2348906 GL09118 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:118 Torsdagen den 4 juni 1997/98 118 1998-06-04 00:00:00 Statlig förvaltningspolitik 614AB874-DBF4-420A-AB38-7230F68721F4 194 ANDERS JOHNSON (fp) fp Herr talman! Först vill jag yrka bifall till reserva- tionerna nr 1 och nr 4. Den 17 december 1987 utgick ett pressmeddelan- de från Civildepartementet som nära nog fick Reuter- skärmarna att darra av upphetsning. Det var regering- en som förkunnade ännu en satsning på den offentliga sektorns förnyelse. I en särskild kommentar framhöll civilminister Bo Holmberg att denna satsning "skall ses som ett led i regeringens arbete för ökad tillgäng- lighet och service i den offentliga sektorn". Vad var det då regeringen hade beslutat? Jo, att fem länsstyrelser skulle få nya telefonväxlar. Sådan var den socialdemokratiska förvaltningspolitiken för 10 år sedan; ingen fråga var för obetydlig för att den inte skulle föras upp till regeringen. Länsstyrelserna saknade t.ex., enligt regeringens bedömning, kompe- tens att själva besluta om sina egna telefoner. Inget beslut var heller för obetydligt för att inte Bo Holm- berg kunde framställa det som ett led i socialdemokra- ternas omdaning av den offentliga sektorn. Det hela startade 1982 med att ett särskilt civilde- partement inrättades. Påverkad av 80-talets charm- och servicekurser skulle nu den offentliga sektorn moderniseras. Det hela blev med tiden alltmer pin- samt. Den statliga Maktutredningen gjorde i sitt slutbe- tänkande 1990 en mycket kritisk utvärdering av den statliga förvaltningspolitiken, liksom statsvetaren Anders Melbourn i boken Bortom det starka samhäl- let. Kjell-Olof Feldt sammanfattade i boken Alla dessa dagar den socialdemokratiska regeringens förnyelsepolitik på följande sätt: "Det departement som satt på den största pen- ningpåsen, dvs socialdepartementet, rörde sig med en tröghet liknande snigelns. - - - När dessutom idéflö- det från civildepartementet varken varit särskilt stort eller särskilt banbrytande, hade egentligen inte nå- gonting av värde hänt." Det har flutit en hel del vatten under broarna mel- lan Riksdagshuset och Rosenbad sedan dess. Den nu föreliggande propositionen har en mer lågmäld ton och innehåller en hel del förslag som bidrar till en modernisering och utveckling av den statliga förvalt- ningen. KU har på flera punkter i enighet gjort ytterli- gare preciseringar. KU har också ett par förslag till tillkännagivanden till regeringen. Det är bra att det skett en tillnyktring i förvalt- ningspolitiken också på den punkten att man inte uppfattar begreppet "modernisering" så att den statli- ga förvaltningen skall kopiera allt det som med fram- gång tillämpas i näringslivet. Visst finns det saker som den offentliga sektorn kan lära av näringslivet och tvärtom. Men offentliga myndigheter och företag har olika uppgifter och verkar under olika förutsätt- ningar. Vi kan aldrig skapa en effektiv förvaltning med stolta ämbetsmän om vi försöker göra dessa till kopior av näringslivets folk. Vi måste bygga en förvaltnings- politik utifrån de kännetecken som präglar en god myndighets- och ämbetsmannatradition. Denna vår grundsyn är också utgångspunkten för reservation 4. Vi konstaterar där att vi delar regering- ens uppfattning att myndighetsformen är lämpligast för den statliga verksamheten. Vi konstaterar också att det fr.o.m. den 1 januari i år inte längre får bildas några privaträttsliga subjekt inom statsförvaltningen utan regeringens medgivande. Vi vill gå vidare på den linjen och även se över alla privaträttsliga subjekt inom statsförvaltningen som bildats före denna tidpunkt. Syftet bör vara att så långt som möjligt avveckla, avyttra eller ombilda dessa bolag, stiftelser osv. För detta ändamål bör en särskild avvecklingskommission tillsättas. Slutligen, herr talman, vill jag säga några ord om reservation nr 1. Regeringen föreslår alltså att en särskild myndighet för kvaltitetsutveckling inrättas. Motiven för detta är ytterst oklara. Vi anser att det i första hand bör vara varje myndighet själv som skall ansvara för de kvalitetsfrågor som den föreslagna myndigheten är tänkt att handha. Om det nu skulle behövas någon särskild stabsmyndighet som stöd för regeringen finns ju redan t.ex. Statskontoret, som utan större svårigheter skulle kunna anförtros den uppgif- ten. Nej, jag tror nog att jag vet var skon egentligen klämmer. Det är naturligtvis så att regeringen har behov av någon tillräckligt glansfull post i statsför- valtningen för att placera någon politiker eller politisk tjänsteman från ett lämpligt parti som är på väg att avgå. Eftersom jag ännu inte har kunnat lista ut vem denna person är - och därför inte vet om han eller hon skulle göra mindre skada som chef för den här till- tänkta myndigheten än på någon annan post i livet - yrkar jag tills vidare avslag på förslaget om att inrätta en ny myndighet. 0153777875118 N 2010-01-01 00:00:00 209481 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09118/#anf194