2348906 GL09118 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:118 Torsdagen den 4 juni 1997/98 118 1998-06-04 00:00:00 Statens ansvar på postområdet 3BC88633-6DCD-401F-99A7-3D2FF20387F5 228 SIVERT CARLSSON (c) c Herr talman! Det är av avgörande betydelse såväl för privatpersoner, näringsliv och organisationer som för offentlig förvaltning att det finns en väl fungeran- de postservice i alla delar av landet. Möjligheten till god post- och kassaservice är också en förutsättning för en positiv utveckling och tillväxt i hela landet. Alla måste därför garanteras denna service till enhet- liga priser och med rimliga distributionstider. Geo- grafiskt differentierad prissättning kan inte accepteras. För att klara en positiv regional utveckling måste även denna grundläggande postservice utvecklas. Posten måste, liksom många andra aktörer, ta sitt fulla och aktiva regionala ansvar i strävandena att vända den nuvarande dramatiska folkförflyttningen i landet. Jag vill, fru talman, se Posten inte enbart som distri- butör utan också som regionalpolitiskt aktiv aktör - som en utvecklare, inte som en avvecklare. Med femtiotalet olika bolag och med erfarenhet från omfattande sponsringsverksamhet - inte minst utomlands - borde Posten ha både resurser och möj- ligheter att ikläda sig denna roll, dominant som man är på marknaden. Mot bl.a. denna bakgrund är det, herr talman, olyckligt att inte riksdagen nu, i ett sammanhang i dag, kan ta ställning till föreslagna förändringar i postlagen och till de frågor om den postala infrastruk- turen som kommer att spela en viktig roll för möjlig- heten att få en väl fungerande postmarknad. Från Centerns sida förutsätter vi att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om hur den postala infrastrukturen kan tillhandahållas på konkur- rensneutrala villkor. Under de senaste åren, sedan bolagiseringen av Postverket till Posten AB trädde i kraft 1994, har närmare hundratalet nya postoperatörer vuxit fram runt om i landet såväl i glesbygd som i större städer. Denna utveckling av begynnande konkurrens på en marknad där Posten fortfarande dominerar med när- mare 98 % har, tycker jag, föranlett ett något märkligt agerande från Postens sida. Jag har förståelse för att ett f.d. monopolföretag i en ny avreglerad situation upplever svårigheter, tving- as till nytänkande, testar gränser och känner osäkerhet i fråga om vilka ramar man kan och får agera inom. Men jag har svårt att förstå och acceptera att ett på marknaden dominerande, statligt helägt företag skall behöva förekomma mer än 100 gånger på Konkur- rensverkets lista sedan 1992. Detta vittnar inte om vare sig osäkerhet eller tes- tande av gränser. Det vittnar om svårigheterna för en dominerande marknadsaktör att acceptera spelregler- na på en avreglerad marknad. Posten kommer att klara den här omställningen. Men man måste bjuda till litet mer. Man måste, som någon uttryckte det, höja tillvänjningstakten. Detta är en uppgift för såväl ägaren som för Posten - utan Konkurrensverkets ständiga vitesförelägganden. Jag har också svårt att förstå Postens engagemang för och begäran om en ändring av postlagen så att Posten skulle kunna "sätta lokala priser" i syfte att utradera den konkurrens på 2 % som nya, lokala pos- toperatörer utgör på brevmarknaden. Den del av postmarknaden som den aktuella frågan berör utgör enligt Postens egna uppgifter 7-8 % av det totala postflödet. Det betyder att om det skulle etableras konkurre- rande postoperatörer på samtliga orter i landet, och om dessa operatörer skulle ta upp till halva markna- den, vilket inte är realistiskt att tro, skulle detta ändå bara motsvara en marknadsandel på 3 ½-4 % av den totala postmarknaden. Hur dessa få procent i konkurrens skulle kunna medföra den s.k. krisen i Postens kassarörelse, även- tyra Postens rikstäckande postservice och t.o.m. som påståtts kanske äventyra hela Postens existens är för mig en gåta. Det är i detta perspektiv som Postens begäran om lokala porton skall ses, endast ett år efter det att Pos- ten själv, genom miljardinvesteringar i stora moderna sorteringsmaskiner och i minskat antal portterminaler, avskaffade lokal posthantering. Herr talman! Jag har också svårt att förstå den s.k. Öhrlingutredningens och Kommunikationsdeparte- mentets uppmålade bild av Posten Brev som en hotad verksamhet, där "lönsamheten kommer att successivt falla de närmaste åren beroende på konkurrenssitua- tionen och tappade volymer". Den ofullständiga Analys av Posten AB:s ekono- miska utveckling som nämnda utredning har tagit fram, föranleder Kommunikationsdepartementet att i pressmeddelande tala om att "Posten AB beräknas få ett successivt försämrat resultat" och att "Den finan- siella utvecklingen bedöms inte som hållbar med nu gällande regler och krav". Det är inte trovärdigt. Posten Brevs resultat har under 1997 i det närmas- te tredubblats jämfört med 1996, då den redovisade vinsten uppgick till 537 miljoner kronor. Varför, herr talman, denna uppmålade bild av ett företag i kris, ett företag som kan uppvisa nyss nämna resultatsiffror och som har 98 % av landets brevmarknad? Som uttryck för ett gammalt posthjärtas välvilja skulle jag vilja tro, men Postens och regeringens age- rande slår snabbt undan denna villfarelse, att denna pessimistiska, svartmålade och osanna bild av Postens nuvarande och kommande situation mer är ett uttryck för ovana och osäkerhet vid den avreglerade situatio- nen än ett uttryck för sanningen och en schyst verk- lighet. Också beräkningarna av Postens merkostnad för att upprätthålla en rikstäckande posttjänst rymmer många frågetecken. 1990 beräknades merkostnaden till 2 miljarder kronor. Våren 1997 hade summan enligt Postens VD sjunkit till 600 miljoner kronor. Öhrlingutredningen uppskattar merkostnaden till 400 miljoner kronor, och Kommunikationsdepartementet bedömde i fjol merkostnaden till 100 miljoner kronor. Jag påstår, utan att ha sett någon ordentlig analys, att dessa siffror, antaganden och bedömningar inte speg- lar verkligheten. Att dela ut post på landsbygden, den s.k. olön- samma glesbygdsdistributionen, är inte den dåliga affär som alltid har hävdats. Nu vet vi, genom såväl Posten som genom tingsrättsförhandlingar, att det i själva verket, vilket inte alls är förvånande, är dyrare att dela ut brev i storstäderna än vad det är på lands- bygden. Med detta som bakgrund och med vetskapen om att rikstäckningen också medför intäkter, är det följd- riktigt att utskottet godtar regeringens avsikt att åläg- ga Posten AB att tillhandahålla den samhällsomfat- tande posttjänsten utan ersättning. Jag har, herr talman, medvetet uppehållit mig en stund vid frågetecknen kring Posten AB:s ekonomiska utveckling, kostnadsstruktur och marknadsmässiga agerande som dominant på en avreglerad marknad. Jag har gjort det som bakgrund till vår begäran om en parlamentarisk utredning för att genomgående analy- sera postmarknaden och Postens ekonomi men också för att klarlägga företagets kärnverksamhet och över- gripande målsättning. En fungerande postmarknad med mångfald och konkurrens förutsätter bl.a. tillsynsmyndigheternas och beslutfattarnas tillgång till insyn och ett fullgott beslutsunderlag. Med hänvisning till tre utredningar, nämligen Öhrlings ofullbordade samt ytterligare två utredningar som vi ännu inte har sett skymten av, avvisar utskottet förslaget med orden "för närvarande inget behov av någon ytterligare utredning" . Det beklagar jag, efter- som jag förstår att den utredning som regering och utskott i det här ärendet mycket lutar sig mot, Öhr- lingutredningen, inte ger den breda, djuplodande och heltäckande analys som jag tycker att man kan fordra som beslutsunderlag vid behandling av betänkanden som detta. Hälften av landets postkontor har lagts ned. Ytter- ligare ett stort antal nedläggningar har aviserats. 56 sorteringsterminaler har, med åtskilliga miljoner i förlust, bantats till 13, och brevets väg från avsändare till mottagare har i många fall förlängts i såväl tid som i rum. Jag inser mycket väl att vi i ett snabbt förän- derligt samhälle behöver vidta åtgärder som innebär både omorganisation och förändring, men detta får inte innebära försämring, vare sig för landsbygden eller för tätorten. Förändring men inte försämring. Postens aviserade planer på en mer decentraliserad organisation bör kunna medverka till detta. Det är ett steg i rätt riktning att Post- och telesty- relsen nu föreslås att ur ett konsumentperspektiv och ur ett regionalpolitiskt perspektiv bevaka att sam- hällsomfattande posttjänster finns att tillgå och att detta skall ske i nära samarbete med Konsumentverket och Glesbygdsverket. För vår del menar vi att beslut om förändrade verksamheter, exempelvis nedläggning av postkontor, indragning av lantbrevbärarlinjer eller portoförändringar alltid skall föregås av regionalpoli- tiska konsekvensanalyser. Målet bör vara att servicen behålls, men kanske och antagligen ibland i nya for- mer. Den rikstäckande kassaservicen, som nu är under utredning, och som innebär att alla skall ha möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser, har grundläggande betydelse för den regionala utvecklingen, för att uppnå de postpolitiska målen och för att uppnå en grundläggande samhällsservice över hela landet. Det är viktigt att eventuella förändringar i detta servicenät sker varsamt och grundas på ett all- sidigt beslutsunderlag som innehåller regionala kon- sekvensanalyser. I avvaktan på resultatet av pågående utredningsar- bete om betaltjänst och kassaförsörjning bör därför enligt vår mening ingen minskning av antalet servi- ceställen med postala betaltjänster ske. Jag förutsätter att Postens besked så sent som i maj månad i år, "att servicenivån skall upprätthållas genom oförändrat antal serviceställen", och utskottets uppmaning att "det finner det angeläget att Posten AB:s rationalise- ringar och organisationsförändringar genomförs på ett socialt ansvarsfullt sätt" utgör den garanti som behövs för att upprätthålla en grundläggande samhällsservice över hela landet. En väl fungerande lantbrevbäring är, herr talman, av grundläggande betydelse för landsbygden, för den regionala utvecklingen och för möjligheterna att upp- nå de postpolitiska målen. Trots tydligheten i gällande lagstiftning har hushåll på landsbygden diskriminerats och tvingats välja mellan att betala en godtycklig summa för lagstadgad service eller att hämta sin post kilometervis hemifrån. Det är oacceptabelt. En levan- de landsbygd med expansiva framtidsnäringar behö- ver en såväl lagenlig som utökad service, inte en lagstridig och försämrad sådan. Den verksamhet med utökad lantbrevbärarservice som pågår på många ställen i landet är väl värd att stödja och utveckla. Från min egen tid som cyklande lantbrevbärare vet jag mycket väl vilken trygghet det innebär för många äldre på landsbygden att lantbrev- bäraren dagligen kommer till eller förbi deras hem. Det bör därför, menar vi, ankomma på regeringen att i tillståndskravet meddela sådana villkor att lantbrev- bäringen kan tryggas och vidareutvecklas, givetvis utan att landsbygdbefolkningen tvingas betala extra för den postservice som den är berättigad till. Herr talman! Slutligen instämmer jag givetvis i samtliga centerreservationer, men jag yrkar, för vin- nande av tid, bifall endast till reservationerna 2 och 5. Samtidigt vill jag passa på att rikta ett uppriktigt tack till trafikutskottets ledamöter och till kansliet för gott samarbete, kamratlig tillvaro och berikande dis- kussioner under denna mandatperiod. 0321680964806 N 2010-01-01 00:00:00 209515 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09118/#anf228