<anforande>
<dok_hangar_id>2348905</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09117</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:117 Onsdagen den 3 juni</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>117</dok_nummer>
<dok_datum>1998-06-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Staten och trossamfunden - grundlagsfrå- gor m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>067F2325-659A-4EFE-889F-1636ACE53A1E</anforande_id>
<anforande_nummer>176</anforande_nummer>
<talare>NILS FREDRIK AURELIUS (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det var onekligen ett nytt och intres-
sant argument för monarkin som formulerades på
slutet, och de märgfulla citaten var också intressanta.
De visar väl dock framför allt att nämnda bestämmel-
ser icke kan tolkas efter bokstaven utan får ses med en
viss historisk förståelse.
Det är egentligen inte min uppgift att förklara var-
för regeringen inte har lagt fram något förslag om
förändring av regeringsformen och successionsord-
ningen i detta avseende. Vi har helt enkelt förståelse
för att man inte har gjort det. I detta sammanhang
tycker jag att det räcker med det argument som jag
faktiskt antydde. Då menar jag det som Anders John-
son kallade "det första argumentet", nämligen att en
konstitutionell fråga som har med monarkens ställning
att göra, som den formuleras i regeringsformen och på
annat sätt i grundlagarna, bör utredas. Den bör utredas
icke bara som varande en religionsfråga, utan i så fall
genom en parlamentarisk utredning.
Bekännelsekravet är en väldigt tung paragraf i åt-
skilliga regeringsformer. Jag vill minnas att det var</anforandetext>
<intressent_id>0817433088402</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>209253</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09117/#anf176</protokoll_url_www>
</anforande>
