2348905 GL09117 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:117 Onsdagen den 3 juni 1997/98 117 1998-06-03 00:00:00 Demokrati och mänskliga rättigheter i Sve- riges utvecklingssamarbete och mänskliga rättig- 6D9AB047-0B6C-4472-9B3B-60C4A3546156 146 EVA GOËS (mp) mp Herr talman! Det blir svårt att balansera de här två stora plakaten med namnteckningar i talarstolen. Men jag tycker att de människor som har kommit från Uddevalla och som har velat protestera mot hur vi hanterar kosovaalbaner skall få synas här. Jag tycker att vi i Sverige borde lära oss att ta hand om de flyktingar som kommer hit och ge dem en fristad. Det har kommit människor hit till Stockholm för att tala om att de ser allvarligt på hur vi behandlar flyktingar i Sverige. I dokumentet om mänskliga rät- tigheter har vi med just att det borde ingå både hur vi tar hand om flyktingar i Sverige, att de får en fristad, och att vi sköter detta på rätt sätt och visar solidaritet. Dessutom borde vi ta med vapenexporten. Jag tycker att det är oerhört viktigt om vi skall prata om mänsk- liga rättigheter. Det hundratal människor som har skrivit på att de solidariserar sig med Kosova är bara en liten grupp i Uddevalla som hade ett möte en gång i mars. Men de tog sig hit och berättade om enskilda fall, som vi aldrig får ta upp i riksdagen. Från detta skulle jag vilja gå över till att tala om Östtimor, där jag själv har varit. Vi vet ju nu hur det ser ut i Indonesien. Det är kanske detta vi har varnat för skulle komma. Upproret har legat och väntat. Det har legat på lur. Vi har gång efter annan försökt att ta upp frågor som gäller Östtimor. Indonesien räknar Östtimor som en provins. I betänkandet ser jag att vi har med Östtimor. Vi har med Indonesien. Vi har med de mänskliga rättig- heterna. Vi har avsnitt om dödsstraffet, internationella miljöfrågor, MAI-förhandlingar, urbefolkningarnas rättigheter, skydd för minoriteter, Colombia, Kuba, USA, Kina, Tibet, Taiwan, Kashmir, Pakistan, Af- ghanistan, Turkiet, Iran, Ryssland, Kosova, Grekland, Algeriet, Mellanöstern, Västsahara, Kenya, Nigeria, Sydafrika. Nästan allt detta har Miljöpartiet skrivit något om. Vi har inte, som förra gången, med Burma. Vad händer i dag? Jo, man håller på att mobilisera mellan Somalia och Eritrea. Vad händer i Burundi och Rwanda? Det känns väldigt betungande att stå här och kän- na att det går åt fel håll på något vis. Jag kan hålla med Inger Koch om att det går åt rätt håll på vissa ställen i Afrika. Sydafrika är ett lysande exempel. De har t.ex. också avvecklat kärnvapen. De håller på att bygga upp sitt land. Men på många andra ställen tycker jag att det går åt fel håll. När jag då tittar i det här betänkandet ser jag att det efter nästan alla de här frågorna står besvarad. Ja, det är ju bra. Jag får hålla med Bengt Hurtig att det är bra att det är fråga om en deklaration, en hand- lingsplan, att vi nu skall börja aktivera oss, nu skall vi verkligen ta tag i frågorna. Men se på Kosova. Vi har begärt att ett EU-kontor skall inrättas. Då står det fränt att det tyvärr inte har blivit så. Nu är det mer nödvändigt än tidigare. Vi har ju sett vad som har hänt här i dagarna. I TT-telegram har vi kunnat läsa om massflykt un- dan serbisk offensiv i Kosova. Det har varit systema- tisk rensning. 2 500 flyktingar har tagit sig från pro- vinsen i södra Jugoslavien till Albanien. Det är därför dessa människor har talat om att de håller på att för- blöda. Massakern är på gång. Byar utplånas. Det är litet för svagt att säga att frågorna är besva- rade. Det är för stora tragedier som sker inför våra ögon. Samma sak gäller för Östtimor. Man säger att det pågår trepartssamtal, och Östtimor skall ju få vara med. Det är alltså fråga om Portugal, Indonesien och FN:s generalsekreterare. Vi tycker att det är bra om det finns en kommission för mänskliga rättigheter på plats. Jag tycker inte att det räcker att skicka ut någon man någon gång i kvartalet. Det behövs en ständig närvaro av någon typ av kommission för mänskliga rättigheter. Där är övergreppen så brutala. Se bara på exemplet med de studenter som skulle hålla en minnesstund för de drygt 200 människor som dödades vid en kyrkogård - Santa Cruz-massakern. En högtidsstund skulle hållas sju år efteråt. Man bör- jade skjuta på campusområdet vid universitetet. Man började skjuta ned studenter som tände ljus för att markera att det var en högtidlig minnesstund. Det finns ingen yttrandefrihet i Östtimor. Det öst- timoresiska folket hålls ned under en nivå. De får aldrig komma över den, dvs. svältgränsnivå. Detta är det typiska, systematiska förtrycket som kan återfin- nas överallt i världen. Det är bra att vi börjat arbeta med demokratipro- jekt mellan partierna, att partierna söker sig ut i värl- den. Jag har haft den stora förmånen att åka till Ma- lawi i Sydafrika. Jag har varit i Ukraina. Jag kan se hur de unga staterna har samma mönster. Samma maktelit försöker att ta åt sig makten genom att säga att de har blivit marknadsanpassade. Nu skall det bli demokrati. Men det är samma människor som styr. I betänkandet finns det skrivningar om kärnkraft och kärnvapen. Vad har detta med dagens ämne att göra? Det har med mänskliga rättigheter och makten att göra. Det var Nikitin, en f.d. marinofficer, som avslöja- de hur det stod till vid Kolahalvön. Han talade om hur det läcker kärnavfall ut i havet, och hur atomubåtarna rostar sönder. Senast i dag läste jag om hur fördärvat havet är i dessa områden. Jag läste på Bellonas hem- sida. Nikitin skulle ställas inför rätta. Än så länge har det inte riktigt skett, eftersom det är hemliga bak- grundsfakta som skall användas. Han blir utsatt för förföljelser dagligen. Han bor i dag i S:t Petersburg. Han kan inte röra sig ute utan att bli förföljd av en dåligt exempel på en filmdetektiv med svarta kläder, glasögon och hatt. Det är nästan skrattretande. Men det är inte så roligt när de skär sönder däcken så att det inte går att förflytta sig. Det är fråga om förföljelse. Vi har ett ansvar att se till att alla dessa länder lever upp till de mänskliga rättigheterna. Jag vet inte om betänkandet är tillräck- ligt stramt på dessa punkter. Jag har skrivit om kärnkraften. Nu tar jag fram min lilla gröna bok. Där framgår att Ryssland har börjat bygga flytande kärnreaktorer. Man planerar att bygga en ny generation flytande kärnreaktorer. Arbe- tet skall avslutas vid år 2000. Produktionen skall vara jättebillig. De skall kunna flyttas på någon typ av stålflottar. Det hela skall löna sig inom tio år. Det finns ett handelsavtal med energiexport till Kina, Indonesien och Filippinerna. Jag tycker att detta låter som ett hot. Det är defi- nitivt ett hot mot urbefolkningen, renägarna. Redan i dag lider 40 % av renägarna av metastaser på grund av den radioaktiva strålning de har utsatts för. Jag har nu fått i min hand en skrift där det framgår att myndigheterna i Ukraina avvisar att betongskalet runt den havererade kärnkraftsreaktorn i Tjernobyl kollapsat. Alla vet att skalet håller på att tippa över och att det behövs en enorm insats. Att fortsätta med kärnkraften är ett hot mot hela civilisationen. Därför har vi en reservation om att avveckla kärnkraften globalt. Vi kan inte låta IAEA, atomenergiorganet under FN, fortsätta att sprida den s.k. fredliga kärnenergin men stoppa kärnvapenspridning. Det går inte ihop. Det är så lätt att sätta ihop ett kärnvapen om man kommer över kärnmaterial. Jag hittade en notis i dag i Dagens Nyheter i denna fråga. Där framgår att företagen riskerar att sprida kärnvapen. Det handlar om svenska företag. Där står att enligt svensk lag är det inte tillåtet för svenska företag att exportera krigsmateriel utan särskilt till- stånd, men det är svårt att avgöra vad som är civilt eller ej och om det går att använda för att framställa kärnvapen. Där framgår också att särskilt mindre företag har många gånger utan att veta om det expor- terat produkter som kan användas för att tillverka massförstörelsevapen. Då är det dåliga regler. Det är viktigt att sopa rent framför egen dörr innan vi kritiserar andra. Jag vill yrka bifall till två moment. Det gäller mom. 49 och motion U620, yrkande 6, där jag kräver att FN skall vara närvarande på Östtimor. Sedan är det motion U625 under mom. 63, där vi kräver att ett EU-kontor inrättas i Kosova. Det är det minsta man kan begära. Tyvärr har dessa punkter inte kommit med som reservationer. Vi tycker naturligtvis att Östtimor skall ingå i tre- partssamtalen. Man kan inte ha ett samtal om ett helt folk utan att de får ingå i det. Portugal lämnade områ- det för 25 år sedan. Indonesien är inte "fader" till Östtimor. Östtimor är ett eget land. Landet borde få vara med i trepartssamtalen. Vi har också skrivit om Kenya. Där framgår också att det sker ett arbete med valarbetare och demokra- tifrågor. Men jag skriver att de måste skickas dit i ett tidigare stadium. De måste finnas där ett halvår i förväg och ett halvår efteråt - särskilt som det ser ut i dag med den president som finns där nu. Det är inte fråga om något transparent val. Men här säger man att valutslaget blev som förväntat. Jag brevväxlar med en student i Kenya. Han kan intyga att det inte blev det valresultat som förvänta- des. Häromdagen läste jag ett TT-meddelande där det framgick att hundratals, kanske tusen, människor hade arresterats. De har blivit politiska fångar. Nog finns det att göra. Inger Koch har kämpat på i Afrika. Vi får väl fortsätta att kämpa. Vi får se vilka som är kvar efter nästa val. Jag har inte nämnt något om Pakistan, Indien, Kashmir och Afghanistan. Men det hoppas jag att andra gör. 0401344912307 N 2010-01-01 00:00:00 209223 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09117/#anf146