2348905 GL09117 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:117 Onsdagen den 3 juni 1997/98 117 1998-06-03 00:00:00 Demokrati och mänskliga rättigheter i Sve- riges utvecklingssamarbete och mänskliga rättig- 195842B4-E95B-4EF0-ACB5-71761949D51D 105 LENNART ROHDIN (fp) fp Herr talman! Förra måndagen stod jag i Hong- kongs nya Convention Hall. Rösträkningen hade just avslutats efter de första valen till den lagstiftande församlingen i Hongkong efter återföreningen med Folkrepubliken Kina, samma Convention Hall där den kinesiska presidenten Jiang Zemin tog över makten över Hongkong midnatt natten mellan sista juni och första juli i somras. Alla de demokratiska reformer och förändringar som skett vad gäller MR-lagstiftning i Hongkong sedan överenskommelsen mellan Kina och Storbri- tannien 1984 skulle upphävas enligt ledarna i Beijing. Den lagstiftande församling som valts hösten 1995 med allmänna och direkta val, och där den demokra- tiska oppositionen vunnit stora framgångar, skulle upplösas och ersättas med en av Beijing handplockad församling där demokraterna saknade all representa- tion. Detta skulle ske under ledning av den av Beijing utsedde styresmannen Tung Chee Hwa. Redan samma dag, den 1 juli, utrymdes den lag- stiftande församlingen. Demokraterna samlades en sista gång på balkongen och förklarade unisont: "Vi kommer tillbaka!" I måndags i förra veckan kunde demokraterna jublande ropa ut i Convention Hall: "Vi är tillbaka!" Valen genomfördes med ett mycket större valdel- tagande än någon gång tidigare. Trots en föga engage- rande valrörelse, trots oro för ekonomiska problem och rekordarbetslöshet, trots ett för många synnerli- gen invecklat och svårbegripligt valsystem och trots skyfallsliknande regnstormar långt in på eftermidda- gen gick 53 % av Hongkongs röstberättigade till val- urnorna, utom där översvämningar gjorde det omöj- ligt att nå fram. Allmänna val är viktiga. Det visade Hongkongs befolkning i de första demokratiska valen på Kinas jord. Trots att de demokratiska partierna vann över 60 % av rösterna och 70 % av de mandat som valdes i direkta val - 14 av 20 - har demokraterna i den nya lagstiftande församlingen bara 19 av 60 mandat. Res- ten kontrolleras i dag av de Beijingtrogna. Detta är resultatet av ett valsystem, där hälften av mandaten - 30 stycken - utses i korporativa yrkesvalkretsar, där bara en bråkdel av Hongkongs befolkning har rösträtt. 10 mandat utses av den styrande administrationen. Det garanterar att folkets val inte kan få något infly- tande på den lagstiftande processen i Hongkong. Folket är inte att lita på - det visade det tydligt i valen förra söndagen. I en första kommentar till valresultatet förklarade valets segerherre, den liberale partiledaren Martin Lee som nu i spetsen för dem som av Beijings trogna slängdes ut den 1 juli förra sommaren nu åter tågar in i den lagstiftande församlingen, att Hongkongs be- folkning visat att den vill ha demokrati. Det borde vara en signal till de styrande i Hongkong och Beijing att påskynda processen, så att redan nästa val i Hong- kong blir demokratiska fullt ut. Beijings handgångne styresman Tung Chee Hwa behövde inte invänta ytterligare order från sina över- ordnade utan förklarade omedelbart: Systemet ligger fast. År 2007 skall en översyn enligt överenskommel- sen från 1984 ske av huruvida allmänna direkta val skall genomföras i Hongkong. Det nuvarande valsys- temet garanterar att demokraterna, alldeles oavsett vad Hongkongs röstberättigade då kan tänkas vilja, inte kan få något inflytande över den översynen. Det avgörs då som nu i Beijing. Herr talman! I natt är det nio år sedan demokrati- demonstrationerna på Tienanmen Square i Beijing krossades i en blodig massaker natten mellan den 3 och den 4 juni 1989. Fortfarande finns inga officiella uppgifter över hur många som mördades av Folkets befrielsearmé sedan den kinesiske reformatorn Deng Hsiao-ping givit order att krossa demokratirörelsen. Tio år efter det att Wei Jing-sheng dömdes till 14 års fängelse för att vid Demokratimuren i Beijing ha hävdat att Deng Hsiao-pings fyra moderniseringsre- former krävde en femte reform - demokrati - gav de åldrande ledarna ett alldeles otvetydigt besked: Ingen demokrati i Folkrepubliken Kina. När den amerikanske presidenten Clinton, förföljd av alltmer påtagliga rykten om betydande kinesiska kampanjbidrag inför presidentvalet 1996, senare denna månad - juni månad 1998 - besöker Kina för ett toppmöte med den kinesiske ledaren Jiang Zemin tas han som seden bjuder emot inför Folkets befriel- searmés specialtrupper - på Tienanmen Square. De har till skillnad från president Clinton varit där förut, bl.a. den 4 juni 1989. I höstas frigavs den mest uppmärksammade kine- siske dissidenten Wei Jing-shen efter att ha tillbringat bortemot två decennier i fängelse för sitt krav på demokrati i Kina och för att ha pekat ut Deng Hsiao- ping som det största hindret. Det skedde som en gest strax efter Jiang Zemins framgångsrika statsbesök i USA. Inför president Clintons svarsbesök i sommar frigavs som en ytterligare gest den därnäst mest kände dissidenten Wang Dan, en av ledarna från Tienanmen Square i juni 1989. Det är givetvis välkommet men inget som helst tecken på en sinnesförändring i Beijing. Inför förbätt- rade stormaktsrelationer och möjligheten att få köpa avancerad rymdteknik från USA är ledarna i Beijing beredda att betala med en gest, särskilt som det inne- bär att de återstående tusentals gamla och nya politis- ka fångarna i Kinas arbetsläger åter blir mer anonyma för omvärlden. Bara i vår har många fler nya politiska fångar fängslats än de få som frigivits. Inför årsdagen i mor- gon och inför president Clintons besök beläggs kända dissidenter med husarrest. I går meddelade kinesiska UD på nytt att det inte finns någon anledning för Beijing att ompröva sin syn på vad en officiell tales- man kallade "de politiska störningarna 1989". I måndags krävde Amnesty International att alla som fängslats för inblandning i händelserna den 4 juni skall friges. Amnesty har dokumenterat 250 av de kanske upp till 3 000 som fortfarande sitter fängslade, bland dem den livstidsdömde 75-årige Wang Jiaxiang som dömdes för kontrarevolutionär propaganda. I söndags hölls den hittills största politiska demonstra- tionen i Hongkong sedan återföreningen förra året. Där krävdes att de skyldiga för massakern vid Tie- nanmen Square skall straffas och att de fängslade skall friges. Herr talman! Utrikesutskottets majoritet, främst socialdemokrater och moderater, ansluter sig till den linje som utrikesministern tidigare i vår företrätt i riksdagen att liksom EU "ta fasta på den samarbetsvil- ja som Kinas ledare givit uttryck för och aktivt pröva möjligheterna till en förstärkt dialog". Det är en dålig omskrivning av att Kina lyckats splittra den demokra- tiska världen och spela ut lukrativa handelsavtal i gengäld för att avstå från offentliga angrepp på bristen på demokrati. I den senaste utgåvan av den ansedda kvartals- skriften Contemporary Southeast Asia beskriver den tyske forskaren Kay Möller vid Stiftung Wissenschaft und Politik EU-ländernas Kinapolitik sedan juni 1989. 1992 straffades Frankrike hårt av Beijing för sin hållning. Den franske premiärministern tvingades två år senare till Beijing för att göra avbön. När slak- taren från Tienanmen Square, premiärminister Li Peng, omedelbart efter den kinesiska missilkrisen mot Taiwan i april 1996 besökte Paris utlovade han kine- siska köp av 10-30 Airbusflygplan. I mars förra året vägrade Frankrike att delta i EU- ländernas återkommande förslag om en resolution om Kina i FN:s MR-kommission. Till Frankrike anslöt sig Tyskland, Italien, Spanien och Grekland - som av en händelse de stater som ingår i Airbusprojektet. Holland och Danmark presenterade då det stympade EU:s resolution och drabbades av repressalier. I maj 1997 utökade Kina sina inköpsplaner vad avser Air- busplan. I mars i år kunde EU-länderna enas om att inte lägga fram någon resolution om bristen på respekt för mänskliga rättigheter. Det kallas för att ta fasta på en samarbetsvilja, men det är att falla undan för en brutal utpressningspolitik. Kina, världens största stat och världens största diktatur, har FN:s MR-kommission ingen anledning att ha någon uppfattning om. Det sparar man till små och isolerade diktaturer. Redan i september 1993 fastslog den kinesiska politbyråns ständiga utskott angående de internatio- nella sanktionerna efter massakern på Tienanmen Square, att det inte fanns anledning att falla undan för krav eftersom motsättningarna mellan de västliga demokratierna hindrar dem att effektivt driva sådana krav. Så rätt de får. Men varför hyckla? Säg som det är! Vi har inte råd att avstå från värdefulla kontrakt på den växande kinesiska marknaden. Herr talman! Men är då demokrati något som vi inte kan hoppas på i Kina? Nej, det finns kineser som lever i en demokrati - på Taiwan. Taiwan är den kanske mest lovande demokratin i hela Asien. I par- lamentsval i höst och presidentval om något år kan oppositionen mycket väl ta över styret i en kinesisk demokrati. Det är inte som i Folkrepubliken en demo- krati som vi inte ens kan drömma om. Det är inte som i Hongkong en demokrati som vi kanske kan överväga efter år 2007. Det är en blomstrande demokrati bland 24 miljoner kineser på Taiwan. President Lee Teng- hui är den ende folkvalde kinesiska statschefen i värl- den. Men det är en demokrati som världens demokrati- er försöker blunda inför. Som en följd av de stormakt- söverväganden som gjordes 1972, när Mao Tse-tungs diktatur i Beijing fick överta medlemskapet i FN och dess säkerhetsråd från Chiang Kai-sheks diktatur på Taiwan, står Asiens mest blomstrande demokrati och Kinas enda demokrati isolerad utanför såväl FN som dess underorgan, i vilka även befrielserörelser under årens lopp kunnat inväljas. Det som var möjligt att köpa 1972 är en absolut orimlighet 1998. Nästa gång frågan om att utreda Taiwans närvaro i FN-systemet reses bör det få Sveriges och EU:s aktiva stöd. Vid lokal- och regionalvalen i december 1997 vann det taiwanesiska oppositionspartiet stora fram- gångar. DPP är ett parti som på olika sätt förespråkat Taiwans självständighet, till skillnad från det hitillsva- rande regeringspartiet. Efter den för Beijing så lyck- ade återföreningen av Hongkong förra året strävar de nuvarande ledarna efter att också lyckas återförena Taiwan med fastlandet. Skulle ett demokratiskt maktskifte äga rum det kommande året på Taiwan, finns det stor risk för att Beijing på nytt kommer att ta till militära utpress- ningshot, verbala och verkliga, för att tvinga det de- mokratiska Taiwan på knä. Om kineser på fastlandet och kineser på Taiwan önskar återförenas, är det deras sak att bestämma. Sker det i öppna och demo- kratiska former på fastlandet och på Taiwan, är det att välkomna. Men det är inte Kinas inre angelägenhet om ledar- na i Beijing använder militära maktspråk för att tvinga det demokratiska Taiwan att ansluta sig till världens fortsatt största diktatur. Ingen ett-Kina-politik kan legitimera något sådant. Det borde även Sveriges regering och riksdag kunna uttala. Det kan bli nöd- vändigt mycket förr än vad man kanske tror. Herr talman! Den ekonomiska krisen i Ost- och Sydostasien har på ett välkommet sätt visat att frågan om ekonomisk tillväxt och stabilitet inte går att skilja från frågan om demokrati. Suhartos fall i Indonesien var efterlängtat. Men det innebär ingen demokrati med automatik. Det är samma maktkretsar som tagit över. Det finns anledning för omvärlden att med största uppmärksamhet följa att de aviserade demo- kratiska valen verkligen kommer till stånd, och det är inte särskilt överraskande att den nya ledningen i Djakarta förklarat att den indonesiska ockupations- politiken gentemot Östtimor består. I Thailand och i Sydkorea innebar den ekonomis- ka krisen att demokratin vann insteg. President Kim Dae Jungs tillträde i februari är det mest lovande som hänt demokratin i Asien efter de senaste tio årens utveckling på Taiwan. När Kim Dae Jung svor presi- denteden i februari satt alla tre tidigare sydkoreanska presidenter på hedersläktaren. De var bittra fiender till Kim Dae Jung under 70- och 80-talet, och det var på ett hår att Kim Dae Jung avrättats efter oroligheterna i Kwangjuprovinsen 1980. Det som skedde i februari var ett styrkebevis för den sydkoreanska demokratins mognad - mitt i en ekonomisk kris av enorma mått. Så länge västvärldens s.k. förståsigpåare betrakta- de den asiatiska ekonomiska boomen som en obruten uppåtvänd linje rakt in i det asiatiska århundradet fanns det stor förståelse för despotiska asiatiska makthavares filosoferande över s.k. asiatiska värden. Ledare som Malaysias Mahathir och Singapores Lee Kuan Yew sågs som ansedda statsmän. I Asien har familjen enligt dem en annan ställning, och väster- ländsk demokrati eller individuell frihet passar inte in. Den ekonomiska framgången togs som ett bevis. Men hösten 1997 visade också i Asien att mänsk- liga framsteg bara kan gå hand i hand med demokrati och mänskliga rättigheter. Talet om asiatiska värden är en myt som framgångsrikt exploaterats av asiatiska despoter, som sökt monopolisera makt och rikedom. Men det finns asiatiska ledare som aldrig accepte- rat talet om asiatiska värden, som länge och envist kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter. Pre- sident Lee Teng-hui på Taiwan är en av dem. Kim Dae Jung i Sydkorea är en annan. I måndags förra veckan kallade Martin Lee i Hongkongs Convention Hall valutgången för ett fullständigt förkastande av asiatiska värden. Han förklarade avslutningsvis: "Asiatiska värden har förvrängts av asiatiska leda- re intresserade av makt. Men jag säger att, om ni ger mig en amerikan, en europé eller en asiat - de vill alla vara fria. Det är vad vi visade i söndags." Herr talman! De här betänkandena omfattar väl- digt många områden. Jag har valt att koncentrera mig till världens största hot mot demokrati och mänskliga rättigheter och den politik som omvärlden för, vilken innebär att man viker undan. Det gör även Sverige. Jag står givetvis bakom samtliga reservationer från folkpartiets sida men nöjer mig med att yrka bifall till reservation 2 vid betänkande nr 15 och till reservatio- nerna 8, 10, 11 vid betänkande nr 17. 0789744347006 N 2010-01-01 00:00:00 209182 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09117/#anf105