2348905 GL09117 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:117 Onsdagen den 3 juni 1997/98 117 1998-06-03 00:00:00 Miljöbalken m.m. D1F97B71-6B57-45A0-92F2-091119D19E6A 8 DAN ERICSSON (kd) kd Fru talman! Som alla känner till har vi kristdemo- krater inte någon ordinarie ledamot i jordbruksutskot- tet. Det förorsakar oss vissa problem i den här debat- ten eftersom vi i den samlade motionen har 35 yrkan- den om förändringar i miljöbalksförslaget. Därtill kommer ytterligare motioner. I vissa delar har våra förslag fångats upp av reservationer från andra partier men för att fånga helheten gäller vår motion och de avvikande meningar i yttranden som avgetts från utskott där vi är representerade. Jag antar dock, fru talman, att det skulle fresta på kammarens tålamod om jag här yrkade bifall till mo- tionen i dess helhet. I stället väljer jag att göra vissa nedslag och att redovisa hur vi ställer oss till de olika reservationer som föreligger. Jag hoppas att jag har lyckats botanisera rätt i det här betänkandet. Efter mycken möda och stort besvär presenterade regeringen vid årsskiftet 1997/98 ett förslag till miljö- balk. Om det hade funnits en vilja från socialdemo- kraternas sida skulle flera förbättringar av det liggan- de förslaget från fyrpartiregeringen ha kunnat ske vid den parlamentariska behandlingen redan 1994. Med anspelning på det fiskafänge som vi hört om i debatten här vill jag säga att det är synd att Anna Lindh inte högg på den krok, det bete, som fanns - vi agnade ju så att säga om att lösa den här miljöbalken 1994, när vi hade ett bra förslag. Det är, som sagt, synd att Anna Lindh inte högg på detta, för då skulle vi sedan många år ha haft en miljöbalk i kraft. Det skulle ha varit ett verkningsfullt instrument. Så blev det nu inte. Med hjälp av Miljöpartiet drogs förslaget i stället tillbaka, och en ny utredning tillsattes. Sedan dess har det gått mer än tre år - tre förlora- de år för miljön. Totalt har miljön denna dag, när den nya miljölagstiftningen skall träda i kraft, förlorat i 1 252 dagar, alltså i tre och ett halvt år. Efter att ha fått det här förslaget kan vi konstatera att det inte är värt alla dessa förlorade dagar. Det har alltså, fru talman, gått en hel mandatperiod. Under denna man- datperiod har vi vid ett antal tillfällen frågat efter den här miljöbalken. Inte minst har vi försökt att ställa Miljöpartiet till svars för dess stora insats den här mandatperioden - att se till att inte få miljöbalken i kraft. I stället har man skjutit på den, förhindrat den och sett till att det dröjt nästan en hel mandatperiod innan vi får en ny, samlad miljöbalk. Fru talman! Jag tycker mot bakgrund av detta att det är märkligt att Miljöpartiet kallar sig Miljöpartiet. Den stora frågan för partiet har det förringat. Den har försvunnit under hela mandatperioden, och den nya lagen träder i kraft efter det att denna mandatperiod har gått ut. Fru talman! På två för oss kristdemokrater viktiga punkter har regeringen på det principiella planet gått oss till mötes i miljöbalksförslaget. Det handlar om inrättandet av regionala miljödomstolar och talerätt för miljöorganisationer. Principerna om detta kunde vi ha enats om för över tre år sedan, precis som jag sade förut. Jag förstår fortfarande inte varför man inte redan då försökte göra det. Nu tycker jag att man med balkförslaget, som är otillräckligt och dåligt genom- tänkt också på dessa punkter, har förfuskat idén bak- om dessa tankar. Miljöbalksförslaget är också otydligt och svårge- nomträngligt när det gäller de praktiska konsekven- serna. Det handlar bl.a. om rättssäkerhet och egen- domsrätt. Den frågan har också Göte Jonsson tagit upp på ett bra sätt. Vår uppfattning är att regeringen i denna principiella del skall återkomma till riksdagen med förslag för att rättstryggheten och äganderätten med tillhörande ersättningsregler skall säkerställas. I denna del yrkar jag bifall till reservation 2, som handlar om balkens förhållande till annan lagstiftning. Också reservation 52, som behandlar ersättningsrät- ten, täcker upp våra förslag i detta hänseende. Den har Lennart Daléus redan yrkat bifall till. Det har varit mycket diskussion om vilka lagar som skall ingå i miljöbalken. Oavsett vilket gränssnitt man väljer finns det fördelar och nackdelar. Rent principiellt borde också plan- och bygglagen, PBL, funnits med i balken, vilket inte har hunnits med av tidsskäl. Vi kan dock konstatera att regeringen har valt att flytta in vattenlagen i miljöbalken, vilket är i linje med vad vi har föreslagit. Förslaget om att föra in lagen som skötsel av jord- bruksmark i balken anser vi dock leder fel. Därför stöder vi reservation 28 i denna del. Vi ser hellre en utveckling av skötsellagen, där skogsvårdslagen kan få vara en förebild. Det handlar om att betro skogsä- gare och lantbrukare förmåga att förvalta mark och skog enligt ekologiskt uthålliga principer. Det krävs också en bättre resurshushållning med brukningsvärd åkermark. Åkermarken måste bättre än i dag skyddas mot exploatering för bebyggelse eller andra anläggningar. För att åstadkomma en striktare hushållning av brukningsvärd åkermark bör den klas- sas som riksintresse, och i denna del stöder vi reser- vation 8. Enligt regeringens förslag skall kraven på miljö- konsekvensbeskrivningar, MKB, utökas och skärpas i balken och ytterligare anpassas till EG-regler och andra internationella regler. Krav på MKB är ett bra instrument för att förebygga oönskade miljöproblem, och regeringens förslag är i huvudsak bra. Men risken finns att det kan missbrukas och bli ett orimligt krav för minsta lilla projekt, vilket också har lyfts fram tidigare i debatten. Förslaget om att utöka kraven på MKB bör därför begränsas till verksamheter som kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Denna fråga behandlas under mom. 24, och vi har där egna för- slag. Miljöbalksförslaget tycks utgå från att kommer- siellt organiserade former av friluftsliv på annans mark ingår i allemansrätten. En konsekvens av detta kan bli att markägare som i framtiden själv hade tänkt att på sin mark bedriva friluftsverksamhet blir för- hindrade att göra detta därför att en utomstående hunnit före. Det är givetvis inte riktigt att personer i kommersiellt syfte får organisera aktiviteter på annans mark utan att fastighetsägaren får ta del av vinsten eller ens har tillåtit verksamheten, speciellt som det är ett permanent utnyttjande. I förlängningen kan detta innebära en risk för att allemansrätten i dess traditio- nella former kommer i vanrykte och ett oönskat slita- ge på naturen. Av denna anledning vill vi att en änd- ring i lagstiftningen görs varvid det klart framgår att kommersiellt organiserade verksamheter inte får ske utan berörd markägares eller dennes rättshavares medgivande. I denna del yrkar jag bifall till reserva- tion 20. Regeringen föreslår också att tillståndsplikt även fortsättningsvis skall gälla för kommersiella täkter av berg, sten, grus, sand m.m. Även husbehovstäkter skall kunna underställas tillståndsplikt enligt balken. Detta menar jag är att bortse från den verklighet som den enskilde jordbrukaren befinner sig i. Husbehov- stäkter har stor betydelse för de areella näringarna. Öppnande av husbehovstäkt på lantbruksfastighet är att beteckna som pågående markanvändning. Detta måste också fortsättningsvis vara möjligt. Annars kan helt absurda situationer uppstå. Vi har i denna del egna förslag redovisade i motionen. Kristdemokraterna har länge varit förespråkare av miljödomstolar, men vi har svårt att se den miljörätts- liga vinsten med regeringens uppläggning. Vad man i praktiken gör är att byta namn på Koncessionsnämn- den till miljödomstol, vilka sedan läggs ut på några platser i landet. Dessvärre kommer inte miljödomsto- larna i regeringens tappning att styras av rättegångs- balkens regler när de skall handlägga tillståndsären- den. Vi förordar i stället att miljödomstolarna skall ha samma utformning som vanliga domstolar där parter- na för fram sina ståndpunkter som vid vanliga rätte- gångar och där domstolens sammansättning inte är partsbunden. Också i denna del har vi egna förslag. Regeringen och utskottet föreslår också att miljö- organisationer ges rätt att överklaga domar och beslut om tillstånd, godkännande och dispens enligt miljö- balken. Detta är ett gammalt kristdemokratiskt krav. Vi ser gärna att den kunskap och det engagemang som återfinns inom den organiserade miljörörelsen bättre skall kunna tas tillvara och kanaliseras in i beslutsfat- tandet under ordnade former. Men när vi ser vilka krav regeringen ställer på en miljöorganisation för att den skall godkännas och få överklaganderätt är vi kritiska. De begränsningar regeringen gör när det gäller medlemsantal, historik och verksamhetsformer exkluderar i princip alla föreningar utom Natur- skyddsföreningen. Det är t.ex. noterbart att Stiftelsen Miljöcentrum, som är den miljöorganisation som på ett systematiskt sätt för miljöns talan vid koncessionsförhandlingar och i form av flera skadeståndsprocesser i vanliga domstolar å miljöoffrens vägnar, inte kommer att godkännas med regeringens definition. Det visar ändå att det är något som är galet med förslaget. Därför vill vi att det skall omarbetas så att föreningar som exem- pelvis Stiftelsen Miljöcentrum får talerätt. I denna del stöder vi reservation 37. Sedan kommer vi till frågan om resurser för att klara av att genomföra denna miljöbalk. Det är oer- hört centralt att miljötillsynen fungerar och att till- synsmyndigheterna har de nödvändiga resurserna för att kunna sköta sitt ansvarsområde. Vi kan konstatera att regeringen har skurit ned resurser för tillsynsmyn- digheterna till en oacceptabel nivå. Det är någonting som vi från Kristdemokraternas sida vid flera tillfällen har påtalat. Vi har också haft en tydlig prioritering av resurser till miljötillsyn i våra budgetalternativ. En förutsättning för att tillsynen skall fungera är resur- stillskott. Riksdagen bör göra ett principuttalande om detta, och därför yrkar jag under mom. 77 bifall till motion Jo33 yrkande 23 och 34. Samma sak gäller också de rättsvårdande myndig- heterna. Vi har i budgetsammanhang anvisat mer medel än regeringen för att säkerställa de rättsvårdan- de myndigheternas styrka. Också på detta område bör riksdagen göra ett principuttalande om att resurstill- skott är en förutsättning för en fungerande lagstift- ning. På samma sätt är det för centrala miljömyndig- heter, kommuner, länsstyrelser och alla de som har att handlägga miljöärenden. De måste givetvis ha resur- ser till förfogande för att klara av detta. Annars kom- mer inte en ny miljöbalk att fungera. Vi kan skriva hur fina lagar som helst och ha hur höga ambitioner som helst. Om vi i realiteten inte har tillsyn och kontroll eller åklagare som har resurser att driva mål faller mycket av det fina och det vackra. Därför är resursfrågan central för att möjliggöra ett effektivt upprätthållande av lagstiftningen på miljö- området. Vi har i dag låga straff för miljöbrott, och det är sällan någon fälls med hårdare straff än dagsböter. Regeringen och utskottet föreslår att straffen för överträdelser på miljöområdet skall skärpas. I de allra flesta fall skall de sträcka sig från böter till fängelse i högst två år. För grova miljöbrott skall skalan sträcka sig från sex månader till högst sex år. Från åklagarsi- dan har det kommit ett antal kritiska synpunkter som fokuserar just på de svårigheter som finns att utdöma kännbara straff. Statistiken talar sitt tydliga språk. Under 1996 polisanmäldes 327 personer för brott mot miljöskyddslagen. 17 fällande domar avkunnades. Samtliga fick böter, ingen fick fängelse. Samma år fälldes en enda person för miljöbrott enligt brottsbalken. Han fick böter. Vi kristdemokra- ter anser att regeringens förslag inte är tillräckligt genomarbetat och att det finns anledning att fråga sig om straffskalan ligger på en rimlig nivå. Straffen för överträdelser på miljöområdet måste uppfattas som avskräckande och därigenom fylla sin viktigaste funktion i att verka förebyggande och återhållande på de mindre seriösa aktörer som dessvärre finns. Tyvärr kan vi tala om manschettbrottslighet - det är det som det handlar om här. För att få tillräcklig allmänpreventiv effekt bör straffskalan skärpas. För miljöbrott bör man kunna dömas till böter eller till fängelse i högst fyra år. För grova miljöbrott bör straffskalan sträcka sig från fängelse i fyra år till högst tio år. I denna del, mom. 77, yrkar jag bifall till motion Jo33, yrkande 27. Här har jag några frågor till såväl miljöministern som utskottsmajoritetens företrädare. Vid den utfråg- ning som utskottet genomförde med åklagare, miljö- organisationer m.fl. ställde jag frågan om den nya miljölagstiftningen skulle leda till fler fällande domar. Svaret från åklagarna Solveig Riberdahl och Stefan Karlmark samt från Björn Gillberg var entydigt: Nej, så blir det inte. Då måste man fråga sig om dessa personer som arbetar rent praktiskt med miljöbrott har fel eller rätt. Vad säger miljöministern? Vad säger utskottsmajori- teten? Har de rätt? Vilken slutsats drar regeringen och majoriteten av det? Är den föreslagna miljölagstift- ningen otillräcklig eller är det något annat som inte fungerar? Och om de har fel - varför skulle de som arbetar med de här frågorna veta mindre än regering- en och utskottsmajoriteten? Om vi kunde få ett klarläggande i dessa frågor vore mycket vunnet i debatten. Regeringen och utskottet föreslår vidare att till- synsmyndighet skall påföra näringsidkare en särskild miljösanktionsavgift vid överträdelser av miljöregler och vid överträdelser av tillstånd och villkor som gäller för verksamheten. Vi kristdemokrater ställer oss bakom principen om miljösanktionsavgifter, men vi anser att de är för lågt satta. Med den föreslagna avgiftsnivån blir det i praktiken möjligt för skrupelfria aktörer att redan i förväg kalkylera in det maximala beloppet på en miljon kronor, som utskottet nu för- dubblat den av regeringen föreslagna taksumman till. Vi anser att beloppen måste vara direkt kopplade till dels hur mycket en förebyggande åtgärd skulle ha kostat - avgiften skall alltid ligga väsentligt högre än det beloppet - dels till hur stora skador som uppstått. Det finns därför inte någon anledning att ha något maximibelopp i denna del. Fru talman! Vi kristdemokrater står givetvis i öv- rigt bakom våra motioner, men för att spara kamma- rens tid yrkar jag inte bifall till alla delar. Jag hinner för övrigt inte heller gå igenom den mängd ytterligare förslag vi har. Jag tyckte att Eva Eriksson utvecklade frågan om miljökvalitetsnormer väldigt bra. Det kan räcka med vad hon sade. Jag stöder i den delen reser- vation 16. Vi har inte hunnit gå igenom frågorna om GMO eller om preskriptionstider för miljöbrott. Det finns en rad områden som inte hinner gås igenom. För klarläggande stöder vi kristdemokrater i övrigt reservationerna 5, 16 och 29. Vad gäller reservatio- nerna 11, 12, 31, 53 och 55 avstår vi vid eventuell omröstning eftersom vi har egna förslag i dessa delar. Avslutningsvis kommer vi också att avstå vad gäller reservation 1 och 4 i betänkandet om följdlag- stiftningen eftersom vi också där har ett eget förslag. I övrigt står vi bakom vår motion som behandlas i det betänkandet, men för att spara kammarens tid avstår vi också i denna del från att yrka bifall. 0184488075016 N 2010-01-01 00:00:00 209085 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09117/#anf8