2348906 GL09118 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:118 Torsdagen den 4 juni 1997/98 118 1998-06-04 00:00:00 Reformerat tandvårdsstöd 906297AA-108C-44AD-8DF6-B5B61BC13041 26 CHRISTIN NILSSON (s) s Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till hemställan i socialutskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer. Tandvårdsförsäkringen har varit omdiskuterad un- der flera år. År 1992 påbörjade man en översyn av denna. Anledningen var att kostnaderna hade ökat mer än beräknat, trots att tandhälsan blivit allt bättre för en stor del av befolkningen. Flera förslag har sedan dess blivit framlagda till riksdagen. Några har t.o.m. kommit så långt att de har varit diskuterade och delvis beslutade om. Men fram till i dag har vi inte fattat några beslut om förändring. Det betänkande som nu ligger på riksdagens bord har föregåtts av två utredningar. Syftet har varit att få en annan inriktning på försäkringen; dels att ge ett bättre stöd till äldre, sjuka och funktionshindrade, dels att ge övriga vuxna ett ekonomiskt stöd med en mer tandhälsoinriktad utformning. Utskottsmajoriteten ställer sig bakom denna in- riktning. När det gäller ett bättre stöd till äldre, sjuka och funktionshindrade finns det egentligen inga me- ningskiljaktigheter i utskottet. Därför tycker jag att det är väldigt synd att tre partier har valt att avslå hela propositionen. Äldre och funktionshindrade personer i särskilda boendeformer och personer som bor i egen bostad men som har så stora behov av vård eller omsorg att det kan jämställas med särskilt boende skall erbjudas en kostnadsfri munvårdsbedömning, individuell råd- givning och instruktioner om daglig munvård. För de behandlingsinsatser som därefter kan bli nödvändiga skall patienten betala samma avgifter som gäller i den öppna hälso- och sjukvården. Här vill vi särskilt beto- na vikten av erforderlig utbildning och handledning för berörda personalgrupper. Kostnadsansvaret kommer att ligga på landstinget. Utskottsmajoriteten förutsätter att landstingen kom- mer att konkurrensutsätta verksamheten. Därför är vi inte beredda att lagstifta om detta i nuvarande läge. Dessutom pågår för närvarande en utredning som tittar på tillämpningen av offentlig upphandling. Där- för vill vi inte heller föregå den utredningens resultat. Detta innebär att det för den kostnadsfria delen är samma vårdgivare som kommer att ta hand om den enhet som man har avtalat om, men patienten skall naturligtvis gå till den vårdgivare han eller hon själv väljer för den nödvändiga tandbehandlingen. Också den tandvård som behövs som ett led i en sjukdomsbehandling skall omfattas av de avgiftsbe- stämmelser som gäller inom den öppna hälso- och sjukvården. Exempel på vilka sjukdomsbehandlingar som kommer att omfattas finns väl beskrivna i utred- ningsförslaget Tandvårdsförsäkring i omvandling. Ansvaret för denna åtgärd skall också ligga på landstingen. Det är dock viktigt att understryka vikten av att inte folktandvården administrerar denna verk- samhet - detta för att inte äventyra konkurrensneut- raliteten mellan offentliga och privata vårdgivare. Det är också viktigt att här understryka patientens frihet att välja den vårdgivare som han eller hon önskar. Inriktningen på och bedömningen av vilken vård patienten behöver skall tandläkare och läkare gemen- samt göra. I de flesta fall kommer det inte att behövas någon förhandsprövning. Det skall bara ske i de fall där mer omfattande åtgärder krävs. Det skall då göras av någon med den kompetens som tidigare nämnts, dvs. läkare och tandläkare. För detta kommer Social- styrelsen att utarbeta allmänna råd och föreskrifter. Landstingen kommer sedan att utfärda sina föreskrif- ter för hur man skall arbeta med detta. För dem som har väsentligt ökat tandvårdsbehov till följd av sjukdom och funktionshinder införs en ersättning som motsvarar 60 % av arvodena enligt gällande tandvårdstaxa. Rätten till detta stöd skall inte bygga på diagnoser, utan baseras på följder av sjuk- dom och funktionshinder. Det innebär en bedömning av sambandet mellan tandvårdsbehov och sjukdom eller funktionsnedsättning. Herr talman! Diskussionen här har tidigare handlat mycket om konkurrensen mellan olika vårdgivare. Från Socialdemokraternas sida tycker vi att det är viktigare att föra fram patienten. Det är trots allt pati- enten som försäkringen finns till för. Vi vill ha en ny inriktning på vuxentandvården, som i betänkandet kallas för bastandvård. Detta syftar till en bättre tandhälsa bland befolk- ningen så att vårdbehovet och därmed kostnaderna för enskilda och för samhället på sikt minskar. Vi har under många år haft en förbättrad tandhälsa totalt sett i Sverige. Fler och fler har kvar sina egna tänder. Naturligtvis kommer det alltid att finnas ett stort be- hov av reparativa åtgärder. Men vi menar att det stöd som vi kallar för bastandvård är ett betydligt bättre stöd än det som finns i dag i form av högkostnads- skydd. Tandvårdsförsäkringen kommer därmed också att fylla en viktig funktion för tandhälsan i ett folkhälso- perspektiv. Stödet för bastandvård omfattar all tand- vård utom undersökning och protetiska åtgärder. Stödet innebär att försäkringen går in och lämnar en ersättning motsvarande 30 % av dagens arvodesbe- lopp. Som tidigare nämnts här subventioneras även un- dersökningar för ungdomar mellan 20 och 29 år. Vi socialdemokrater tycker att detta är en viktig bit. Ungdomar har i dag naturligtvis väldigt olika förut- sättningar. Det gäller framför allt de ekonomiska förutsättningarna. För att bevara den tandhälsa som byggs upp med den kostnadsfria barn- och ungdom- standvården upp t.o.m. 19 år tycker vi att detta är ett bra förslag. Det är en ganska liten kostnad, men jag tror att detta på litet längre sikt kommer att ha mycket bra effekt. I den nya tandvårdsförsäkringen finns också, som ett komplement till bastandvården, ett skydd mot höga behandlingskostnader för omfattande protetiska åt- gärder som implantat och andra dyrare behandlingar. Detta högkostnadsskydd har en annorlunda utform- ning än dagens, men vi menar att patienter som drab- bas av höga behandlingskostnader får ett rimligt eko- nomiskt stöd. I kombination med övriga föreslagna stödformer ökar möjligheterna till en fortsatt förbätt- ring av tandhälsan hos befolkningen som helhet. Som Barbro Westerholm nämnde och som Folk- partiet har tagit upp i en av sina motioner är förslaget om högkostnadsskyddet invecklat och kräver en in- formationsinsats. Det håller vi med om. Informations- insatser krävs för övrigt naturligtvis kring hela försla- get. Detta finns beskrivet i betänkandet. Socialminis- tern har för avsikt att sammankalla en särskild arbets- grupp som skall jobba speciellt med detta. Konkurrensneutraliteten mellan offentlig och pri- vat tandvård är en fråga som ständigt diskuteras. När Liselotte Wågö säger att de fick kämpa friskt för att få ett särskilt kapitel om detta tycker inte jag att jag kan hålla med om det. Vi tyckte att propositionen var litet spretig när det gällde detta. Vi kom därför ganska snabbt fram till att vi skulle ha ett särskilt kapitel om konkurrensfrågorna för att kunna debattera detta sär- skilt och för att kunna få till skrivningar med tillkän- nagivanden när det gäller särredovisningen och momsreglerna i konkurrensförhållandena. Prisregleringen avskaffas, och etableringsfrihet in- förs. Vi tycker att det finns goda förutsättningar för privat och offentlig vård att verka på lika villkor. Men vi skall naturligtvis följa detta. Det är ju ingenting som alls är färdigt från den synpunkten. Vi måste naturligtvis jobba vidare. Detta är ju ett helt nytt för- slag, och uppföljning krävs förstås av alla nya förslag - inte minst av detta. När det gäller fritt tandläkarval inom barn- och ungdomstandvården gav riksdagen landstingen den möjligheten 1992. En del landsting har fattat beslut om detta, en del inte. Jag vet att en del t.o.m. har tagit tillbaka beslutet. Från utskottsmajoritetens sida uttalar vi i betänkandet att vi ser positivt på att man lägger ut detta fritt och på att man fortsätter att jobba med frågan på landstingsnivå. Men vi menar inte att man behöver lagstifta om det. Herr talman! Fr.o.m. den 1 januari 1999, när denna tandvårdsförsäkring träder i kraft, kommer man inte att via försäkringen subventionera fyllningar med amalgam. Jag kan bara säga till Tuve Skånberg att det inte handlar om att förbjuda amalgam. Det handlar bara om att försäkringen inte längre går in och täcker detta. Under de här svåra åren, när folk har haft det litet mer ekonomiskt kärvt, har vi kunnat se en ten- dens till att man har återvänt till att använda mer amalgam i stället för alternativen. Därför har vi gjort detta. Vi ser det som ett sätt att visa att vi fullföljer den målsättning som riksdagen har gjort om att av- skaffa amalgamet. På det viset får vi en bättre kost- nadsneutralitet mellan amalgam och övriga tandfyll- nadsmaterial. Jag tror att vi är ganska överens om att regeringen skall jobba på det sätt som den gör inom EU:s ram för att försöka få till stånd ett förbud mot amalgam. Det handlar inte bara om tandfyllnadsmaterialet, utan det handlar mycket om att det innehåller kvicksilver. Det är naturligtvis inte bra för människan. Vi vet att det lagras i kroppen, osv. Det är naturligtvis inte heller bra för naturen, eftersom det så småningom kommer ut där. Därför finns det flera olika anledningar till att man inte vill använda sig av amalgam längre. I propositionen skriver regeringen att man har för avsikt att inrätta två kompetenscentrum för sällsynta medicinska och odontologiska tillstånd. Utskottet tycker att detta är bra, men vi har också gjort ett till- kännagivande om att vi vill ha ytterligare ett kompe- tenscentrum med inriktning just på dentala material. Utvecklingen går förvisso framåt. Det finns många nya tandfyllnadsmaterial, osv. Jag tror att det är vik- tigt för framtiden att vi bygger upp ett kompetenscent- rum kring dentala material. Det är samtidigt viktigt att vi har kunskap om vad materialen innehåller och vad de kan ge för konsekvenser. Avslutningsvis vill jag också, som många andra har gjort, kommentera den gemensamma reservatio- nen angående avslag på propositionen. Jag tycker också att det är en litet märklig reservation. Det är så som andra tidigare har nämnt: De tre partier som står bakom har faktiskt litet olika syn på hur tandvårdsför- säkringen skall utformas. Moderaterna har en syn. De vill ha ett rent hög- kostnadsskydd. Man skall själv betala upp till 3 000 kr. Efter det finns det en subvention. Folkpar- tiet tycker uppenbarligen egentligen att vårt förslag är ganska bra, men menar att vi inte går tillräckligt långt när det gäller konkurrensen. Kristdemokraterna före- slår en inriktning som liknar Folkpartiets. Jag tycker att det är litet märkligt att man avslår propositionen med de motiveringarna. Det gäller konkurrensen och abonnemangstandvården, som är en mycket liten del i detta. Man bygger avslaget på en tolkning av EG-rätten när det gäller subventionering- en av amalgam. Man utgår naturligtvis från sina vär- deringar. Jag tycker att motiveringen är litet tunn. Jag hop- pas att ni kan utveckla varför ni avslår denna proposi- tion, som är till fördel för patienterna, i eventuella repliker. 0761548559113 N 2010-01-01 00:00:00 209313 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09118/#anf26