<anforande>
<dok_hangar_id>2348905</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09117</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:117 Onsdagen den 3 juni</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>117</dok_nummer>
<dok_datum>1998-06-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riksdagens arbetsformer </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>1655C459-E9D0-4ED7-915C-9FCAA3BE52A2</anforande_id>
<anforande_nummer>204</anforande_nummer>
<talare>CHRISTEL ANDERBERG (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Enligt regeringsformen är regeringen
ansvarig inför riksdagen. De möjligheter som öppnas i
regeringsformen och i riksdagsordningen för riksda-
gens ledamöter att rikta interpellationer och frågor till
ett statsråd angående dennes tjänsteutövning är ett
viktigt inslag i riksdagens kontrollmakt. Mot denna
bakgrund anser jag att det inte är godtagbart att det
inte finns krav på att statsråden också besvarar väckta
interpellationer - sådana interpellationer som talman-
nen eller riksdagen har medgivit får väckas.
Det finns ett betydande utrymme för statsråden
själva att avgöra huruvida de skall besvara interpella-
tionerna eller inte. Under våren 1997 fick interpella-
tioner förfalla i oacceptabel omfattning under åbero-
pande av arbetsanhopning. Under riksmötet dessför-
innan var det ännu värre. Då väcktes totalt 261 inter-
pellationer. Av dessa blev 22 inte besvarade. Det är
nästan 10 %. Det kan inte anses vara en godtagbar
ordning.
Det har talats en del om respekt för riksdagens le-
damöter. Jag kräver inte att statsråden skall visa re-
spekt mot mig som enskild ledamot. Jag tycker att det
är ett anständighetskrav att visa den respekten mot
riksdagen som institution, dvs. att besvara interpella-
tioner.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tion nr 10. Där finns en liten brasklapp. Jag inser att
det inte går att införa ett ovillkorligt krav på att alla
interpellationer skall besvaras. Men i vart fall bör så
ske om det inte föreligger synnerliga skäl.
Timmen är sen, men Widar Andersson må ursäkta.
Jag lever i total ovisshet om skälen till varför majori-
teten har beslutat avstyrka motionen. På två rader
avfärdas den, s. 36 i betänkandet: "Utskottet avstyrker
motion 1997/98:K214 (m), i vilken föreslås en änd-
ring av bestämmelserna om interpellationers besva-
rande."
Tycker inte Widar Andersson, vid närmare efter-
tanke, att utskottsmajoriteten har tangerat gränsen för
vad beredningskravet faktiskt medför? Jag svävar i
total okunnighet om varför majoriteten vill avslå
motionen. Inför kommande motionsperiod skulle jag
vara tacksam om jag kunde få en liten vägledning.
</anforandetext>
<intressent_id>0408672730600</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>209281</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09117/#anf204</protokoll_url_www>
</anforande>
