<anforande>
<dok_hangar_id>2348905</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09117</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:117 Onsdagen den 3 juni</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>117</dok_nummer>
<dok_datum>1998-06-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riksdagens arbetsformer </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>72243753-F33E-4B20-9908-1B16221656C6</anforande_id>
<anforande_nummer>198</anforande_nummer>
<talare>BIRGER HAGÅRD (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag skall fatta mig mycket kort. Ken-
neth Kvist gick ändå in på de allmänna principiella
frågor som jag efterlyste i mitt allra första anförande
och som jag önskar det hade varit möjligt att föra en
debatt om här i kväll. Men en titt på klockan säger
mig att detta trots allt inte är möjligt.
Jag vill dock gärna ge Kenneth Kvist ett erkän-
nande. De frågor som togs upp av honom är högst
väsentliga, och de kommer förvisso också att debatte-
ras mycket i framtiden.
</anforandetext>
<intressent_id>0213468747208</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>209275</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09117/#anf198</protokoll_url_www>
</anforande>
