2348905 GL09117 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:117 Onsdagen den 3 juni 1997/98 117 1998-06-03 00:00:00 Statens roll som ägare av bolag DE398BB6-8AF4-4855-BFCC-F49B9800C956 164 GÖRAN HÄGGLUND (kd) kd Herr talman! Som har sagts tidigare handlar det här betänkandet om de förslag som Riksdagens revi- sorer har presenterat utifrån sin granskning. Den mynnar ut i ett antal konkreta förslag som, för att sammanfatta, går ut på att vi bättre från statens sida måste klargöra målen för företagen, förbättra styr- ningen av företagen, förbättra uppföljningen och insynen när det gäller statens ägande. Sammantaget innehåller förslaget en svidande kri- tik mot staten som ägare av bolag. Revisorerna påtalar bristande kunnande på de departement som ansvarar för ägandet. Man påtalar att det bara för ett fåtal före- tag finns angivet i vilket syfte bolaget existerar. I många fall saknas uttryckliga mål för ägandet. De brister som jag hittills har nämnt mynnar naturligtvis också ut i att det är svårt, för att inte säga omöjligt att klargöra om de mål uppfylls som staten kanske ode- finierat har. Vidare har revisorerna kommit fram till att de av regeringen tillsatta styrelseledamöterna ibland inte är på det klara med vem de representerar, vilket nämn- des tidigare. De får heller inte tillräcklig information och - det låter nästan för sarkastiskt för att nämnas, men jag gör det ändå - revisorerna skriver: "Vid behov bör också nyutnämnda styrelseledamöter ges möjlighet till introduktionsutbildning i allmän bolags- kunskap." Det är något som uppenbarligen saknas bland dem som regeringen har tillsatt för att leda mycket stora verksamheter med ansvar för väldigt många anställda. Detta är naturligtvis inte acceptabelt. Riksdagens revisorer påtalar också vikten av att de tjänstemän som på departementet arbetar med företa- gen inte också skall sitta i styrelsen för samma bolag. De vill också förbättra kontakterna mellan ägarföre- trädarna och revisorerna. Riksdagens revisorer har lagt ned ett stort arbete som, om det skulle mynna ut i beslut, skulle kunna medverka till en större effektivitet bland bolagen. Men de här förslagen biter inte på utskottsmajoriteten, som hävdar att mycket är på gång. Med hänsyn till den pågående utvecklingen, som man säger, och utan att ta ställning till alla enskildheter inom ramen för revisorernas förslag avstyrker därför utskottet såväl revisorernas förslag som aktuella motionsyrkanden. Så heter det i betänkandet. Jaha, jag trodde ju i min enfald att utskottet hade att just ta ställning till de enskilda förslagen. Men här avfärdas förslagen utan att man ens tar ställning till dem, vilket kanske kan betecknas som uppseende- väckande i sammanhanget. Det finns till betänkandet fogat två reservationer, som jag står bakom. Den ena reservationen handlar just om revisorernas förslag, som jag nämnt. För min del är det en självklarhet att statens ägande, där det skall finnas, skall fungera på ett så effektivt sätt som möjligt. Varje annan position är egentligen orimlig. Därför är jag naturligtvis mycket förvånad över att majoriteten i form av socialdemokrater, vänsterpartis- ter och miljöpartister och kanske ytterligare något parti - som jag får återkomma till när jag har kollat om det är så - har landat på den här positionen. Jag tycker att det borde vara en självklarhet. Den andra reservationen berör frågan om försälj- ning av statliga företag. Det är en fråga som vi har haft tillfälle att diskutera vid många tillfällen här i kammaren tidigare, men jag vill ändå i korta ordalag relatera våra huvudargument för att staten inte skall äga företag som verkar på en konkurrensutsatt mark- nad: För det första är det fel mot dem som är anställda i företag som är framgångsrika, eftersom de företagen inte får tillgång till det riskkapital som fordras för att man skall kunna utföra de investeringar som man vill göra. Knappast någon kan väl tänka sig att vi i riksda- gen i budgetbehandlingen skulle avsätta stora pengar för att möjliggöra investeringar för t.ex. Telia. De behöver mer pengar. Staten som ägare kommer inte att skjuta till dem, utan det behövs nytt kapital för att Telia skall kunna stå sig på marknaden. Då tror jag att en ägarspridning är den rätta metoden. För det andra ställer ägandet politiker inför svåra avgöranden, där man lätt hamnar fel när företag går dåligt och av det skälet behöver kapitaltillskott. Det finns historiskt sett många exempel där staten har satsat pengar fel och tagit pengar från andra angeläg- na behov. För det tredje skall vi inte äventyra skattepengar genom att ägna oss åt det risktagande som företagan- de i varje enskilt fall faktiskt innebär. För det fjärde vill vi sprida ägandet till många människor, eftersom vi tror att det är bra för sam- hällsekonomin, för den enskildes ekonomi och för företagen. Inte minst gäller detta dem som är anställda i de företag som staten äger i dag. För det femte skall statens roll vara att skapa och upprätthålla regler som får marknaden att fungera på bästa möjliga sätt, inte att driva företag. Det finns det andra som kan göra mycket bättre, vilket jag tycker att revisorernas granskning entydigt visar. För det sjätte, och det sista argumentet, riskerar konkurrensen att snedvridas, eftersom staten har till- gång till både beskattningsrätten och regelverken. Det gör det naturligtvis orimligt att man också driver företag. Vi föreslår alltså i en reservation att riksdagen ger regeringen i uppdrag att upprätta och framlägga en plan för försäljning av statliga företag. Staten skall inte driva företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad. Herr talman! Jag vill för tids vinnande nöja mig med att yrka bifall till reservation 1, även om jag också står bakom reservation 2. 0584659199514 N 2010-01-01 00:00:00 209241 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09117/#anf164