<anforande>
<dok_hangar_id>2348907</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09119</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:119 Fredagen den 5 juni</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>119</dok_nummer>
<dok_datum>1998-06-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Uppskov med behandling av vissa ären- den</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9C59E394-48DD-435E-BEFE-9351EDF1E3A5</anforande_id>
<anforande_nummer>104</anforande_nummer>
<talare>REYNOLDH FURUSTRAND (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Här har tidigare mycket detaljerat re-
dogjorts för rent principiella synpunkter på uppskov-
särenden. Jag tänker koncentrera mig till det bemyn-
digande gällande kreditgarantier som Karin Falkmer
tog upp.
Som Lennart Beijer säger handlar det här om att vi
i Sverige har möjlighet att i konkurrens med andra
stater ro hem en kanske mycket stor företagsetable-
ring till vårt land. Karin Falkmer, jag och andra har
tidigare diskuterat nödvändigheten att få till stånd
investeringar i vårt land av den karaktär som det här
faktiskt handlar om. Om Sverige skall ha en chans att
få igenom affärer på den här marknaden måste vi
kunna förhandla under vissa villkor och omständighe-
ter.
Det är fråga om att cirka ett par tusen människor i
vårt land, varav många inom högkvalificerade yrken,
skulle kunna få nya jobb, vilket naturligtvis både
Karin Falkmer och jag tycker är viktigt. Dessutom
skulle högskolor och universitet  ha en väldigt stor
nytta av den här typen av etableringar.
Regeringen har gett i uppdrag åt förutvarande
statssekreteraren och numera verkställande direktören
för Svensk Kärnbränslehantering AB Peter Nygårds
att leda en delegation som skall bedöma förutsätt-
ningarna för att ett företag, kanske bland många and-
ra, skall bygga en fabrik i Sverige.
Meningen var att Peter Nygårds skulle lämna sitt
förslag till regeringen senast vid utgången av 1997.
Tyvärr har det dragit ut på tiden, och det är inte ovan-
ligt att den här typen av väldigt stora affärer drar ut på
tiden. Det är ganska sannolikt att oförutsedda händel-
ser inträffar.  Asienkrisen har varit en faktor som
fördröjt den kontinuerliga dialogen med företaget och
senarelagt företagets beslut om investeringar i en ny
fabrik.
Vi vet ännu inte om den här etableringen kommer
till stånd, och vi vet inte om den sker i vårt land. Det
finns många länder inom den europeiska gemenska-
pen som mycket gärna ser att den här fabriken blir
etablerad hos dem.
Jag besökte nyligen Irland. Man har i det landet
varit mycket framgångrika, dock med en politik som
jag kanske inte alla gånger ställer upp på, och sett till
att få åtskilliga etableringar av den här karaktären.
Vi tycker från majoritetssidan att det är väsentligt
att det här arbetet får fullföljas och att Nygårds får
möjlighet att slutföra sitt känsliga uppdrag på ett vis
som gagnar Sverige.
Jag förstår att Karin Falkmer kan ironisera över att
vi i utskottsmajoriteten uttalar att regeringen avser att
återkomma när ärendet är så berett att det finns an-
ledning att fatta ett beslut. Det var kanske en litet väl
lång skrivning, men låt oss säga att en socialdemo-
kratisk regering, om den sitter kvar efter valet, åter-
kommer med beslut i kammaren. Jag utgår från att en
socialdemokratisk regering aktivt verkar för att den
här typen av företagsetableringar kommer till stånd
också i Sverige. På den punkten tror jag att Karin
Falkmer och jag är överens.
Jag vill med detta, fru talman, yrka bifall till ut-
skottsmajoritetens förslag och avslag på reservatio-
nen.
</anforandetext>
<intressent_id>0229002789006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>209627</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09119/#anf104</protokoll_url_www>
</anforande>
