<anforande>
<dok_hangar_id>2348903</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09115</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:115 Fredagen den 29 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>115</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 8 §) Verksamheten i Europeiska unionen under 1997 (forts. UU20)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>BEE48097-2839-4A01-AB81-E867332C5242</anforande_id>
<anforande_nummer>67</anforande_nummer>
<talare>KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag måste faktiskt begära replik, ef-
tersom den bild som Bengt Hurtig målar upp är så
dyster. Han målar upp en framtid mest av elände.
Det jag kanske reagerade mest på var det nästan
absurda resonemanget när det gäller subsidiaritets-
principen och de formuleringar som finns om att be-
slut skall fattas så nära människorna som möjligt. Jag
menar att Bengt Hurtig förvränger hela resonemanget.
Han menar att t.o.m. Saddam Hussein skulle kunna
ställa upp på detta. Men, Bengt Hurtig, EU består ju
av demokratier med folkvalda representanter. Vi har
byggt upp ett system med representativ demokrati. Nu
menar Bengt Hurtig att Folkpartiet, närmare bestämt
Carl B Hamilton, skulle ha ställt upp på resonemanget
om att det är en elit som skall väljas fram, att det är en
aristokrati som skall styra. Alla som verkar inom den
här politiska sfären är ju folkvalda representanter.
Därför blir det, enligt mitt sätt att se, helt absurt när
man gör sådana paralleller att t.o.m. Saddam Hussein
skulle kunna ställa upp på subsidiaritetsprincipen.
</anforandetext>
<intressent_id>0738969851001</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>208719</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09115/#anf67</protokoll_url_www>
</anforande>
