2348906 GL09118 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:118 Torsdagen den 4 juni 1997/98 118 1998-06-04 00:00:00 Reformerat tandvårdsstöd 2C248639-60E6-4451-BDBA-77AAA7A7095E 18 TUVE SKÅNBERG (kd) kd Herr talman! Jag vill inte sticka under stol med att jag tycker att detta är ett svårt ämne. Det är Chatrine Pålsson som i Kristdemokraterna har haft berednings- ansvaret i den här frågan, och när jag nu sätter mig in i den, därtill nödd och tvungen, ser jag att det inte är lätt att hitta goda alternativa lösningar. Den lösning som regeringen har föreslagit i propositionen har fördelar, men vi kristdemokrater har likväl valt att yrka avslag på propositionen i dess helhet, även om naturligtvis enskilda delar kan diskuteras och har fördelar. Jag menar alltså att propositionen innehåller flera goda delförslag. Jag kan också hålla med om att re- servanterna har flera goda idéer. Men i och med att vi har yrkat avslag på propositionen i dess helhet och därmed på utskottets hemställan kommer vi att rösta nej vid den första voteringen och att avstå i de följan- de. Jag kan mycket väl hålla med Thomas Julin m.fl. vad gäller barnens valfrihet. Vår känsla för tandläkare är ju bitvis irrationell. Ibland fungerar det, ibland fungerar det inte, och man kan inte säga att den ena tandläkaren är bättre än den andra. Det är bara så att man reagerar olika. Om det låser sig för ett barn känns det väldigt konstigt att behöva säga: Det här är den enda tandläkaren - välj den eller låt bli! I stället kan en annan tandläkare, t.ex. en privat tandläkare - så är det på många orter norröver - vara det alternativ som behövs för att lösa problemet. Jag vill nu i stora drag redogöra för kristdemokra- ternas tandvårdspolitik. Också vi har naturligtvis registrerat att befolkningen i Sverige under lång tid har haft en god tandhälsa och har det nu också. Det råder inga delade meningar om det. Detta beror na- turligtvis i huvudsak på den målmedvetna och före- byggande verksamhet som har bedrivits bland barn och ungdomar under de senaste 40 åren. Vi menar att det förebyggande arbetet även i fort- sättningen måste ges hög prioritet och att kostnaderna för detta måste hållas på en rimlig nivå för patienter- na. Vi anser att detta är det enda sättet att på sikt minska samhällets kostnader för tandvård. Vår utgångspunkt är att alla skall garanteras till- gång till god tandvård. På sikt bör därför sjukförsäk- ringen och tandvårdsförsäkringen, som vi har hört tidigare, samordnas i ett sammanhållet försäkringssys- tem för hela kroppen. Kristdemokraterna anser det märkligt att just sjukdomar i munhålan skall omfattas av ett eget försäkringssystem, skilt från det system som omfattar den övriga delen av människokroppen. I takt med att en allt större del av befolkningen i framtiden kommer att tillhöra de generationer som - i varje fall enligt vad vi kan bedöma - kommer att ha ett litet behov av tandsjukvård borde förutsättningarna för att låta denna vård omfattas av samma ersättnings- regler som gäller för övrig hälso- och sjukvård vara goda. Vi menar att utsatta grupper med stora tand- vårdsbehov därigenom till en rimlig kostnad får möj- lighet till den tandvård de behöver. En utredning bör därför tillsättas med uppgift att analysera och ge för- slag till ett sammanhållet försäkringssystem för hela kroppen. I den uppgiften sammanfattas i stort sett kristdemokraternas syn på ett framtida tandvårdsför- säkringssystem. Det behöver här tas ett helhetsgrepp. I avvaktan på en sådan ordning bör enligt vår me- ning äldre personer, sjuka och funktionshindrade med kommunal omsorg inklusive hemsjukvård genom uppsökande verksamhet erbjudas kostnadsfri mun- vårdsbedömning, och för de behandlingsinsatser som därefter kan bli nödvändiga skall patienten betala samma avgifter som gäller i den öppna hälso- och sjukvården. Vidare anser vi att de avgiftsbestämmelser som gäller inom den öppna hälso- och sjukvården skall gälla även för personer som under kortare tid har behov av tandvård som ett led i en sjukdomsbehand- ling. Vi konstaterar att regeringen tydligen har samma uppfattning när det gäller stödet till dessa grupper. Jag vill i detta sammanhang understryka vikten av att den uppsökande verksamheten och den tandvårds- behandling som därefter kan bli nödvändig konkur- rensutsätts. Den erfarenhet som finns efter det att etableringsfriheten för läkare och sjukgymnaster av- skaffats och ersatts av vårdavtal tycker vi visar att lagstiftning om konkurrensutsättning är nödvändig. Det bör därför i lag slås fast att landstingen skall vara skyldiga att genomföra en upphandling av den uppsö- kande verksamheten och den efterföljande tandvård som kan behövas. Först då kommer konkurrensneut- ralitet mellan privata och offentliga vårdgivare vad avser den uppsökande verksamheten och den nöd- vändiga tandvården att uppnås. Det behövs ett förbättrat ekonomiskt stöd också till personer som till följd av sjukdom eller funk- tionshinder har ett långvarigt och väsentligt ökat tandvårdsbehov samt för andra personer med särskilt höga tandvårdskostnader. Vi tycker att regeringens förslag till högkostnadsskydd innebär en försämring jämfört med det nuvarande. Det innebär - med undan- tag av personer som till följd av sjukdom och funk- tionshinder skall få ersättning från försäkringen för all tandvård med 60 % av nu gällande arvode - endast ett skydd mot höga behandlingskostnader på grund av omfattande protetiska arbeten och tandreglering, ingenting annat. En fast ersättning skall lämnas med 60 % av nu gällande arvode. Från detta belopp skall 3 500 kr dras. Låt mig ge ett räkneexempel. Ersättningen från försäkringen vid en behandlingkostnad om 6 000 kr - vilket som tidigare sagts är en avsevärd kostnad att betalas med intjänade och skattade pengar - blir 100 kr. Patienten får själv betala 5 900 kr, eftersom 60 % av 6 000 kr blir 3 600 kr, varifrån karensbelop- pet 3 500 kr dras. Vi kristdemokrater förordar i stället att en föränd- ring av nuvarande högkostnadsskydd skall göras i små steg. Nuvarande anslutningsbegränsning för privata tandläkare till ersättningssystemet för vuxentandvård bör upphävas. Vi anser dock inte att någon ålders- gräns skall införas som villkor för rätt till försäk- ringsersättning för tandvård utförd av legitimerade tandläkare och tandhygienister. Vi tycker att det är diskriminerande och i praktiken innebär ett yrkesför- bud. Det finns ingenting som säger att man blir sämre vårdgivare just det datum när man fyller 65 år. Dess- utom skall det i det reformerade pensionssystemet finnas en rätt att kvarstanna i arbetet, om man så öns- kar, till 67 års ålder. Ett införande av en 65-årsgräns för de här två yrkesgrupperna framstår i detta per- spektiv som ännu mer omotiverat. För att garantera valfrihet för patienterna och kon- kurrensneutralitet mellan den offentligt och privat bedrivna tandvården måste, som jag sagt, barn- och ungdomstandvården konkurrensutsättas. Tillägget i § 5 tandvårdslagen ger landstingen möjlighet att anlita annan vårdgivare än folktandvården för att utföra den tandvård som landstingen har ansvaret för. Detta tillägg i lagen som beslutades av riksdagen hösten 1992 har emellertid inte lett till den ökning av kon- kurrensen inom barn- och ungdomstandvården som vi kristdemokrater anser vara nödvändig. Vi anser därför att en lagstadgad rätt till valfrihet mellan offentlig och privat tandvård bör införas för barn och ungdomar. Därutöver behövs det ytterligare konkurrensfräm- jande åtgärder för att nå viktiga mål som kvalitet, effektivitet och valfrihet. Därtill kommer en irrationell faktor: När man öppnar munnen för en tandläkare vill man själv kunna välja vem som borrar i ens tänder. Valfriheten har ett värde inte bara för patienterna utan också för tandvårdspersonalen, som ju får olika arbetsgivare att välja mellan. För att den offentliga och privat bedrivna tandvården skall kunna konkurre- ra på lika villkor måste folktandvårdens kostnader för vuxentandvården, som finansieras genom försäkring- en och patientavgifter, redovisas helt skild från den skattefinansierade barn- och ungdomstandvården. En sådan särredovisning skulle kunna uppnås genom att man inrättar resultatenheter med egen kostnadsredo- visning. Alla uppdrag till dessa enheter måste under- kastas reglerna om offentlig upphandling. Därutöver bör särredovisning tillämpas för olika verksamhets- grenar. Förutom konkurrensneutralitet skulle också en bättre garanti mot underprissättning uppnås, och ris- ken för s.k. korssubventionering skulle minska. Även nuvarande regler om mervärdesskatt, dvs. regler om ersättning för viss mervärdesskatt från kommunkontosystemet i kommuner och landsting, behöver ses över. Dessutom behövs, som anförts i det föregående, obligatorisk anbudsupphandling av om- sorgstandvård och sjukhustandvård. Till slut några ord om amalgamet. Det är natur- ligtvis en komplicerad fråga. Vi är som politiker i allmänhet inte fackkunniga. Vi blir hänvisade till vetenskap och beprövad erfarenhet och kan inte bara på fingertoppskänsla göra våra avvägningar. Det är riktigt att Forskningsrådsnämndens utred- ning har visat att den stora vinsten, kanske den enda vinsten, är den kosmetiska, att amalgamet inte är lika vackert som annat tandfyllnadsmaterial. Men vi vill naturligtvis ta på allvar den oro - den berättigade oro, som FRN också har talat om - att det kan vara amal- gamet som är boven i dramat i många människors lidande. Vi har ingen invändning mot att användningen av amalgam inom tandvården skall avvecklas. Jag tror att vi är överens om det. Vi tycker att användningen av amalgam på sikt kan förbjudas. Men vi är inte bered- da att göra det nu. EU:s regelverk tillåter inte, såvitt vi förstår det, ett direkt förbud mot amalgamet. Om Roland Larsson har en annan mening eller tror sig hitta andra vägar för att upphäva det, låt oss då titta på det. Men som politiker utan fackkunskap kan vi inte med vetenskapen i ryggen säga att det skall förbjudas. Kommer det fram ytterligare material som pekar på det vill vi gärna ompröva beslutet. Vi vet precis som alla andra i riksdagen vilken stor oro det finns i den här frågan. Fru talman! Jag instämmer i det tidigare yrkandet om avslag på propositionen och bifall till reservation 1. 0161597857912 N 2010-01-01 00:00:00 209305 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09118/#anf18