<anforande>
<dok_hangar_id>2348905</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09117</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:117 Onsdagen den 3 juni</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>117</dok_nummer>
<dok_datum>1998-06-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riksdagens arbetsformer </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>1CEFE64E-5F00-454E-AC1A-76966CA76AC9</anforande_id>
<anforande_nummer>206</anforande_nummer>
<talare>CHRISTEL ANDERBERG (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det var inte riktigt svar på frågan,
Widar Andersson. Jag har skrivit i motionen att jag
inser att man inte i alla lägen kan hålla på tidsfristen
14 dagar. Men att nästan 10 % av interpellationerna
får förfalla under ett riksmöte, och de allra flesta i
slutet av riksmötet, har inte med riksdagens plenifria
veckor att göra. Det hela gäller att statsråden hänvisar
till sin egen arbetsanhopning. De har ändå ett rege-
ringskansli på 2 000 personer som de borde kunna
sätta i arbete. De vet att det varje år väcks många
interpellationer i slutet av riksmötet.
</anforandetext>
<intressent_id>0408672730600</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>209283</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09117/#anf206</protokoll_url_www>
</anforande>
