<anforande>
<dok_hangar_id>2348905</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09117</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:117 Onsdagen den 3 juni</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>117</dok_nummer>
<dok_datum>1998-06-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riksdagens arbetsformer </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F4273B88-3ADE-4184-8E82-5E49FD11CD73</anforande_id>
<anforande_nummer>210</anforande_nummer>
<talare>PETER ERIKSSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Trots den sena timmen, och trots att vi
är i slutet på det fjärde och sista året under denna
mandatperiod, måste jag säga att jag är tacksam att
jag får stå i riksdagens talarstol. Med tanke på vad
Kenneth Kvist sade alldeles nyss tror jag faktiskt att
det bara är Kenneth Kvist och jag av dem som deltar i
denna och tidigare debatt, inklusive Margitta Edgren
och Anders Johnson, som inte kan lova att vi inte
kommer tillbaka åtminstone nästa mandatperiod. Man
får se hur det blir. Vi kan väl prata om den saken
senare.
Frågan om riksdagens arbetsformer handlar i
grunden om demokratins - folkstyrets - möjligheter
och hur demokratin fungerar. Man kan naturligtvis,
som Widar Andersson gjorde, på ett ganska klacks-
parksartat sätt prata om riksdagen som en hedervärd
gammal institution.
Man kan också, och jag tycker att det är ganska
uppenbart att det är alltfler som gör det, se demokra-
tin som en gammal hedervärd institution som också är
ineffektiv och föråldrad. Det finns andra bättre former
för att styra samhället än att bry sig om vad folk tyck-
er och låta folkstyre gälla. Det är ett ganska krångligt,
omodernt och ineffektivt sätt att sköta samhället på.
Det blir alltfler som faktiskt för den typen av resone-
mang.
Jag tror inte att Widar Andersson är inne på det,
men han är farligt nära när han talar om riksdagen
med en klackspark.
Jag lyssnade på professor Leif Lewin i riksdagens
andrakammarsal häromveckan tillsammans med tal-
mannen. Han hade ungefär samma känsla som jag har
haft under flera år. Han hade också noterat att defini-
tionen på demokrati plötsligt hade omvandlats till att
handla mer om effektivitet. Han gjorde jämförelsen
att vi är på väg tillbaka till de gamla oskarianska
traditionerna där man fattade beslut i slutna rum och
ansåg att pöbeln skulle hållas undan så mycket som
möjligt.
Han har nyss skrivit en bok om precis detta att vi
är på väg i brant utförsbacke med demokratin. Efter
den föreläsningen tror jag att den är mycket läsvärd.
Många i Sveriges riksdag borde ta den till sig och
fundera litet grand på sin kammare.
Det finns flera allvarliga problem med demokratin
i Sverige i dag. Några tas upp i det här betänkandet,
och en del har också diskuterats från talarstolen.
EU är ett av de stora problemen. Skall vi över hu-
vud taget vara med i den här byråkratiska, odemokra-
tiska och dyra processen? Har det gett någonting åt
folkstyret, eller drar det bara bort? Leder det bara
utför? Det är inte givet vilken slutsats man kommer
till i den diskussionen. Än så länge tror jag inte att
man tvärsäkert kan säga att det har varit positivt i alla
fall.
Personligen tror jag att vi klarar av framtiden bätt-
re utan detta. Men nu är vi med, och vi måste försöka
organisera det här så bra som möjligt i alla fall. Så
mycket respekt för folkstyret måste vi ha. Därför
tycker jag att det känns ganska bra trots att vi har
kommit in i det här eländet, som jag ser det, och trots
att vi har en riksdag som beslöt om ett dåligt sätt att
hantera EU-frågorna. Det är ett dåligt sätt att ta till
vara de möjligheter som ändå finns. Nu finns det en
begynnande insikt om att man faktiskt måste försöka
förändra det här systemet med t.ex. EU-nämnden.
Riksdagens påverkan på regeringen, och indirekt på
lagstiftningen, är minimal. Det måste stärkas. Den
utgångspunkten tycker jag att vi verkar vara ganska
eniga om i KU när vi nu fattar beslut om att genomfö-
ra en ny utvärdering och förändring av det här syste-
met inför nästa år. Det finns många vägar man kan gå
för att förbättra. Jag tror att vi skulle kunna ha betyd-
ligt fler debatter här i kammaren så att partierna
tvingas ta ställning på ett helt annat sätt. Det finns
många andra sätt.
Budgetprocessen är den andra stora frågan. Riks-
dagens ställning har allvarligt försvagats, och folksty-
ret därigenom, genom den nya budgetprocessen. Här
är det också oerhört viktigt att KU faktiskt har varit
överens om att riksdagens ställning måste stärkas
igen. Vi måste bryta trenden i utförsbacken i den
meningen också. Det är bra.
Jag har fem sekunder kvar. Därför vill jag också
säga att jag vill bifalla reservation nr 1 om att införa
en motionstid året runt. Jag tycker att den ordning vi
har i dag med två veckors motionstid är föråldrad och
ganska dålig.

</anforandetext>
<intressent_id>0447198048312</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>209287</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09117/#anf210</protokoll_url_www>
</anforande>
