<anforande>
<dok_hangar_id>2348906</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09118</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:118 Torsdagen den 4 juni</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>118</dok_nummer>
<dok_datum>1998-06-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Konstnärernas villkor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>11B2CB32-4B04-4211-9175-E30231C24D6E</anforande_id>
<anforande_nummer>218</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE ANDERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Ambitionen att ge arbete till konstnä-
rer i hela landet delar vi. Där har vi samma uppfatt-
ning. Men vi har litet olika uppfattning om vägarna att
nå dit.
Jag tror faktiskt - och det måste vara det som lig-
ger till grund för regeringens proposition, och så man
har tänkt från början när man lade fram förslaget - att
det är den organisation som finns som man skall byg-
ga vidare på. Det finns nämligen utredningar som
visar att den är väldigt effektiv och att den med små
resurser kan åstadkomma mycket för konstnärerna.
Jag vidhåller självfallet vår reservation. Jag tycker
att det är litet synd att det blir en sådan här uppsplitt-
ring nu när vi får följa verksamheten. Vi inser ju att vi
inte kommer att vinna gehör. I och för sig får vi väl se
hur det blir vid voteringen i morgon, men allting pe-
kar ju på att vi inte kommer att få majoritet för reser-
vationen.
Jag tycker ändå att det är synd att det blir på det
här sättet. Jag tror nämligen att man måste ta litet mer
samlade grepp, och inte plottra ut resurserna på alltför
många aktörer. Det är det som jag tycker är synd.
</anforandetext>
<intressent_id>0754692641206</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>209505</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09118/#anf218</protokoll_url_www>
</anforande>
