<anforande>
<dok_hangar_id>2348904</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09116</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:116 Tisdagen den 2 juni</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>116</dok_nummer>
<dok_datum>1998-06-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Det allmännas skadeståndsansvar, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D8E004E2-89FD-49FE-8732-8EA3B9303345</anforande_id>
<anforande_nummer>200</anforande_nummer>
<talare>BENGT KRONBLAD (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Varifrån kommer då 24-
timmarsregeln? Ja, man kan alltid diskutera varför
regeln blev som den blev. Om jag litet grand blickar
utanför Sveriges gränser kan jag vid en sammanställ-
ning av hur det ser ut i Danmark, Norge, Tyskland
m.fl. länder konstatera att det finns länder som har
samma regelsystem som vi. Genom en förändring som
innebär att skadeståndsersättningen underlättas när
det gäller dem som har blivit oskyldigt behandlade får
vi faktiskt en bättre lag för dessa människor jämfört
med hur det är i andra länder. Beträffande det trubbi-
ga instrument som Rolf Dahlberg talar om kan jag
bara säga att vi i så fall inte är trubbigast.
Rolf, jag tackar dig för de vänliga orden. När vi
framöver sitter i gungstolen och tittar på våra efterträ-
dare får vi väl hoppas att vi inte behöver kräva något
skadestånd utan att de arbetar på samma trevliga sätt
som du och jag. Tack så mycket, Rolf!
</anforandetext>
<intressent_id>0110842257006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>209060</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09116/#anf200</protokoll_url_www>
</anforande>
