2348904 GL09116 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:116 Tisdagen den 2 juni 1997/98 116 1998-06-02 00:00:00 Transportpolitik för en hållbar utveck- ling 15C76192-EED8-4929-AFCB-DA79E9FB24B1 90 RAGNHILD POHANKA (mp) mp Fru talman! Varje steg i rätt riktning är en stor framgång, men varje stopp eller steg tillbaka är ett misslyckande, därför att det är så bråttom att göra någonting åt trafiken och miljöfrågorna. I morse stod sex containrar vid Borlänge järn- vägsstation, sådana som hakas på en förarhytt - något som gläder en gammal miljöpartist. Men när jag titta- de ut över landsvägen såg jag på tio minuter ett tret- tiotal lastbilar gå förbi. Det är fortfarande en liten bråkdel som går med järnvägscontainrar. I somras var jag nere i Europa, och där använder man mer och mer den här metoden, även om man inte gör det i tillräcklig utsträckning. Man är helt enkelt tvungen, därför att trafiksituationen är så besvärlig. Men då tågen kommer till Trelleborg i Sverige kopp- las containern av eller flyttas över på landsväg, och en förarhytt kopplas till. Så är det till nästan hundra procent. Med en annan inställning skulle vi kunna starta med den typen av transporter i större skala. Vi skulle vara förberedda och inte behöva vänta tills trafiksi- tuationen är så galen som den är i Centraleuropa. Hemköp har t.ex. börjat med ett projekt där man har just-in-time-transporter på järnväg. Man kör med lastbilar till olika depåer, hämtar en container och kör direkt till affären, med färskvaror och allting. Detta gör att det blir en oerhört miljövänlig transport. Dessutom har man kontraktsodling i närheten, så att det är närproducerat. Det hör kanske inte till det här ämnet, även om det minskar transporterna. Om Hem- köp kan skulle väl andra kunna! Med en annan in- ställning skulle vi kunna starta med detta på ett bra sätt. Längs Västerdalsbanan i Dalarna har timmerter- minalerna lagts ned och transporter av timmer lagts över på landsväg. Det är en tragedi. Företagen är fortfarande positiva till att köra på tåg, men det måste bli prismässigt jämförbart så att de inte förlorar peng- ar på det. En satsning på Västerdalsbanan till Sälen är en nationell angelägenhet, om man tänker på att Sveriges sydligaste fjällområde ligger i Sälen. Det skulle kunna innebära att människor från Stockholm t.ex. kunde åka ända upp till Sälen, och ha råd att göra det även om de inte har råd att ha bil. Dessutom är det natur- ligtvis miljövänligt. Det bör alltså placeras tidigare, mellan år 2001 och 2008. Det råder en bred samsyn inom hela näringslivet i dalgången, liksom inom de berörda politiska partierna i kommunerna. Goda kommunikationer, både på väg och på järnväg, till ett av vårt lands mest attraktiva friluftsområden är naturligtvis också ett nationellt intresse. Det hindrar inte att många kommer att åka bil, men slitaget på de här vägarna är så fruktansvärt att vägarna är ofarbara när tjälskotten börjar komma. Dessa lastbilstransporter försämrar naturligtvis ytter- ligare, förutom persontransporterna. En utbyggnad av Västerdalsbanan skulle avlasta väg- nätet, inte bara i dalgången utan också på riksvägnätet mot Stockholms-, Öresunds- och Göteborgsregioner- na. Det ger positiva effekter när det gäller miljö- och trafiksäkerhet. Om vi skall skapa ett framtida ekolo- giskt hållbart samhälle är en utbyggnad av banan fram till Sälen mycket viktig. Nyss öppnades en sträcka för godstransporter mellan Mora och Älvdalen. Den skall öppnas för persontrafik för arbetspendlare och skolpendlare. Miljöpartiet anser att det är viktigt att det dagliga resandet mer och mer kan ske kollektivt och, där så är möjligt, med tåg. Det är naturligtvis miljömässigt bäst. Det minskar olycksriskerna betydligt och ger bilförarna en behövlig vila på väg till och från arbetet. Energimässigt är det helt överlägset. 2 % av vår ele- nergi går till tågtrafiken med dess enorma transport- förmåga, medan Borlänge, t.ex., med Domnarvets järnverk och Kvarnsvedens pappersbruk, ensamt använder nästan lika mycket el som all järnvägstrafik i Sverige. Miljöpartiet vill också återinföra nattågen kvälls- tid från Gävle till Borlänge, Göteborg och Malmö. De var mestadels fullbelagda. En hel del av de transporter som gick med dessa tåg går numera på landsväg. Man måste se transporten som en helhet. Även om nattågen i allmänhet inte är lönsamma fullt ut tar den som förut åkte nattåg kanske bilen eller flyget tur och retur, och SJ förlorar i förlängningen passagerare. Miljöpartiet vill alltså återinföra nattågen på flera sträckor i Sveri- ge. Nu talar jag mycket om Dalarna, men resone- manget är egentligen överförbart till så gott som alla landskap. Jag vill också tala om Inlandsbanan, som är en kulturhistoriskt fantastisk och naturvänlig transport. Den skulle kunna elektrifieras för en ganska ringa kostnad. Miljöpartiet har i sin budget också pengar för detta. Det är 3,4 miljarder som inte enbart skall gå till Inlandsbanan, men man skulle kunna starta med en del av de pengarna och elektrifiera banan. Den är byggd för att klara tunga malmtransporter. Det är en intressant tanke att den s.k. Domnarvspen- deln skulle gå från Luleå in på Inlandsbanan. Den går tre gånger om dagen från Luleå eftersom metallurgin är nedlagd i Borlänge. Det är helt rimligt att åka den vägen. Det är en stor belastning på kustbanan när de tunga tågen kommer tre gånger om dagen. Det är också en mycket dålig bana mellan Gävle, Falun och Borlänge. Investeringarna skulle i trafiksammanhang inte alls vara oöverkomliga - inte ens om man gjorde en elektrifiering. Det är också bitvis backigt mellan Gävle och Falun. Där är det verkligen problem att köra dessa tunga transporter. Vid ingången av 2000-talet står Sverige inför en genomgripande samhällsomvandling, fullt jämförbar med industrialismens genombrott i början av seklet. På samma sätt som järnvägen då banade väg för den nya tiden kommer den att spela en viktig roll nu när Sverige skall byggas om för långsiktig ekologisk hållbarhet. Det gäller även Inlandsbanan dels därför att den går genom bygder som är rika på biobränslen och mineraler och därför kan lämna viktiga bidrag till svensk industri- och energiförsörjning, dels därför att den utgör ett levande kulturminne och en turistattrak- tion av internationell klass. Vi vet att det går torvtåg på Inlandsbanan från Härjedalen till Uppsala. De tågen skulle kunna klara mycket mer trafik. Miljöpartiet vill ha ett nytt spår mellan Falun och Borlänge och upprustning av nuvarande spår. Det spåret skulle lämpa sig bra för pendeltrafik, som inte är så tung, och för att avlasta landsvägstrafiken och innerstadstrafiken i de båda städerna. Jag instämmer i Elisa Abascal Reyes yrkanden och står bakom alla reservationer där Miljöpartiet är med. 0161018662505 N 2010-01-01 00:00:00 208950 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09116/#anf90