2348903 GL09115 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:115 Fredagen den 29 maj 1997/98 115 1998-05-29 00:00:00 Läroplan för det obligatoriska skolväsen- det, förskoleklassen och fritidshemmet, m.m. 73743D2E-4769-48D3-AE23-18688DA5F309 191 INGEGERD WÄRNERSSON (s) s Fru talman! Mitt anförande i dag kommer att inle- das med ett antal bilder från förskolans och skolans värld. Ett av de starkaste minnen som jag bär med mig från förskolan är en samlingsstund för sexåringar. Barnen håller på med olika aktiviteter när en flicka tar en klocka och går runt i lokalerna och ringer med den lilla klockan. Det är signalen till samling, och inom tio minuter sitter 20 barn i ring på golvet. Samma flicka lämnar ringen och kollar om det är snyggt i korridoren och om man städat efter sig i smårummen. Hon kallar på några av de andra för att få hjälp, och till sist sätter hon sig själv. Sist av alla kommer frö- ken. Ett halvår senare börjar samma barn i skolan. Nu skall barnen stå på led i korridoren, och det knuffas och bråkas, och en irriterad lärare skall styra det hela. Sedan kommer man in i klassrummet, och då skall man stå bakom bänken. Till slut, när läraren har vän- tat in alla, får man sitta. Nästa bild kommer från ett studiebesök i Amster- dam på en högstadieskola. Jag är nu i ett klassrum med ungdomar i 16-årsåldern. Klassrummet skulle kunna vara i vilken svensk högstadieskola som helst. Det är full rulle och hög musik. Då kommer läraren, och alla ungdomarna tar varsin stol och sätter sig i en ring. Så småningom börjar samlingen. Den sista bilden har jag fått berättad för mig av en fritidspedagog, förskollärare och lärare. Berättelsen handlade om en grupp med sex- och sjuåringar, som skulle studera temat vatten. Samlingen startade med att alla barn fick redovisa vad de visste om vatten. Detta fyllde flera blädderblockspapper. Sedan fick de fråga om allt de ville veta mer. Också det blev många papper. Slutligen fick man komma med förslag på var man kunde söka svar på alla sina frågor. Här fanns förslag på allt från bibliotek och IT till prästen, som ansågs vara en mycket klok man. När slutligen temat vatten var redovisat blev det så många blädderblocks- papper att de inte fick plats i rummet. Varför har jag då valt att berätta om dessa bilder just i dag? Jo, jag tycker att de är en utmärkt beskriv- ning på vad detta betänkande handlar om, nämligen att förskoletraditionen skall föras över in i grundsko- lan. Skolans uppdrag skall vara att främja elevers lärande. Att begrepp som lek, omsorg, barns eget skapande, nyfikenhet och lust kommer att tillföras läroplanen ser jag som en framgång i en helhetssyn på barns utveckling. Sedan många år finns det i de flesta kommuner någon form av samarbete mellan förskolan och sko- lan. Samarbetet har skett på många olika sätt. Det har alltså funnits ett samarbete. Däremot vill jag påstå att det har varit brister i kunskapen om vad de olika verksamheterna verkligen innebär. Detta blev mycket tydligt när riksdagen fattade beslut om en flexibel skolstart. På många håll rapporterades det in kultur- krockar, och ibland ifrågasattes från både skolans och förskolans håll vad det egentligen var som försiggick. I dag har man kommit bra mycket längre i såväl kun- skapssyn som samarbete. Av den kartläggning som SCB redovisade 1997 framgick att en integrerad verksamhet med sex-, sju- och åttaåringar fanns i ett fyrtiotal kommuner och att någon form av integrering med sexåringar fanns i ytterligare ett sextiotal kommuner. Men mycket åter- står ännu. Det som beskrivs i min första bild, att läraren fullständigt nonchalerar vad barnen lärt i skolan, är försvunnet. Den bilden ville jag visa på som ett ex- empel på gårdagens skola. Skolan nollställer inte längre eleverna vid sju års ålder. I stället tar man till vara det som barnen lärt sig i förskolan. Min sista bild från en verksamhet med ett arbets- lag av förskollärare, fritidspedagoger och lärare är det goda exemplet, där olika yrkeskompetenser tillsam- mans utvecklar den bästa pedagogiken. För mig är detta framtidens skola. Centern och Folkpartiet vill redan i dag införa en tioårig grundskola. I min valfolder från 1994 ville också jag införa tioårig grundskola med förskolepe- dagogik det första året. Min grundinställning är alltså precis densamma som Centerns och Folkpartiets. Jag vill alltså ha en tioårig grundskola. Men trots det som stod i min folder får jag backa, för jag tror inte att vi är färdiga ännu. Det var trots allt inte mer än 40 kommuner som för ett år sedan verkligen hade en integrerad verksamhet. Troligen är det fler i dag, men det var 40 för ett år sedan. Risken är alltså stor att det blir en skola även första året, om inte förskolan får ett starkare fäste inom skolan. Detta betänkande och det föregående stärker processen med en verksamhetsmässig integra- tion. Förskolans och fritidshemmens pedagogik skall alltså inte bara finnas under det första året utan i lä- roplanen i sin helhet. Ett annat viktigt område i propositionen gäller elever med behov av särskilt stöd. Betydelsen av stöd och hjälp till elever med olika svårigheter har ständigt påtalats av samtliga partier här i riksdagen. Läser man kommunala skolplaner kan man konstatera att även dessa prioriterar elever med behov av särskilt stöd. Det är alltså inget fel på vare sig den politiska eller den professionella ambitionen. Problemet är snarare, som flera har påpekat, bristen på resurser och kompe- tens. Jag har under mitt arbete med Funkis-utredningen lärt mig oerhört mycket om alla elever. Det jag fram- för allt har lärt mig är att vi faktiskt inte har kunskap om hur olika vi faktiskt är. Vi har ej heller kunskap om hur vi skall möta människor som är olika. Därför har vi inom Funkis-utredningen föreslagit en generell kompetensutbildning för alla förskollärare och lärare i förförståelse om elever med funktionshinder. Vi hop- pas att detta snart skall kunna prioriteras av Skolver- ket, även innan Funkis-utredningen blir en proposi- tion. Det är också min förhoppning att den framtida lärarutbildningen skall innehålla mycket mer av såväl förförståelse som specialpedagogik för alla lärare. Regeringens förslag att alla elever med läs- och skrivsvårigheter skall ha rätt till ett åtgärdsprogram är därför synnerligen välkommet. Steget före åtgärdsprogram är dock utvecklings- samtal. Även när det gäller utvecklingssamtal är for- merna fortfarande i sitt vardande. Utvecklingssamtalet skall vara ett samtal om elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling, ett samtal mellan lärare, elev och förälder, inte en envägskommunikation, som det tyvärr fortfarande är på en del håll. En annan brist jag kan se i skolan i dag är att alla elever inte blir sedda. Min bild från Amsterdam är ett enkelt exempel på hur man varje dag kan se alla ele- ver. I den klassen fanns det 28, men alla var sedda. Jag fick de här ungdomarnas samtal med sin lärare översatt, och det handlade om allt från studier till hur mycket öl man druckit under helgen. Varje dag sågs man, öga mot öga. Att bli sedd är också det första krav man kan ställa som elev. Det är också det första hindret mot mobbning och innebär att en grund läggs för utvecklingssamtal och ett eventuellt åtgärdspro- gram. Centern och Moderaterna har reservationer angå- ende individuella studieplaner. Att varje elev skall ha en individuell studieplan är ett mycket bra förslag. På så sätt skulle man också nå målet med individualise- ring i dess rätta bemärkelse. Utskottet gör i dag bedömningen att vi inte just nu är beredda att införa detta för grundskolan. Indivi- duella studieplaner skall finnas i gymnasiet, men tyvärr förekommer det oerhört sparsamt. I första hand bör detta genomföras där och utvärderas. Det finns dock inget hinder för att man lokalt inför individuella studieplaner även på grundskolan. Där man nu på försök tänker avskaffa timplanen ser jag det som helt naturligt, precis som Andreas Carlgren påpekade, att avskaffandet av en timplan leder till införandet av en individuell studieplan. I och med dagens beslut kan vi konstatera två tyd- liga linjer i svensk skolpolitik. Den ena är en helhets- syn inom förskola och skola. Den andra är en tydlig skillnad mellan moderat och socialdemokratisk poli- tik. Helhetssynen finns i den gemensamma värdegrun- den från förskola till gymnasium - värdegrunden som är den viktiga basen för elevernas utveckling i ett alltmer flexibelt och mångkulturellt samhälle. Hel- hetssynen kan också mötas i de olika begreppen som återkommer i barnets möte med förskolan och skolan, t.ex. i begreppet utvecklingssamtal. Detta ger en trygghet för elev, förälder och lärare. Inger Davidson frågade om jag kunde ge mitt ord på att värdegrunden skulle bli densamma i framtiden. Nu är jag inte minister och kan därför inte ge mitt ord i den bemärkelsen. Men jag kommer att värna den, och jag kommer att göra det även i kommittén för den nya lärarutbildningen. Det ger jag Inger Davidson mitt ord på. Den politiska skiljelinjen är att Moderaterna säger nej till läroplan för förskolan, nej till förskoleklass plus nioårig grundskola och nej till ett likvärdigt gymnasium för alla. Alla är därför inte delaktiga i Moderaternas framtidsbild. 2000-talet benämns ofta som kunskapssamhället. För att alla skall ges en god livskvalitet i framtidens samhälle måste alla beredas möjlighet till delaktighet. Vi är olika som människor, och vi behöver olika vägar för att nå målet. Men ingen får stängas ute, alla måste vara med i gemenskapen. Det är därför gläd- jande att övriga partier i många avseenden delar So- cialdemokraternas framtidssyn på förskola och skola. Fru talman! Jag yrkar härmed avslag på samtliga reservationer och bifall till hemställan i betänkandet. Till sist men inte minst vill jag också framföra mitt tack till Ola Ström och Marie Wilén som tyvärr inte kommer att stanna kvar i riksdagen. Jag vill också tacka för det goda kamratskapet och de fina idéerna som de har kommit med till utbildningsutskottet. 0746654685605 N 2010-01-01 00:00:00 208843 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09115/#anf191