2348905 GL09117 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:117 Onsdagen den 3 juni 1997/98 117 1998-06-03 00:00:00 Demokrati och mänskliga rättigheter i Sve- riges utvecklingssamarbete och mänskliga rättig- 0D0FEE53-FA43-480B-A753-DE793D95A013 148 PER LAGER (mp) mp Herr talman! Jag tänkte ta upp ett enskilt fall, och det handlar om Mordechai Vanunu, symbolen för kärnkraftsmotståndet i världen och spridningen av kärnvapen. Det var han som en gång kidnappades och sövdes ned av den israeliska säkerhetstjänsten och fördes från Italien till Israel, där han sedan dömdes till 18 års fängelse för landsförräderi. Detta hände 1986. Hans brott var att han hade avslöjat Israels kärnva- penprogram i anläggningen Dimona. Hans berättelse och bilder i Sunday Times var bara en bekräftelse på vad som var allmänt känt vid den tiden. Det kan vara intressant att notera nu, när andra tröskelstater klart har visat att de har sina kärnvapen. Jag tänker på Pakistan och Indien. I tolv år har Vanunu suttit i en isoleringscell på 2 gånger 3 meter, utan andra kontakter med omvärlden än sällsynta och censurerade möten med advokat och närstående. Under alla dessa år har organisationen Campaign to free Vanunu and for a Nuclear-free Middle East, grundad av hans bröder, oförtrutet arbe- tat vidare för hans frigivning. Nobelpristagare, ledan- de vetenskapsmän, kända politiker och kulturperson- ligheter runt om i världen har protesterat mot domen och behandlingen av Vanunu. EU-parlamentet har skrivit flera resolutioner, och Amnesty har i sina väd- janden beskrivit straffet som grymt, omänskligt och förnedrande och ett klart brott mot mänskliga rättighe- ter. Israel har ratificerat konventionen om mänskliga rättigheter 1966 och även 1984 års tortyrkonvention. Jag har själv i fem år engagerat mig just för hans sak här i riksdagen, ute på torg, i TV och radio. Vanunu har erhållit en rad utmärkelser under de här åren för sitt motstånd mot kärnvapenspridningen, bl.a. det alternativa Nobelpriset 1987. Men inga ansträngningar har varit lyckade när det gäller hans frigivning. De israeliska domstolarna och myndigheterna har varit kallsinniga och oresonliga i sin inställning. Vanunu betraktas som landsförrädare och skall bestraffas som en sådan. Inte ens hans gradvis försämrade hälsa tycks ha betytt något. Men plötsligt i mitten av mars i år hände det något som ingen vågat hoppas på. Vanunu släpptes nämli- gen fri ur sin isoleringsbur. Nu får han umgås med andra intagna i Ashkelonfängelset. Även om den nu införda strafflindringen är sensa- tionell i sig och glädjande, är det 18-åriga fängelse- straffet för att berätta en redan känd sanning fortfa- rande så omänskligt, brutalt och orättfärdigt som det kan vara. Mordechai Vanunu, som varit isolerad två tredjedelar av det utmätta straffet, måste omedelbart friges. Med tanke på att man i år firar 50-årsjubileum av staten Israel var förhoppningarna väldigt stora bland Vanunus vänner om att han skulle kunna friges. Han hade nämligen ansökt om en frigivning. En grupp från Vanunuorganisationen for ned i slutet av april och uppvaktade regeringen, men allt var förgäves. Han benådades inte. Det föranleder mig att från talarstolen återigen kräva kraftfulla internationella påtryckningar på Isra- els regering. Det finns som sagt bara ett acceptabelt beslut, nämligen omedelbar och villkorslös frigivning. Detta fall skall inte bara bevakas, som man säger i betänkandet. Det är för svagt, menar jag. Det krävs en ökad press på den israeliska regeringen. Herr talman! Här finns ingen reservation, men jag vill ändå när det gäller mom. 69 reservera mig för motion U619, yrkande 1, som just handlar om ome- delbar och villkorslös frigivning av Vanunu. 075043103804 N 2010-01-01 00:00:00 209225 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09117/#anf148