2348905 GL09117 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:117 Onsdagen den 3 juni 1997/98 117 1998-06-03 00:00:00 Miljöbalken m.m. 6C6120AB-65EE-4F7D-B45D-C9E7EB685DFB 32 GUDRUN LINDVALL (mp) mp Fru talman! Vi står inför ett mycket viktigt beslut i dag. För Miljöpartiet är det ett mycket glädjande beslut. Från Miljöpartiets sida aktualiserade vi redan 1982 behovet av en miljöbalk. När vi gjorde det var vi faktiskt ensamma på arenan. Det fanns ingen som tyckte att det var nödvändigt - inte heller Natur- skyddsföreningen. När vi hade argumenterat ett tag insåg alltfler att miljölagarna behövde samordnas och skärpas. År 1989 fick vi till en utredning som tog fram ett förslag som vi tyckte var acceptabelt. Vi hade natur- ligtvis synpunkter på hur vi ville förbättra det, men det utgick i det stora hela från de idéer vi hade. Den borgerliga regering som då satt vid makten tog det till sig och knådade och diskuterade det väl- digt mycket, som vi har förstått senare. Så småningom lade man fram sitt miljöbalksförslag - ett miljöbalks- förslag som närmast fick den då sittande utredningen att hicka. Det avvek rejält från det förslag som utred- ningen hade lagt fram och också från det som Miljö- partiet ville. Jag citerar Eva Eriksson. Det var inte för att det skulle vara kul som vi ansåg att förslaget inte var acceptabelt. Det var därför att det helt enkelt var för dåligt. Det som skedde när det borgerliga balkförslaget kom var att Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Socialdemo- kraterna, Naturskyddsföreningen och LO lämnade utredningen därför att man ansåg att det inte gick att jobba vidare med följdlagstiftningen utifrån det bor- gerliga balkförslaget. De var som en Hallandsås - fullt med hål och undantag. Det var inte en samlad skärpt miljölagstiftning. Det var en kompromisspro- dukt som vi i dag förstår att Moderaterna hade haft mycket att säga till om, för det enda partiet som i dag går tillbaks till förslaget och försvarar det i sina reser- vationer är faktiskt Moderaterna. Från Miljöpartiets sida var det alltså absolut nöd- vändigt att se till att vi började om så att vi skulle få en annan produkt, den som finns på bordet i dag och som kommer att beslutas. Vi anser att det som nu finns håller måtten för en miljöbalk. Det stärker miljö- lagstiftningen, och jag skulle vilja säga att det är det viktigaste miljöbeslutet som vi kommer att fatta under 90-talet, för det kommer att få effekter på verklighe- ten. Det kommer att göra att tillsynsmyndigheterna kommer att kunna skärpa möjligheten till tillsyn. Det är ett mycket viktigt förslag. Jag tänker gå in på en del av de förändringar som har gjorts sedan det borgerliga förslaget. Jag har väl- digt svårt att förstå hur man, om man har läst försla- get, kan hävda att förändringarna är små. Antingen tyder det på att man inte kan läsa lagstiftning, att man inte vet hur miljöarbetet bedrivs i praktiken i samhäl- let i dag, eller - vilket jag hoppas inte är fallet, fru talman - att man för ut en falsk politisk retorik och hoppas att man kan lura någon. Det har nämligen skett stora förändringar om man jämför det borgerliga förslaget och den miljöbalk som finns nu. Det intressanta är, fru talman, att det här är första gången, som jag vet, som samtliga partier i Sveriges riksdag har bildat majoritet för ett förslag. Varsågod att jämföra! Den borgerliga regeringen hade naturligtvis tänkt driva igenom det miljöbalksförslag man lade fram utan några större förändringar. Vi skulle haft 14 da- gars motionstid t.ex. Att påstå att man skulle ha kun- nat göra alla de förändringar som vi nu har gjort un- der utskottsarbetet, fru talman, är fullkomligt omöj- ligt. Så arbetar inte riksdagen, och så kan inte riksda- gen jobba. Man hade varit tvungen att återremittera förslaget. När det gäller de förändringar som har skett och det som nu har kommit, vilket saknades tidigare, är det 15 miljölagar som samordnas. Här finns vattenla- gen med, som är en lag som i högsta grad påverkar miljön. Det är en av de äldsta lagarna och som behöv- de vara med. Här finns lagen om skötsel av jord- bruksmark med, en mycket viktig lag som påverkar miljön. Här finns också gentekniklagen med, som är en av de lagar som är viktiga inför framtiden och som måste finnas med i miljöbalken. Vi inför nu talerätt. Vi inför hänsynsregler som gäller för all miljöpåver- kan, både i de lagar som finns i balken och även i de lagar som finns utanför. Vi ser till att vi får miljö- domstolar. Vi ser till att vi äntligen får miljökvali- tetsnormer, som kommer att kunna innebära att vi får ett miljöarbete som bedrivs på ett annat sätt, nämligen utifrån vad som är möjligt att göra i naturen, vad naturen tål, för att uttrycka det litet förenklat. Vi får miljösanktionsavgifter som gör att det blir lättare för tillsynsmyndigheten att komma åt dem som inte vill följa det som gäller. Vi får skärpta miljökonsekvens- beskrivningar. Vi får äntligen möjlighet till sanering av gamla miljösynder begångna efter 1969. Vi får generella föreskrifter, vilket är mycket viktigt. Jag kommer att återkomma till det. Vi ser också till att det blir bättre möjligheter för tillsynsmyndigheten, fram- för allt kommunen, att bedriva sin tillsyn. Vi knyter de lagar som ligger utanför balken till balken genom att se till att de allmänna hänsynsreglerna, miljökvali- tetsnormerna och miljökonsekvensbeskrivningarna kopplas till alla dessa lagar. Detta är mycket viktigt. Det innebär att vi höjer ribban totalt för miljöarbetet i Sverige genom alla de lagar som påverkar miljön. Om man skall se det litet mer i detalj kan man sä- ga att de 15 lagarna som nu införs får gemensamma hänsynsregler. Kapitel 2 i balken är helt omskriven i förhållande till den borgerliga balken. Där gällde hänsynsreglerna, som var mycket få till antalet, vissa lagar. Här gäller hänsynsreglerna all verksamhet. I hänsynsreglerna tas upp dels ett krav på kunskap, och försiktighetsprincipen finns med. Det är första gången som försiktighetsprincipen finns med i lag- stiftningen, och den skall alltså gälla all miljöpåver- kan. Här finns lokaliseringsregeln och ett krav på att man skall ha hushållning för ögonen. Här finns ett produktval som innebär att den som använder eller säljer kemiska produkter skall se till att använda det som är minst skadligt för miljön. Här finns också en avvägningsregel med som är mycket viktig. Den säger att man kan ställa krav på den som blir utsatt för kra- vet om inte vederbörande kan visa att kravet är orim- ligt. I den borgerliga balken var det precis tvärtom. Där skulle det vara myndigheten som skulle visa att de krav man ställde på en verksamhet var rimliga. Vi får en ansvarsregel som säger att om man har orsakats problem, skall de rättas till av dem som orsa- kat dem. Vi får en stoppregel som säger att om man inte kan bedriva en verksamhet som tar hänsyn till försiktighetsprincip, lokalisering, ansvar, kunskap osv. kan verksamheten stoppas. Det är oerhört viktigt. Det här kapitlet skulle jag vilja hävda är det viktigaste i miljöbalken. Det är alltså totalt omarbetat sedan den borgerliga balken. Det är detta kapitel som gör att tillsynsmyndigheterna kan göra oerhört mycket och ger de möjligheter som har saknats i tillsyns- och tillståndsarbetet. Detta kommer att påverka de beslut som fattas i miljö- och hälsoskyddsnämnder, i länssty- relsen och i miljödomstolar. Det kommer att göra att det ställs högre krav på all verksamhet. Det är en stor förändring, fru talman, och det är ingen förändring som hade kunnat fixas till i utskottet om man hade fått behandla den borgerliga balken. Det är en stor för- ändring, och jag kan inte förstå hur man kan säga att den är liten. Då har man inte begripit vidden av hän- synsreglerna. Det slås också fast att det räcker med att det finns en risk för olägenhet för miljön för att hänsynsregler- na skall användas. Så var det inte i det borgerliga förslaget. Där måste det bevisas att det var skadligt. Vi vet att det är svårt att rätta till misstag i efter- hand. Det gäller att se till att ha en lagstiftning som gör domar och den typen av åtgärder onödiga. Alla de gånger vi har försökt att rätta till något i efterhand har vi misslyckats. Hänsynsreglerna skall alltså tillämpas av till- synsmyndigheterna. De skall ligga till direkt grund för förelägganden och förbud. De är också rättsligt bin- dande. Detta är mycket viktigt. Vi får miljökvalitetsnormer som skall användas inom större eller mindre områden. Det är inte alls, som Eva Eriksson säger, så att det inte är några kraft- fulla instrument. Det står i balkens 5 kap. 3 §: Myn- digheter och kommuner skall säkerställa att de mil- jökvalitetsnormer som meddelats enligt 1 § uppfylls när de prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden och när de utövar tillsyn eller meddelar föreskrifter. Vid planering och planläggning skall kommuner och myndigheter iaktta miljökvalitetsnormer. Det innebär att om miljökvali- tetsnormer har satts på ett område skall genomsyra verksamheten. Naturligtvis blir de då rättsligt bindan- de. Miljöorganisationerna får talerätt. Det förvånar mig litet grand att somliga påstår att det är mycket få organisationer som skulle få denna talerätt. Jag vet inte om ni inte vet vilka miljöorganisationer som finns eller om det också är en del av den felaktiga retoriken som man sprider. Naturskyddsföreningen kan givet- vis använda sig av talerätten. Miljöförbundet jordens vänner har funnits i över tre år och har mer än 2 000 medlemmar, Fältbiologerna likaså. Även Sveriges ornitologiska förening och Sveriges botaniska före- ning kan använda sig av talerätten. Talerätten innebär alltså att dessa organisationer ges möjlighet att över- klaga beslut på alla nivåer, om de är fattade med utgångspunkt från balken. Från Miljöpartiets sida tycker vi att det här är ett mycket bra förslag. Det kommer att få många effekter. Dels ger det organisationerna en möjlighet att över- klaga beslut om ett fel har begåtts och man inte har tagit de miljöhänsyn som man bör, dels ger det unga miljöjurister en möjlighet att hitta ett annat sätt att agera i miljöfrågor. Jag tror att det kommer att bli en rejäl utmaning för miljödomstolarna. Det kommer att finnas miljökompetens även på annat håll. Det vore oerhört märkligt om man skulle ge stif- telser möjlighet till talerätt. Då blir det återigen så att makt heter pengar. Vilken organisation skulle inte kunna skaffa sig en liten miljöstiftelse som skulle kunna ha talerätt? Var skall man sätta gränsen? Det går inte att, som Dan Ericsson gör, kalla en stiftelse för förening i det ena andetaget och för stiftelse i det andra. Man måste välja vad det skall vara. Vi tycker att det är helt riktigt och rimligt att det skall finns en möjlighet att överklaga för de ideella organisationer som finns på miljöområdet. Fru talman! Det finns även andra förändringar som jag vill tala litet grand om. Vi får miljödomstolar, vilket är mycket viktigt. Vi får miljösanktionsavgifter som är mycket viktiga. Men det viktigaste är kanske: Hur kommer det här att fungera i praktiken? I kommunerna kommer man att kunna använda hänsynsreglerna enligt kap. 2. Man kommer att kunna använda de generella föreskrifter som det öppnas för nu. Det innebär att Naturvårdsverket kan titta på en verksamhet. Vi kan t.ex. ta verksamheter som håller på med fotokemisk industri, som ofta har problem med utsläpp. Vilka regler bör gälla för alla industrier som håller på med det här? Så kan man tala om för kommunerna: Varsågod, här är de generella föreskrifterna för vad de här in- dustrierna skall klara. Det innebär betydligt större effektivitet i miljöarbetet än i dag. I dag måste kom- munerna ta varje enskild industri för sig. Det tar enormt mycket tid och kräver enormt mycket resurser. De generella föreskrifterna kommer alltså att göra att vi skärper miljöarbetet rejält. Vi utökar tillsynen och skärper den, så att kom- munerna kan utöva den. Vi ger också kommunerna möjlighet att ta betalt för tillsynen. För det är precis som det har sagts här att det ibland saknas pengar. Naturligtvis är det de som bedriver verksamheten som skall betala det här. Kommunerna kommer också att vara en viktig länk när det handlar om att hantera miljökvalitetsnormer enligt kap. 5. Det ger också kommunerna helt andra möjligheter att bedriva miljö- arbete. Det är några av de förändringar som finns. Det finns också betydligt fler skillnader mellan den bor- gerliga balken och det balkförslag som vi nu lägger fram. Jag skulle önska att det fanns mer tid till att ta upp skillnaderna i den här debatten, men vi vet ju att vi är begränsade i tiden. Jag vill kommentera något av det som har sagts. Ett av problemen under det år då vi har lagt fram balken har varit att försöka gå ut och korrigera felak- tigheter. Senast i dag i DN kunde vi läsa att man i de miljödomstolar som skall komma till offrar experter och i stället sätter in lekmän. Här har vi hört motsatt uppfattning. Moderater och kd beklagar att man inte har vanliga domstolar med lekmän. Sanningen är alltså att vad som föreslås är miljö- domstolar som kommer att ha sakkompetens, miljö- kompetens, teknisk kompetens och kompetens i form av folk som kan industri eller kommunal verksamhet. Och det måste till om man skall klara att hantera stora koncessionsärenden, för de är ofta oerhört komplice- rade. Man får en känsla av att det är mycket "surt sa rä- ven" - framför allt från Centerpartiet. Centerpartiet har ju haft möjlighet att samarbeta med regeringen i många frågor. Man har valt att inte samarbeta i miljö- frågor. Jag är förvånad att vare sig Centerpartiet, Folkpartiet eller kd har velat gå in i ett samarbete om balken. Ni har fått erbjudandet men tackat nej. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att ni trots allt står bakom den borgerliga balken som var så oerhört mycket sämre och som faktiskt hade fört miljölag- stiftningen bakåt jämfört med dagens lagstiftning. Jag skulle vilja kommentera en del av det som har sagts i den här debatten. Det diskuteras mycket alle- mansrätt. Det som föreslås i reservationen är en ut- redning. Det är inte mycket. Man vill inte i reserva- tionen säga på vilket sätt man vill reglera allemansrät- ten. Skall det vara i miljöbalken eller skall det vara i jordabalken? Var skall det vara någonstans? Att reglera allemansrätten i miljöbalken verkar be- fängt. Vad miljöbalken gör när det gäller allemansrät- ten är att titta på hur den kommersiella allemansrätten påverkar naturen, dvs. det som vi reglerar i balken. Där kan man se att ett kommersiellt utnyttjande av allemansrätten naturligtvis inte får påverka naturen negativt. Där går vi också in med regleringar. Det här fanns inte nämnt i den borgerliga balken. Det fanns ingenting om detta. När det gäller 2:18 i regeringsformen kan vi se att det kommer en diskussion efter den här i samband med KU:s betänkande. Där har jag förstått att alla partier utom Moderaterna är överens om, och det uttrycks också i Centerns reservation, att den skriv- ning som 2:18 fick är olycklig. Det är inte alls så att avsikten var att göra den förändring som sedan vissa jurister har påpekat att man har gjort. Det är också konstigt att höra att Centerpartiet tycker att det är bra. Ett av problemen i dag när det gäller att avveckla Barsebäck är ju just den förändring som 2:18 fick. I det fallet skulle det förvåna mig om Lennart Daléus välkomnar denna förändring. Man oroar sig mycket för tiden för ikraftträdande. Men utbildningsarbetet har naturligtvis redan startat. Jag har suttit på flera seminarier och hört företrädare för dem som arbetar med miljöpolitiken i praktiken vara lyriska över de förändringar som görs i balken. Här får man de instrument som man har saknat. Jag kan förstå att det är litet "surt sa räven" från Center- partiets sida, men det är faktisk så det är. Vad vi har lyckats åstadkomma här, och som glä- der mig mycket, är att det finns mycket få reservatio- ner. Vi har höjt miljöambitionen rejält - tydligen gäller detta för de flesta partierna, fast möjligtvis inte för Moderaterna. Det är också glädjande att vi i balken skriver att vi skall se till att det här nu får ett rejält genomslag i verkligheten. Vi skall tillsätta en uppföljningsutred- ning som skall se hur det här kommer att fungera. Det är nödvändigt, för en balk är aldrig ett slutmål. Mil- jöproblematiken ändras hela tiden. Det gäller både att se till att balken får genomslag i verkligheten och att vara vaken för de nya miljöproblem som vi i dag inte riktigt vet hur de ser ut, så att de inte faller vid sidan av. Från Miljöpartiets sida är vi glada över de här be- tänkandena. Jag yrkar bifall till hemställan i betän- kandena 20 och 25. Jag yrkar avslag på reservationer- na. Vi är övertygade om att det här beslutet kommer att visa sig vara oerhört viktigt för miljöarbetet i framtiden. 0962854674801 N 2010-01-01 00:00:00 209109 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09117/#anf32