2348904 GL09116 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:116 Tisdagen den 2 juni 1997/98 116 1998-06-02 00:00:00 Det allmännas skadeståndsansvar, m.m. 3B38C053-4559-4EEB-9517-28965528BCCD 212 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) kd Herr talman! Tack, Tanja! Nu är det inte så att jag har så mycket att säga i den här sena timmen. Jag tycker att det här ämnet ganska uttömmande har debatterats här. Jag skulle möjligen vilja lägga några principiella synpunkter. Man kanske undrar varför vi har hamnat i den här positionen. Ett avgörande skäl är att strikt ansvar egentligen är en främmande fågel i svensk skadeståndsrätt. Skade- stånd skall grundas på att någon har begått ett fel eller en försummelse. Det är alltså i viss mån ett uttryck för att någonting har varit klandervärt. Strikt skadestånd infördes på sin tid i sådana si- tuationer när någon bedrev en utomordentligt farlig verksamhet och man ville begränsa vederbörandes aktiviteter så mycket som möjligt. Bedrev någon aktiviteten och det hände någonting fick denne betala oberoende av culpa. Jag har levt mitt trettioåriga liv i rättsväsendet i princip med den regeln att alla är ansvariga enbart om de har begått fel eller försummelse, vare sig det är privata aktörer eller personer som representerar det allmänna. Jag har egentligen aldrig upplevt att det har varit något problem med det. Under senare år har det kommit ett strikt ansvar vid myndighetsutövning. Jag är inte så alldeles säker på att jag är odelat positiv till det över huvud taget. Det har medfört en hel del bekymmer. Så till det här med den barmhärtige samariten. Från talarstolen används ordvalet "felaktiga beslut" och "försummelse". Nu är det inte tal om det. 24- timmarsregeln är ju den att det är ett korrekt beslut av myndigheterna. Men det leder inte ända fram till en fällande dom. Men det behöver inte betyda att det automatiskt skall utgå skadestånd. Är det ett fel eller en försummelse skall det vara skadestånd. Därutöver har man tagit in en regel om att när be- slutet grundar sig på felaktiga förutsättningar då utgår skadestånd. Jag är inte så alldeles säker på att vår och socialdemokraternas inställning i sak skiljer sig så förfärligt mycket ifrån Bengt Harding Olsons inställ- ning, som ju ger ett väldigt generöst och trevligt in- tryck. Sedan talar Bengt Harding Olson om att han vill ha en tuff och effektiv jämkningsregel. Det är möjligt att detta leder till samma resultat. Det är bara det att med det regelsystemet bygger man in ett administra- tivt förfarande som är dyrt, besvärligt och krångligt. Jag anser att regeringen har gjort en rimlig av- vägning mellan den enskildes intresse och samhällsin- tresset. Därmed yrkar jag bifall till reservation nr 1 vid mom. 1. 0530361204603 N 2010-01-01 00:00:00 209072 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09116/#anf212