2348905 GL09117 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:117 Onsdagen den 3 juni 1997/98 117 1998-06-03 00:00:00 Miljöbalken m.m. CE0064EF-B1DD-46AF-A6AE-483A99636EA4 7 EVA ERIKSSON (fp) fp Fru talman! Jag vill instämma i det Lennart Daléus sade tidigare, att det här är en av de viktigaste lag- stiftningar som vi har att anta i kammaren. Det hand- lar om en lagstiftning som skall skydda nästa genera- tion, våra barn och barnbarn, mot miljöförstörelse. Det borde ändå vara grunden för ett viktigt beslut. Folkpartiet har ända sedan 70-talet drivit frågan om en samlad miljölagstiftning därför att vi har velat skapa enhetlighet och tydlighet i lagstiftningen. Där- för lades det också, tillsammans i den borgerliga re- geringen, fram ett förslag om en miljöbalk. Men när miljöministern tillträdde tog det inte lång stund förrän miljöministern drog tillbaka det förslaget, och alltse- dan dess har det legat en död hand över lagstiftnings- arbetet i Sveriges riksdag vad gäller miljöarbetet. Dock har det förekommit vardagligt arbete med andra miljöbeslut. Jag tycker inte, miljöministern, att det är särskilt kul att det har tagit så lång tid. Det förra förslaget var visserligen inte perfekt, men tanken var då precis som nu att miljöbalksarbetet skulle vara en process med olika steg där man skulle se till att förbättra lagstiftningen och den följdlag- stiftning som den skulle leda till. Nu kan vi se att det finns en del förbättringar i förslaget. Det tycker jag ändå man skall understryka. En sak som jag tycker är en förbättring, till skillnad mot Göte Jonsson, är skärpta krav på miljökonsekvensbeskrivningar. Jag skulle t.o.m. säga att jag tycker att man skulle ha kunnat gå ännu längre. Frågan är om fördröjningen sammantaget hade gett en bättre miljöbalk. För att vara litet försiktig kvarstår ändå många problem som måste lösas. Jag skulle vilja peka på några svagheter i miljö- balken. Det finns en som jag tycker är allvarlig, det svaga skyddet för de orörda älvarna. Trots att Vatten- dragsutredningen under den tid Anna Lindh har plitat på sin miljöbalk påpekat att skyddet för älvarna är otillräckligt väljer miljöbalksförfattarna, socialdemo- kraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, en helt passiv hållning i denna fråga, trots att miljöbalken skall vara ett instrument för att styra utvecklingen åt rätt håll och lagstiftningsvägen skydda naturvärden och den biologiska mångfalden. Med tanke på att Gudrun Lindvall från Miljöpartiet så många gånger stått i talarstolen och talat om vikten av att skydda den biologiska mångfalden förvånar det mig att hon har kunnat acceptera denna passiva hållning. Än så länge mumlar ständigt regeringsföreträdare att älvarna skall skyddas, men alltfler signaler lyser röda för den som vill låta älvarna brusa. Företrädare för kraftindustrin talar allt oftare om en s.k. miljöanpassad vatten- kraftsutbyggnad. Statliga NUTEK samfinansierar nu ett projekt för en sådan utbyggnad. LO i Norrbotten driver aktivt en kampanj för att riva upp skyddet av våra nationalälvar. Med tanke på att LO har stort inflytande på regeringspolitiken, i alla fall enligt den erfarenhet jag har, är den öppna kampanjen mycket oroväckande. I dag står endast ett fåtal av de stora älvarna och andra betydande vattendrag i outbyggt skick. Efter en utbyggnad kan en älv inte återställas. Älvmiljöerna utgör unika naturvärden och viktiga ekosystem för hotade djurarter. Hur Miljöpartiet har kunnat accepte- ra att det inte finns någonting om detta i miljöbalken är för mig förvånansvärt. Därför ställer jag frågan en gång till: Hur har detta gått till? Vi kräver därför från Folkpartiet att miljöbalken skärps så att älvskyddet förstärks, att lagstiftningen förs in i grundlagen och att älvskyddet genom för- ändringar i miljöbalken stärks. Jag vill därmed yrka bifall till reservationerna 11 och 12. Älvskyddet är inte den enda svagheten i miljöbal- ken. Det är bra att man inför miljökvalitetsnormer. Självklart är det så att utgångspunkten för miljöarbe- tet skall vara vad naturen tål, vilka gränser som är ekologiskt hållbara. Men för att det skall bli styrande krävs också tydliga ansvarsförhållanden, sank- tionsmöjligheter, effektiva styrmedel och någon som bevakar miljöns intressen. På alla dessa punkter upp- lever jag att det finns brister i det socialdemokratiska, vänsterpartistiska och miljöpartistiska förslaget. Införandet av miljökvalitetsnormer är, som jag sa- de tidigare, ett viktigt steg i rätt riktning. Men det finns två huvudangreppssätt när det gäller att lagstifta om belastning och förorening av miljön. Dels kan man använda sig av dämpningsregler med förbudsreg- ler som avser påverkare, t.ex. miljöskyddslagen, dels gränsregler som avser påverkan, miljökvalitetsnor- mer. Nu kombinerar miljöbalken dessa båda an- greppssätt. Det ställer väldigt stora krav på att lag- stiftningen är tydlig. Miljökvalitetsnormerna är relate- rade till miljökvalitet men måste på ett eller annat sätt också riktas mot människor som adressat. Det är inte bara så att det är normer för naturen, utan påverkaren måste också vara den som vi skall rikta åtgärderna till. Hur man i balken löst den här utmaningen kan jag inte förstå. Det är möjligt att miljöministern kan redovisa det. Antingen får man använda den metod som kan kallas döda handen-metoden - ingenting får göras ytterligare i området innan det blivit tillräckligt bra, inga verksamheter får utökas, inga jordbruk får öka sitt djurantal, inga vägar får byggas, ingen utveckling får ske - eller också kan man använda sig av mer sofistikerade mekanismer som möjliggör samverkan och t.o.m. en marknad för utsläppsrätter. Vilken väg kommer regeringen att välja? Utvecklingen på miljökvalitetsområdet, också in- om EG-rätten, visar att det inte är tillräckligt med en författning som sätter en gräns för hur förorenad en miljö får vara. Det måste också vara tydligt vem som måste göra vad, vem som får göra vad, vem som får tillgodoräkna sig vad och hur man på ett effektivt samverkande sätt kan nå föreskriven miljökvalitet, alltså det miljöministern har uttalat flera gånger, att åtgärderna skall vara rätt insatta på rätt plats och också vara ekonomiskt effektiva. Då, fru minister, krävs det ett noga utformat och genomfört regelsystem. Det vore intressant att få höra miljöministerns syn på hur miljökvalitetsnormerna skall genomföras. Anledningen till att jag är så ingå- ende och går igenom de här frågorna är att miljökvali- tetsnormerna kommer att vara basen i miljöbalken. Det är ju miljökvalitetsnormerna och åtgärdsplanerna som framgent ger ramarbetet. Det gäller då också ramarbetet avseende fastställandet av de mål som vi framöver förhoppningsvis skall fastställa här i riksda- gen. I kombination med effektiva sanktioner är det här en bra metod att slå fast vad naturen tål. Inom särskilt belastade områden är t.ex. utsläppsrätter ett sätt att sätta ett pris på miljön. Ett viktigt medel inom miljö- politiken är ekonomiska styrmedel. Överlåtbara ut- släppsrätter kan innebära stora fördelar i ett väldefini- erat område och kan starkt bidra till kostnadseffektiva utsläppsminskningar. Ett system för handel med ut- släppsrätter för att öka effektiviteten i miljöskyddsar- betet är alltså ett sätt att se till att miljökvalitetsnor- merna inte bara blir vackra ord. Det finns goda skäl för regeringen att välja ett försöksområde för att få erfarenheter när det gäller detta med regelsystem. Miljöministern och jag hade för flera år sedan i denna kammare en debatt om Stockholmsregionen som ett utsläppsområde. Då gällde det luftkvaliteten. Det hade varit bra om man då hade antagit det försöksom- rådet, för då skulle man nu ha erfarenheter inför det nya miljöbalksarbetet. Vidare anser vi i Folkpartiet att en förutsättning för att miljökvalitetsnormerna skall bli effektiva är att även diffusa, icke tillståndspliktiga utsläppskällor bidrar till att en norm som överskrids kan kontrolle- ras. Vi vet ju vilka problem de diffusa utsläppskällor- na för med sig. Om man inte på något sätt kan hitta en väg för att också ge sanktioner för utsläpp som påver- kar normen och som gör att man överskrider den, blir det inte fråga om ett effektivt instrument. Därför tyck- er jag att det instrument som regeringen tillhandahål- ler i miljöbalken - det handlar då om åtgärdsprogram - måste vara bindande, inte bara gentemot kommuna- la och statliga myndigheter utan också gentemot en- skilda. Jag tror att miljökvalitetsnormer utan rättsliga åt- gärder bara blir en symbolpolitik. Det vore väldigt synd. Jag tror nämligen att de är ett effektivt medel och att de kommer att ge kraft åt det fortsatta miljöar- betet. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 16. En stor brist i miljöarbetet har länge varit den be- gränsade möjligheten till talerätt inom miljöområdet. Nu vill regeringen ge miljöorganisationerna möjlighe- ter på detta område. Det är bra. Det vore också bra om de kriterier som regeringen anger innebar en rätt till talan för andra viktiga organisationer. Framför allt bör miljöintressena inom rättsväsendet stärkas genom att en miljöåklagare inrättas som har befogenhet att väcka åtal mot dem som gör sig skyldiga till brott mot miljölagarna. Hur vid talerätten än görs, så kommer den inte att kunna svara för att miljölagarna upprätthålls. För detta krävs det resurser men också en skyldighet att väcka åtal om ett miljöbrott uppdagas. Miljöåklagaren bör ha i uppgift att ta emot och utreda enskilda perso- ners klagomål över olika förhållanden inom miljöom- rådet. Miljöåklagaren är en utveckling av den miljö- ombudsman som vi i många år har krävt. Lennart Daléus har också utvecklat vikten av att miljön får en, som vi tycker, åklagare som tillerkänns de befogenhe- ter som krävs för att det skall vara möjligt att med kraft spela en så viktig roll. Detta är nödvändigt när det gäller skyddet av miljön. Till slut, fru talman, vill jag säga att det, trots den kritik som jag inom några specifika områden har framfört, är bra att vi har en miljöbalk att ta ställning till. Men det är inte så kul att en vecka före riksmötets avslutning debattera en så viktig lagstiftning. Trots det hoppas jag att den process som skall fortgå för att vi skall få en bra miljölagstiftning också, fru minister, kommer att innebära att man aktivt utåt har ett ut- bildnings- och informationsarbete; detta för att miljö- arbetet, den kraft som i dag finns ute bland människor och det djupa engagemanget skall leva kvar, för att miljöbalken skall bli varje mans ägodel och för att miljöbalken skall få en sådan inriktning att det här blir en lagstiftning som gör att Sverige blir en nation som med stolthet kan presentera ett aktivt miljöarbete och kan vara pådrivande i det europeiska och internatio- nella samarbete som krävs för att vi för framtiden skall ha en god miljö, bra luft och rent vatten. 0156574552406 N 2010-01-01 00:00:00 209084 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09117/#anf7