<anforande>
<dok_hangar_id>2348906</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09118</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:118 Torsdagen den 4 juni</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>118</dok_nummer>
<dok_datum>1998-06-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Reformerat tandvårdsstöd </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5940E2C1-425B-4CF6-B90F-3D220D6C61B5</anforande_id>
<anforande_nummer>41</anforande_nummer>
<talare>ROLAND LARSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! För att det inte skall uppstå några
missförstånd: Det som har genomförts i propositionen
och betänkandet för att öka konkurrensmöjligheterna
är bra - både momsfrågan och övrigt i den riktningen.
Det är bra att det kommer tillkännagivanden.
Därför är det litet synd att just den här frågan inte
har fått den positiva lösning den borde ha kunnat få.
Etableringsfrihet är jättebra. Men för att kunna etable-
ra sig måste det finnas ett underlag att jobba med. Ett
litet underlag på grund av att barn- och ungdomsvår-
den inte ingår i det man kan konkurrera om innebär
att förutsättningarna blir sämre. Då blir det ett över-
skott på tandläkare i de större städerna, medan det
saknas privattandläkare i glesbygden.
Jag tror att ni har förståelse för detta innerst inne.
Men problemet är lagstiftningen och landstinget. Jag
känner ofta dilemmat i fråga om kommuner och
landsting. Men det finns ett mellanläge där det skulle
kunna gå att komma längre i den riktningen, med
"lock och pock", i stället för att lagstifta.
</anforandetext>
<intressent_id>0391621769505</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>209328</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09118/#anf41</protokoll_url_www>
</anforande>
