2348906 GL09118 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:118 Torsdagen den 4 juni 1997/98 118 1998-06-04 00:00:00 Reformerat tandvårdsstöd 0E0F8D99-1AC7-4975-8C7A-B322DF4343D8 43 Socialminister MARGOT WALLSTRÖM (s) s Herr talman! Eftersom området norr om Dalälven har förts på tal, skall jag passa på att hälsa till Göran Eklund - legendarisk tandvårdschef i Norrbotten. Han har skrivit en tankeväckande jubileumsskrift om 50 år med folktandvården i Norrbotten. Han beskriver na- turligtvis den fantastiska utvecklingen. Han börjar med att beskriva hur det var när han blev tandläkare på folktandvården. Det var lätt att hitta till folktand- vården på den tiden. Det var bara att följa blodspot- torna från busstationen. Då hittade man till folktand- vården. På den tiden handlade det i hög grad om att dra ut dåliga tänder på barn och ungdomar. Det var jättesto- ra kariesangrepp. Många fick löständer tidigt. Så var situationen i min egen föräldrageneration. I en del av de stora barnkullarna på den tiden kunde hälften ha löständer, och för dem som var födda senare lagades tänderna. Det var en fantastisk utveckling i samband med att folktandvården infördes. På något sätt är detta intressant för den diskussion vi för nu. Vi står inför en ny situation i tandhälsan i Sverige. Hur skall då principerna för ett nytt tand- vårdsstöd utformas? Att främja en god tandhälsa är en viktig del av välfärdspolitiken. Hur detta skall gå till på bästa sätt när resurserna är knappa, när de unga i befolkningen, tack vare den framgångsrika tandvården, har en mycket bra hälsa i förhållande till äldre och vissa särskilt utsatta grupper har diskuterats under hela 90- talet. Flera regeringar, med olika färg, har lagt fram förslag till riksdagen, som sedan har dragits tillbaka på grund av bristande stöd inför avgörandet och på grund av en framgångsrik lobbyverksamhet från star- ka grupper. Därför är det med stor tillfredsställelse jag i dag kan konstatera att det förslag till reformerat tand- vårdsstöd som vi nu diskuterar har brett stöd i kam- maren. 100 ledamöter må vara emot, men 249 är faktiskt för. Det är ett gott och brett stöd. Reformen har också mött bred uppslutning i samhället från vik- tiga håll - med privattandläkarna som ett undantag. Så brukar det också vara. Det är ett stort tillfälle när riksdagen kan fatta be- slut om att växla över till ett nytt tandvårdsstöd som är bättre anpassat till de förhållanden som råder nu och som hör framtiden till. Varför behöver vi ett nytt system? Tandvårdsför- säkringen som den ser ut nu firar 25 år nästa år. För 25 år sedan var tandhälsosituationen en helt annan än i dag. Det fanns stora uppdämda vårdbehov. Det fanns stora vårdköer. Det fanns en brist på tandläkare. I dag är det tvärtom - även om det fortfarande finns betydande tandvårdsbehov inom delar av befolkning- en. Det är något som jag återkommer till senare. Det ersättningssystem som har funnits under de 25 åren har varit inriktat på att belöna vårdgivaren - belöna tandläkaren för varje utförd insats. Dvs. ju mer tandläkaren har borrat, desto mer har det lönat sig. Produktiviteten mäts i antalet åtgärder tandläkaren utför. Det systemet var utan tvivel det bästa för den situation som rådde när försäkringen infördes. Syste- met bidrog till att vårdköerna snabbt kunde arbetas bort. Allteftersom tandhälsan successivt har förbätt- rats, har det systemet ifrågasatts alltmer. Systemet måste ersättas av någonting bättre anpassat som byg- ger på att stimulera patienter och vårdgivare att slå vakt om och förbättra tandhälsan. Vi står inför ett viktigt val. Om vi då kan konstatera att vi har en mycket god tandhälsa - bland barn och ungdomar kanske den bästa i hela världen - hur gör man då för att behålla den? Det måste vara utgångspunkten. Man skall slip- pa behöva betala jättedyrt längre fram för lagningar osv. när den goda tandhälsan inte har upprätthållits. Hur utformas ett system som stimulerar till att behålla den goda tandhälsan? Det kan inte vara en god politik att strunta i att vidmakthålla den goda tandhälsan och i stället laga längre fram. Det främsta målet för ett samhällsstöd måste vara att förbättra tandhälsan hos hela befolkningen, så att vårdbehovet och därmed den enskildes och samhällets kostnader på sikt minskar. Det nuvarande systemet med en prestationstaxa, i kombination med en hög självrisk, leder inte mot det målet. Det kan inte behål- las. Det finns också signaler om att det nuvarande systemet leder till motsatsen om inget görs. Personer med låga inkomster och andra utsatta grupper i sam- hället har börjat avstå från att uppsöka tandvården. Det är främst äldre, långtidssjuka, arbetslösa, invand- rare och studerande. På sikt leder det ofrånkomligen till sämre tandhäl- sa för dessa grupper om utvecklingen får fortsätta. Det tror jag inte någon här tycker är acceptabelt. Tandvårdsstödet i vårt förslag har därför inriktats på fem prioriterade områden. Härigenom används medlen på ett optimalt sätt. Jag vill också lägga till att den konstruktionen av stödet gör det lätt att i framti- den bygga ut eller ändra systemet om det skulle visa sig motiverat. Det är inte en svaghet utan en styrka i systemet. Vi kan vara säkra på att vi kommer att be- höva att justera och rätta till systemet allteftersom situationen förändras. Det första prioriterade området är bastandvården. Det råder ingen tvekan om att det stora flertalet män- niskor som omfattades av den tandhälsoinriktade barn- och ungdomstandvård som växte fram i landet under 50-talet har en mycket bra tandhälsa i dag. Det har därför varit naturligt att vid utformningen av ett reformerat tandvårdsstöd bygga vidare på det fram- gångsrika systemet och låta dess inriktning utgöra basen för stödet. Därav namnet bastandvård. Utöver stödet till bastandvården har det varit ange- läget att prioritera ett särskilt ekonomiskt stöd till vissa grupper av äldre, sjuka och funktionshindrade. Det har inte uppmärksammats tillräckligt vilken stor förbättring det innebär för mycket stora grupper av äldre och funktionshindrade. Det andra prioriterade området avser personer som bor i särskilt boende för service och omvårdnad och personer som bor i eget boende men har mycket stora vård- och omsorgsbehov. Det är i högsta grad rimligt att de här personerna nu kostnadsfritt genom uppsökande verksamhet kan få sitt muntillstånd be- dömt och nödvändig tandvård till avgifter som gäller inom öppen vård, dvs. högst 900 kr för en tolvmåna- dersperiod. Då vill jag kort beröra förslaget om att man nu skulle ta ett jättegrepp och säga: Nu gör vi den stora utredning som skall koppla ihop munnen med den övriga kroppen. Ibland får man nog bestämma sig. Som ni alla vet har det här utretts under hela 90-talet. Det har verkligen vänts och vridits på. Jag tror att man särskilt inom professionen skulle stöna och bryta ihop om vi sade att vi skall koppla jättegreppet på hela tandvården och koppla ihop den med sjuk- och hälsovården. Jag tror inte att det är riktigt realistiskt. Man måste fundera på vad vi ger för uppgifter till en kommitté. Vi vet - det behöver vi inte utreda vidare - att det skulle innebära jättestora kostnader. Jag tror inte att man i något land har lyckats med det. Det är skilda system, och det kan vi alla beklaga och tycka att det är konstigt att det blev så, men det är en gång på det sättet. Men vi kan ta små steg i den riktningen. Det är det vi gör här. Vi inleder ett sådant sätt att koppla ihop systemen. Det tror jag är helt riktigt. Ett exempel på det kan vara att man bedömer effekterna av anorexi och bulimi - att man ofta får mycket dåliga tänder på grund av syraangrepp och annat. Det är inte diagnosen i sig som är viktig utan vilka skador man får på sina tänder. Därför skall personer med sådana problem omfattas, det är tanken. De skall kunna få hjälp genom detta nya tandvårdsstöd. Det är mycket viktigt att påpeka. Hur sympatiskt den här tanken än kan vara måste man också bedöma realismen i den. Jag tror inte att vi gör tandvården en stor tjänst genom att starta från början igen och göra en jätteutredning. Det är inte realistiskt i dagsläget, men vi kan ta små steg. Det tredje område som prioriteras är tandvård som ett led i en kortvarig sjukdomsbehandling. Där förs i stort sett de kategorier patienter som nu har avgiftsfri tandvård. De får betala vårdavgifter som för besök i öppen vård, vilket innebär 900 kr under en tolvmåna- dersperiod. Många av patienterna har sannolikt också betydande kostnader för läkarvård, vilket innebär små eller inga kostnader alls för tandvården. Det fjärde området gäller väsentligt ökat tand- vårdsbehov till följd av sjukdom eller funktionshin- der. Det är i hög grad motiverat att en person som har en sjukdom eller ett funktionshinder som kan medföra ett sämre försvar mot karies eller andra tandsjukdo- mar får ett bättre ekonomiskt stöd för sin tandvård än vanliga patienter. Det femte och sista prioriterade området gäller ett särskilt skydd för personer med mer omfattande kost- nader för åtgärder som inte omfattas av bastandvår- den. Det är främst protetiska behandlingar. Det finns fortfarande många, främst något äldre personer, som behöver större protetiska behandlingar eller göra om sina tidigare behandlingar. Många av dessa återfinns bland de särskilda patientgrupper i de prioriterade grupper som jag nyss har beskrivit. Men det finns också behov bland patienterna i övrigt av ett ekono- miskt stöd när större kostnader uppkommer. Det har varit angeläget att kunna införa en sådan stödform också. Det finns förstås de som tycker att stödet är otillräckligt. Man kan alltid önska sig mer pengar. Har man en given ekonomisk ram måste man diskutera mycket noga hur vi skall lägga ut stödet och uppnå bästa möjliga effekt. Vi vet att högkostnadsskyddet är jättedyrt. Det är ett litet fåtal personer som får del av det. Så är det också i dag. I dag är den övre gränsen 13 500 kr innan man får ett samhällsstöd för mer omfattande tandvårdsarbeten. I valet mellan att satsa resurserna på tandhälso- främjande tandvård och tandsjukvård har regeringen valt att i första hand motverka att de stora vårdbeho- ven uppstår, att behålla en god tandhälsa och att satsa på särskilt utsatta grupper, någonting som på sikt måste vara att föredra. Men vi tycker ändå inte att vi lämnar dem som har stora tandvårdskostnader i sticket. Förslaget innehåller också ett skydd vid mer omfattande behandlingskostnader. Det är riktigt att man får betala enstaka kronor själv också i fortsätt- ningen, men sedan går samhället in med subventioner. Får jag också kommentera det här med amalga- met. Då vill jag bara påminna om att en riksdagsma- joritet våren 1994 fattade ett principbeslut om att amalgam som tandfyllningsmaterial skulle avvecklas inom barn- och ungdomstandvården och inom vuxen- tandvården senast från 1997 och senare vid behand- lingen av betänkandet om tandvårdsfrågor att amal- gamanvändningen inom tandvården skulle avvecklas. Det här är en mycket tydlig beställning som regering- en har uppfattat från riksdagen. Därför har vi tagit oss an den här frågan. Jag tycker att det förslag som vi har lagt fram om i första hand slopade subventioner och i andra hand ett förbud mot amalgam ligger i linje med det principbeslut som riksdagen fattade för ganska exakt fyra år sedan. Det är litet förvånande att det finns ett motstånd från vissa partier mot detta. Skälet för det är att det skulle vara ett handelshinder att inte lämna ersättning för amalgam. Det är något förvånande att konstatera denna omsorg om amalgamet, för det kan knappast vara obekant att försäkringsersättningen för ädelme- taller i tandtekniska arbeten slopades för snart två år sedan. Då hördes inga liknande reaktioner om den saken. Får jag också bara kort nämna en sak som kanske inte har kommit fram så tydligt, det nationella stödet till vårdgivarnas effektiviseringsarbete, utvärdering och kunskapsspridning som stöds med 8 miljoner kronor och kompetenscentrum - jag tror att även Roland Larsson nämnde det. Det är förstås mycket viktigt att det här arbetet också sker som en del av ett nytt tandvårdsstöd. Tack vare regeringens framgångsrika sanering av den offentliga ekonomin har vi kunnat undvika plane- rade ytterligare besparingar och i stället kunna föreslå en reformering av stödet på en högre nivån än vad som var planerat. Det är på totalt 1,9 miljarder. Det är förstås mycket viktigt. Jag vill passa på tillfället att kommentera uppgifter från socialnämnder i vissa kommuner som jag tycker helt har missuppfattat intentionerna i socialtjänstla- gen. Socialtjänstlagens syfte är att samhället ekono- miskt och på annat sätt skall hjälpa människor i utsat- ta situationer så att de tillförsäkras en skälig levnads- nivå. Själva grundtanken är att utslagning skall mot- verkas. Målsättningen är att den som får bistånd ge- nom socialtjänsten så snart som möjligt själv skall kunna klara sin försörjning. En dålig tandhälsa kan innebära en belastning för den som vill in på arbets- marknaden. Tandvård som ges på socialtjänstens bekostnad får inte utformas på ett sådant sätt att utan- förskapet förstärks. Vården måste självklart vara i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfa- renhet. Regeringen kan inte acceptera att utdragna tänder blir ett klassmärke för socialbidragstagare. Detta vill jag starkt markera vårt avståndstagande emot. Jag tycker att det som har skett på ett par ställen i landet är otillständigt. Huvudprincipen i socialtjänst- lagen är att man gör en individuell behovsprövning, och riktlinjer kan bara vara vägledande. Att med hjälp av principer inskränka tandvården för dem som får socialbidrag är därför felaktigt. Kommunerna skall givetvis sträva efter att hålla socialbidragskostnaderna inom kontroll, men det får inte ske genom fyrkantiga regler av det här slaget. Jag tror också att det nya tandvårdsstödet rimligen kommer att medföra lägre kostnader även för social- tjänsten. Här får man nämligen ett stöd till sin ba- standvård och har möjlighet att upprätthålla en bra tandhälsa. Jag är övertygad om att den reform som riksdagen nu skall besluta om är ett viktigt steg för att lägga grunden till ett tandvårdsstöd som är väl avpassat för vår tid och för framtiden. Vi går från ett produktions- stöd till ett stöd som i första hand främjar tandhälsans utveckling. Samtidigt får fler stöd, även de utsatta, och man får hjälp att bygga på den goda tandhälsan i övergången från barn- och ungdomstandvård till vux- entandvård. 0740457070816 N 2010-01-01 00:00:00 209330 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09118/#anf43