<anforande>
<dok_hangar_id>2348905</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09117</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:117 Onsdagen den 3 juni</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>117</dok_nummer>
<dok_datum>1998-06-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Staten och trossamfunden - grundlagsfrå- gor m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>ACCD1BAF-E897-455A-8826-E2980C49D5E8</anforande_id>
<anforande_nummer>181</anforande_nummer>
<talare>NILS FREDRIK AURELIUS (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det var mycket intressanta historiska
utblickar. Jag är ledsen om jag tvingas ta upp en något
mer trivial aspekt i en kort replik. Det gäller kyrkans
förmögenhet och hur kyrkans tillgångar skall dispone-
ras av kyrkan. Det är inte alldeles utan betydelse när
vi nu får en mera självständig kyrka.
Jag vill formulera frågan på detta sätt: Tycker inte
Pär-Axel Sahlberg att det vore tydligare utifrån själva
denna reforms grundtanke att kyrkan fick förvalta
även sin reella finansförmögenhet, de s.k. prästlöne-
tillgångarna enligt en äganderättsmodell? Jag syftar
på den som förts fram av Kammarkollegiet i utred-
ningen. Det innebär att man på ett tydligare sätt mar-
kerar kyrkans självständighet och egen kapacitet att
hantera sina tillgångar. Det innebär också en del andra
fördelar beträffande minskad byråkrati och försvun-
nen oklarhet beträffande det s.k. såsom-stiftelse-
begreppet. Vore det inte bättre alltså utifrån själva
grundtanken med denna historiska reform att Svenska
kyrkan fick disponera sina tillgångar med äganderätt?
</anforandetext>
<intressent_id>0817433088402</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>209258</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09117/#anf181</protokoll_url_www>
</anforande>
