<anforande>
<dok_hangar_id>2348905</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09117</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:117 Onsdagen den 3 juni</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>117</dok_nummer>
<dok_datum>1998-06-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Demokrati och mänskliga rättigheter i Sve- riges utvecklingssamarbete och mänskliga rättig-</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>219E669E-7543-4797-9FC9-88C32C526954</anforande_id>
<anforande_nummer>131</anforande_nummer>
<talare>HELENA NILSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tror att den skillnad som Eva
Zetterberg beklagar och att jag instämmer i varje
kommatecken beror på mina erfarenheter. Jag är litet
orolig för att en sådan redogörelse skulle överskugga
allt annat när det gäller biståndssamarbetet och bi-
ståndsinriktningen. Detta kan naturligtvis vara präglat
av det arbete som jag har gjort i utskottet. Jag tyckte
att enprocentsmålet fick en alldeles för stor dimen-
sion, även om det är viktig. Det handlar om inrikt-
ning, kvalitet och utvärderingar av biståndet. Jag är
rädd för att en sådan här redogörelse kan leda till att
man kommer fram till olika ståndpunkter jämfört med
vad regeringen anser. Jag har sett det, och jag har
redan gett det exemplet. Därför vidhåller jag den här
uppfattningen. Andra efterföljande centerpartister får
gärna komma till en annan slutsats. Jag tycker att det
här har varit viktigt utifrån min erfarenhet.
Samtidigt vill jag tacka Eva Zetterberg för de här
åren i utrikesutskottet och för många intressanta och
stimulerande diskussioner både i utskottet och här i
kammaren.
</anforandetext>
<intressent_id>0370034713503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>209208</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09117/#anf131</protokoll_url_www>
</anforande>
