2348903 GL09115 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:115 Fredagen den 29 maj 1997/98 115 1998-05-29 00:00:00 (forts. från 8 §) Verksamheten i Europeiska unionen under 1997 (forts. UU20) 84C83864-D2C3-44C0-967C-E21FE5C4FCAF 72 INGA-BRITT JOHANSSON (s) s Herr talman! Jag förstår att både Birger Schlaug och Bengt Hurtig låter litet bittra i dag. De kan natur- ligtvis inte på det sätt som vi andra gör glädjas åt folkomröstningen i Danmark, vars resultat vi fick reda på i går kväll. Det visar att även medborgarna i ett land med väldigt lång erfarenhet av EU tycker att Amsterdamfördraget är okej. Jag funderade också över en annan sak. Jag var inte hemma vid det tillfälle då debatten om Amster- damfördraget genomfördes här i riksdagen. Jag läste protokollet i går kväll. Det var ganska intressant att konstatera att jag läste det mesta av dagens anförande från Birger Schlaug i Amsterdamdiskussionsprotokol- let i går kväll. Det visar också det som vi antydde i utskottet. Dagens debatt handlar egentligen inte helt och hållet om regeringens skrivelse om vad som hän- de i EU under 1997, utan den är en fortsättning på Miljöpartiets och Vänsterpartiets önskan att föra Sverige ut ur EU. Argumenten är desamma. Något nytt har inte tillkommit. Det är inte särskilt populärt med långa debatter på fredagarna. Det vet vi alla. Jag skall försöka att väl- digt kort kommentera de reservationer som det har yrkats bifall till. Den första handlar om att Folkpartiet vill ha en kompetenskatalog som utifrån närhetsprincipen skall klara ut på vilken nivå besluten skall fattas. För närva- rande finns substansen när det gäller frågan om var inom EU besluten skall fattas i de olika delarna av fördraget. Vi tror nog att det är där som den skall finnas. Vi tror att det är en omöjlighet att skapa en katalog där man i varje detaljfråga kan se vilka nivåer besluten skall fattas på. Däremot finns det ingen oenighet om att besluten skall fattas på så låg nivå som möjligt. Där är vi över- ens. Men vi är inte överens om att exempelvis beslut om ekonomiska styrmedel skall fattas inom EU. Miljöpartiet kräver att miljöhänsyn tas vid offent- lig upphandling. Man har en reservation. Som framgår av utskottets betänkande har regeringen tillsatt en utredning som skall se över vilka hänsyn som kan krävas vid den offentliga upphandlingen. Naturligtvis kommer miljökraven att finnas med där. Kravet på att varor skall vara närproducerade vid varje upphandling ställer jag mig litet frågande till. I diskussionen med Leif Pagrotsky för bara en liten stund sedan framhölls också nödvändigheten av en handel som innebär att vi får bättre tillgång till varor och tjänster. Det står i direkt motsatsställning till kravet att varor skall vara närproducerade. Naturligtvis skall man i den offentli- ga upphandlingen köpa de varor som är de bästa och billigaste. Då är även miljöhänsynen inräknad. Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet vet vad det beror på att Sverige inte har tagit tillbaka en så stor del av kostnaderna för EU-medlemskapet som man hade räknat med från början. Det beror på att vi har haft en hård budgetsanering i Sverige, som har gjort att vi inte har kunnat utnyttja de möjligheterna fullt ut. Jag som Europavän tycker att denna ekonomiska debatt är väldigt konstig. EU är för mig inte en fråga om plus och minus i pengar. EU är för mig en fråga om att Sverige skall kunna delta i ett europeiskt sam- arbete som är större än de 15 länder som finns med nu. Jag vill ha dit många fler, men just nu är vi 15. Om Sverige, som är ett förhållandevis rikt land, får betala en högre nettokostnad än vad andra länder gör är det okej för min del. Det är den internationella tanken som har styrt mitt parti när det gäller önskan om att delta i EU-gemenskapen - inte att vi skall få tillbaka vartenda öre som medlemskapet kostar. Miljöpartiet och Vänstern anser inte att miljöfrå- gorna har fått den behandling som de borde ha fått i EG-fördraget. Vi anser att det faktum att man skriver in i grundfördraget att alla områden skall genomsyras av miljöfrågorna är en stor framgång. På alla politi- kområden skall man i fortsättningen ta miljöhänsyn. Det måste vara det som är det viktiga. Vi har egentligen inte ännu sett artikel 100 A i EG-fördraget ordentligt prövad. Jag tycker att rege- ringen har lyckats med de målsättningar som riksda- gen skickade med under förhandlingarna under förra året. Detsamma gäller den nationella regionalpolitiken. Det var hårda förhandlingar när vi gick med som EU- medlemmar när det gällde regionalpolitiken. Vi tyckte då att vi hade lyckats väldigt bra. Det var också det underlag som fanns med i folkomröstningen, där man godkände regeringens förhandling i det fallet. Givetvis måste även strukturfonder och andra åt- gärder förändras i samband med en utvidgning. Det tror jag att vi alla inser. Givetvis måste arbetet ske på ett sådant sätt att stödet dras in när man har lyft en landsdel via olika strukturåtgärder. Man kan inte fortsätta att dela ut stöd i all evighet bara därför att man en gång fån början har ansett att just den landsde- len behöver stöd. Jag kan berätta att jag kom hem ifrån Lissabon i förrgår. Portugiserna visade många exempel på att ett ställe hade fått stöd för länge, när andra delar av lan- det skulle ha behövt det bättre. Det visar på att det behövs förändringar inom denna typ av stöd. Det blir ännu viktigare ju fler länder som kommer med. Att vi vill att kostnaderna skall minska är väl ganska naturligt. Man har kommit överens om ett tak på 1,27 %, om jag inte minns fel. Så har vi frågan om VEU igen. Att Sverige är ob- servatör i VEU skulle innebära att vi släpper vår alli- ansfrihet och att vi inte är neutrala. Vid det senaste parlamentariska VEU-mötet deltog 27 länder. T.o.m. Schweiz var närvarande och talade på mötet. Det var alltså 27 europeiska länder som träffades för att disku- tera den kommande europeiska säkerhetspolitiken. Vänstern och Miljöpartiet anser att vi skall avstå från att delta som observatörer där. Det vore väl ganska knepigt. Vi skulle alltså avstå från att framföra svens- ka synpunkter och försöka påverka den politik som bedrivs inom VEU därför att vår närvaro på något sätt skulle innebära att vi godkände att Europa helt plöts- ligt var en gemensam försvarsorganisation! Detta är ju rent nonsens! Jag har lämnat ett förslag till VEU:s politiska kommitté, där jag har föreslagit att man i stället skall se till att fler parlamentariker får möjlighet att delta i arbetet för att se vad som händer där. Det kommer att godkännas, och jag hoppas att jag får se även Miljö- partiet där i fortsättningen. Vänsterpartiet har deltagit som suppleant. MAI-avtalet har diskuterats här i flera omgångar. Regeringen har lovat information om hur förhandling- arna fortskrider. Man har också lovat att det skall ske en oberoende utvärdering av avtalet. Sist men inte minst är det faktiskt riksdagen som beslutar. Jag tyck- er att man ofta glömmer bort det faktum att det är riksdagen som har sista ordet i alla de här frågorna. Det är inte någon elit eller aristokrati som bestämmer. Men för en jänta från Jämtland, dotter till en stenarbe- tare, med sexårig folkskola och bakgrund som sjö- man, sömmerska, städerska och piga är det ju väldigt trevligt att bli kallad aristokrat, Bengt Hurtig. Slutligen, herr talman, detta är sista gången jag står i kammarens talarstol, efter 16 år här i riksdagen. Det har naturligtvis varit ett oerhört stort privilegium att få vara riksdagsledamot. Jag vill tacka alla mina kamrater i det senaste utskottet, utrikesutskottet, där jag inte har suttit så lång tid, och även i de tidigare utskotten. Jag vill också tacka talmannen och de bi- trädande talmännen för deras sätt att leda verksamhe- ten, och inte minst all den fantastiska personal som står till vårt förfogande i Riksdagshuset och som så generöst och vänligt hjälper oss till rätta i alla våra vardagliga bestyr. 0719430958705 N 2010-01-01 00:00:00 208724 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09115/#anf72