidigt i en av de mer kunskap- sintensiva branscherna, som är av särskilt intresse i Sverige och Norden i och med att flera av de viktigas- te och bästa teleoperatörerna finns här. De har fått ett antal kvalificerade konkurrenter på svensk marknad, där snart sagt varje teleoperatör i världen av någon betydelse finns representerad, bl.a. för att kunna följa och dra lärdom av de avregleringar som har skett. Detta i kombination med en teleindustri i Sverige och Finland gör att vi har förutsättningar att bli ett verkligt kompetenscentrum på teleområdet. Det förut- sätter att det inte bara är teleindustrin som får utveck- las utan också teleoperatörerna. Då måste även Telia få möjlighet att vara affärsmässig, dvs. mindre poli- tiskt beslutsfattande, och därmed kunna komma ut på riskkapitalmarknaden och kunna föra förhandlingar med utgångspunkt i strikt kommersiella grunder. Om Telia skall ges likvärdiga förutsättningar, måste man här notera att det inte finns ett enda tele- operatörsbolag av betydelse i Europa där regeringarna inte har öppnat för att bolagen skall vända sig till marknaden, skaffa riskkapital, bli strikt kommersiella, och därmed göra gränsöverskridande affärer och aktivt delta i den omfattande omstruktureringen av marknaden för teleoperatörer som kan förutses i Eu- ropa. Alla andra teleoperatörer är med andra ord på väg mot riskkapitalmarknaden - eller är redan där. De är strikt bundna till kommersiellt tänkande. De är i olika hög utsträckning på väg in i den avreglerade markna- den. Sverige och Telia har klara förutsättningar och konkurrensfördelar nu. Det gäller att inte låta dessa förutsättningar gå förlorade. Varför vill man inte delta i omstruktureringen? Varför låter man sig akterseglas? För mig är det en gåta. Företagsledningen i Telia delar den uppfattning som nästan alla andra regering- ar i Europa har, nämligen att teleoperatörerna inte längre är naturliga monopol utan lever i en konkur- rensutsatt marknad och därför bör privatiseras. Fackklubbarna på Telia har samma uppfattning. Uppfattningen hos regeringarna i Europa är densam- ma - oavsett politisk färg på regeringarna. Det är den svenska socialdemokratin som radikalt avviker och därmed binder Telia till en sämre utveckling än det annars skulle behöva få. Jag är fullständigt övertygad om att Telia har be- tydande förutsättningar att skapa ökad teknik och kunskapsutveckling i Sverige, fler sysselsättningstill- fällen på en mer avreglerad marknad, mer förutsätt- ningar att utvecklas som ett privat, eller åtminstone delprivatiserat, företag. Jag tycker inte att näringsmi- nister Anders Sundströms argumentation om behovet av bra telekommunikationer till hans fastrar och most- rar i glesbygden runt Piteå håller som argument. Han har återkommit till dem vid ett flertal tillfällen under tidigare interpellationsdebatter. Telia är ingen nationell, naturlig monopolin- frastruktur. Det finns utomordentligt väl utbyggda telefonnät för mobiltelefon som täcker hela Sverige. De är i direkt konkurrens med Telias gamla koppartrådsnät. Vi har även börjat få ett accessnät, dvs. motsvarande koppartrådsnätet, som går på ra- diolänk till städerna och landsbygden. Det har intro- ducerats i hela Östtyskland. Vi räknar med en intro- duktion under innevarande år i Sverige. Det har börjat skapas ett accessnät till teleabon- nenterna via elnätet och även via kabel-TV-nätet. Det finns full och total konkurrens. Därmed finns det ett stort konkurrenstryck på den marknad som Telia arbetar på. Vi ser också den snabba tekniska utvecklingen. En icke oväsentlig del av telekommunikationerna sker via Internet. Där finns redan tekniken för att använda parabolerna för att ta ned betydande datamängder. Därmed finns ännu en del att konkurrera med gente- mot Telia och den gamla infrastrukturen - som Telia tidigare i praktiken haft monopol på. Herr talman! Jag ser inte några av de traditionella argumenten, som tidigare kan ha setts som bärande, för att bibehålla Telia i statlig ägo. Jag ser att inga andra regeringar i Europa heller ser sådana saker för sina teleoperatörer. Där har nu Norge, som sista land förutom Sverige, markerat intresse av att gå med Telenor till den norska riskkapi- talmarknaden. Herr talman! Jag skulle avslutningsvis vilja ställa tre frågor till Socialdemokraternas talesman Birgitta Johansson i denna fråga: 1. Anser Birgitta Johansson och Socialdemokraterna att riksdagen skall ta riktlinjerna för företagets ut- veckling i alla andra statliga företag också, inte bara i Telia? 2. Vad anser Birgitta Johansson och Socialdemokra- terna att värdet är av att staten är hundraprocentig ägare av Telia? Varför har svensk socialdemokrati en motsatt uppfattning mot alla andra regeringar i Europa och de flesta andra socialdemokratiska partier i Europa? 3. Varför kommer alla andra ut på marknaden men inte svenska Telia? Hur kan man se på detta som en infrastruktur som oundgängligen skulle vara i statlig ägo? Jag har väldigt svårt att se några bärande argument för detta, men jag kan se många mycket starka argu- ment för att Telia bör introduceras på riskkapital- marknaden och ge det en frihetsgrad, som både led- ning, fackklubbar och alla andra länders regeringar ute i Europa har kommit till med sina respektive tele- operatörer. Vi har en unik chans. Telia ligger långt framme. Telia tappar i marknadsvärde varje dag till följd av förlorat försprång när vi inte går med Telia till mark- naden. Det är därför jag ser det som en nationell tra- gedi att den svenska socialdemokratiska regeringen och, som det förefaller, majoriteten åtminstone i nä- ringsutskottet är ovilliga till en privatisering av bola- get. Med hänvisning till den pressade tiden i kamma- ren kommer jag att nöja mig med att yrka bifall till reservation nr 1, på vilken jag även kommer att begä- ra rösträkning. 031005479013 N 2010-01-01 00:00:00 209633 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09119/#anf110