2348904 GL09116 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:116 Tisdagen den 2 juni 1997/98 116 1998-06-02 00:00:00 Det allmännas skadeståndsansvar, m.m. 60446C10-9ECF-4A36-8A8F-BE683D0EF5EB 193 BENGT HARDING OLSON (fp) fp Fru talman! Äntligen - efter alla dessa år och krångliga turer - har vi fått ett regeringsförslag om myndighetsoffer, dvs. personer som drabbats bl.a. av oriktiga frihetsinskränkningar och av felaktig myn- dighetsinformation. De här personerna har alltför länge varit bortglömda, men deras hopp inför den här propositionen förbyttes i besvikelse. Jag nödgas säga att det är ett undermåligt lagför- slag. Visserligen är det en förbättring av gällande rätt i vissa avseenden, men det är en helt otillräcklig ut- vidgning. Regeringen struntar fullkomligt i den par- lamentariska utredningen, som var enig i de flesta huvudpunkterna. Man för ett torftigt och motsägelse- fullt resonemang. Jag menar att det är en skenreform i snålhetens tecken. Det framgår i all sin nakenhet. Fru talman! Regeringsförslagets huvudbrister gäl- ler främst i tre avseenden: felaktiga frihetsberövan- den, felaktig myndighetsinformation och den nöd- vändiga jämkningsregeln. Jag skall börja med de felaktiga anhållandena. Det är en särskilt omstridd punkt, och det gäller den s.k. 24-timmarsregeln för oskyldigt anhållna. Oskyldiga skall alltså kunna vara inlåsta "gratis" i 23 timmar och 59 minuter. Det är något av en självrisk. Utredningen ville avskaffa den här regeln, men det ville inte rege- ringen och inte socialdemokraterna i lagutskottet. Men majoriteten i lagutskottet tog bort regeln, och det beslutet från lagutskottet kommer att stå sig i kammaren, om inte kristdemokraterna går emot myn- dighetsoffren och stöder socialdemokraterna. Det är att ta tillfället i akt att göra en särskild vädjan till kristdemokraterna, och särskilt dess företrädare Rolf Åbjörnsson: Ställ upp för myndighetsoffren! Följ kristdemokraternas inställning i utredningen! Det borde vara den självklara partilinjen. Oskyldiga myndighetsoffer ropar efter den barmhärtige samari- ten och hoppas slippa möta en obarmhärtig samarit. Det är en ren skräckbild som målas upp av social- demokraterna med hjälp av Rolf Åbjörnsson. De menar att om lagutskottets beslut står fast kommer brottsbekämpningen närmast att rasa ihop. Det gäller brott mot kvinnor, både misshandelsbrott och sex- brott. Det gäller även brott av alla rasister, huliganer och alla som ingår i mc-gäng - allt detta bara för att man tar bort 24-timmarsregeln för oskyldiga anhållna. Naturligtvis är detta en ren skräckmålning. Dessutom är det en total missuppfattning, en total rättslig miss- uppfattning. Avskaffandet av 24-timmarsregeln skulle då sabotera den rättsliga effektiviteten, men så är det inte. Polisen kan och bör använda en lång rad andra åtgärder, utan inlåsning, exempelvis medtagande till förhör och hämtning till förhör, förutom alla de åtgär- der som kan vidtas som är rena ordningsåtgärder - alla dessa åtgärder utan att "stämpla" personen i fråga som brottsling. Detta är den synnerligen viktiga och avgörande skillnaden mellan de här polisiära åtgär- derna. Lagutskottets majoritets inställning stöds av en enig parlamentarisk utredning. Det känns skönt när man står här i talarstolen. Vad gäller oskyldigt gripna personer har de kvar sin självrisk, trots att det vore lika angeläget där att ta bort regeln. Men det är ju i princip samma arrestering, samma låsta dörr, och kränkningen upplevs ju som störst de allra första timmarna. Det avgörande för en enskild medborgare som har blivit oskyldigt inlåst är ofta inte beloppets storlek. Det skall i varje fall täcka ersättning för kostnader, exempevis förlorad arbetsin- komst. Men den här summan, även om den är liten, fungerar som rättssamhällets "ursäkt". Samtidigt finns det anledning att påpeka att en ge- nerös ersättningsrätt naturligtvis kan missbrukas. Vi har sett det i Lindomefallet. Det var inte nog med att någon slapp åtal - vederbörande fick dessutom betalt från statens sida. Det behövs en tuff jämkningsregel för att skilja agnarna från vetet. Regeringens föreslagna regel är otillräcklig. Folkpartiets lagförslag stämmer med en traditionell medvållandereglering. Det ger en bredare tillämpning och en ökad effektivitet vad gäller jämk- ningen. Härigenom förebyggs samtidigt okynnesan- sökningar. Detta gäller både frihetsberövande och myndighetsinformation. Fru talman! Regeringsförslaget har brister på flera andra punkter, som skall här omnämnas i all korthet. Vid felaktig myndighetsinformation införs visser- ligen en rätt till ersättning, men i propositionen krävs det samtidigt att det skall finnas särskilda skäl för att man skall få ersättning. Risken är uppenbar att det i praktiken i de allra flesta fall inte blir en enda krona i ersättning. Det är ett typiskt kännetecken för en sken- reform. Det finns ytterligare bristfälligheter. För det första borde oriktiga beslut om administrativa frihetsberö- vanden och övriga frihetsinskränkningar föranleda skadestånd i enlighet med utredningens förslag. För det andra borde ersättningsrätten omfatta person- och sakskador och ideella skador, men också skador som orsakas vid kriminalteknisk undersökning. För det tredje borde preskriptionstiden för att framställa såda- na ersättningskrav kortas för att vi skall uppnå en rimlig nordisk rättslikhet. En viktig övergripande synpunkt gäller en rimlig bevisbörda. Den begränsade reformen kan bli helt verkningslös om beviskraven sätts så högt att de svår- ligen kan fullgöras av offret. Därför är det synnerligen angeläget med en generös bevisvärdering till den oskyldigt skadelidandes fördel. Reformens ekonomiska konsekvenser har gjorts till en huvudfråga. Jag menar att de ekonomiska kon- sekvenserna är synnerligen begränsade. Det framgår redan av propositionen. Utvidgningen beträffande de oskyldigt anhållna, som lagutskottet vill ha, ökar naturligtvis kostnaderna, men inte på ett oöverstigligt sätt. Kostnaderna blir inte heller orimliga om regeln utvidgas till att omfatta gripande. Här har hänsyn tagits till den effektiva jämkningsregeln. Här kommer den andra skräckbilden från social- demokraterna, möjligen med instämmande av krist- demokraterna. Som en följd av lagutskottsförslaget skulle de ekonomiska konsekvenserna bli sådana, att utvidgningen - dvs. borttagandet av 24-timmarsregeln - skulle kräva en helt ny myndighet med många nya anställda till stora kostnader. Den skulle också under- gräva brottsbekämpningen i hela landet. Detta är naturligtvis en bild utan verklighets- förankring. Skräckbilden förutsätter att det finns oskyldigt anhållna i långa banor, men så illa fungerar faktiskt inte våra åklagare. Jag går gärna med på att ett rättssamhälle inte är gratis, men nu aktuella kost- nader är ett ringa bidrag till rättssäkerheten. Uppföljning är nödvändig. Särskilt alla reformer på rättsområdet bör utvärderas. Denna reform måste följas upp kontinuerligt och noggrant. Det är extra angeläget eftersom det enligt min uppfattning är en undermålig reform. Min sammanfattande slutsats är att den nu aktuella reformen går i snålhetens tecken och blir ett dystert besked till myndighetsoffren. Därför får kampen föras vidare för ett rättssamhälle värt namnet, som också förtjänar medborgarnas förtroende. Fru talman! Avslutningsvis kan jag meddela att Folkpartiet står bakom samtliga reservationer men nöjer sig med att yrka bifall till reservationerna 2, 4 och 8. Allra sist - jag noterar att jag t.o.m. kan ta det in- om min talartid - vill jag framföra mitt personliga avsked, eftersom jag slutar i riksdagen med utgången av nuvarande mandatperiod. Jag vill tacka för min tid i riksdagen. Denna slut- debatt passar exakt för mig. Det här var en av mina första frågor för 13 år sedan. Det började med den riksbekanta bilhandlaren Halvar Alvgard. Fallet blev något av en symbolfråga för det rättssamhälle som jag ständigt kämpat för att förstärka. Vi har alla i lagutskottet varit djupt engagerade i våra viktiga rättsfrågor. Ingen har väl svikit sina hjärtefrågor. Jag tror att det är viktigt att man ständigt kämpar och behåller sin roll och sin uppfattning när man skall försöka driva sina frågor. Man kan göra det samtidigt som man har ett gott kamratskap. Jag tycker att det är fallet i lagutskottet. Jag minns inte minst våra många resor, som ger utrymme att lära känna människan kanske snarare än politikern. I och med denna debatt sätter jag punkt med ett stort tack till alla lagutskottskolleger och till övriga riksdagskamrater, inklusive Rolf Åbjörnsson. 0764840691205 N 2010-01-01 00:00:00 209053 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09116/#anf193