<anforande>
<dok_hangar_id>2348906</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09118</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:118 Torsdagen den 4 juni</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>118</dok_nummer>
<dok_datum>1998-06-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>203B1671-2393-425D-A478-B9E2A3B00BA2</anforande_id>
<anforande_nummer>142</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE ANDERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det här är ju bra och välvilligt, och
tankarna är nog riktiga på många sätt. Men det är just
det: På något vis har vi någon sorts välvilja. Vi be-
stämmer att vi skall göra så och så och vi erbjuder det
och det, men vi lägger egentligen inte ansvaret på de
människor som bor i de här områdena. Jag är alldeles
övertygad om att de har en kompetens, en kraft och en
potential. De skulle kunna ta ansvaret t.ex. för sin
skola och för all service - med visst stöd. Vi skulle
säga: Nu får ni göra det här. Vi har de här lagarna
osv. i Sverige, men det är upp till er att göra det. Det
skulle kunna bli ett gigantiskt utbildningsprojekt som
skulle få många positiva bieffekter - allt det här med
demokrati, integration, arbete osv. Det är jag alldeles
övertygad om. Jag tycker att det skulle vara spännan-
de om vi kunde pröva någonting sådant.
</anforandetext>
<intressent_id>0754692641206</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>209429</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09118/#anf142</protokoll_url_www>
</anforande>
