2348903 GL09115 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:115 Fredagen den 29 maj 1997/98 115 1998-05-29 00:00:00 Läroplan för det obligatoriska skolväsen- det, förskoleklassen och fritidshemmet, m.m. 7BB1B005-ED54-4062-A990-6521B4AD0552 189 GUNNAR GOUDE (mp) mp Fru talman! I propositionen aviserar regeringen ändringar i läroplanen för det obligatoriska skolvä- sendet samt att den nya läroplanen skall gälla även förskoleklassen och tillämpas för fritidshemmet. Vi- dare redovisar regeringen planer på en försöksverk- samhet i vissa kommuner med grundskola utan fast- ställd timplan och en översyn av skollagstiftningen. Slutligen föreslår man ändringar i kommunens skyl- dighet att erbjuda utbildning på nationella program i gymnasieskolan. Miljöpartiet kan i stort dela regeringens inställning i förslagen. På några punkter ser vi dock olägenheter med förslaget, och i något fall bedömer vi förslaget som otillräckligt. Först till huvudfrågan om den nya övergripande läroplanen. Riksdagen har i år beslutat att försko- leklass skall vara en skolform. Miljöpartiet avslog då förslaget med motiveringen att länkningen av försko- lan och barnomsorgen till grundskolan borde ske i ett sammanhang där hela 1-6-årsverksamheten beaktades. Vi vill alltså ha ett läroplansarbete för åldrarna 1 t.o.m. 6 som en sammanhållen helhet. Vi varnade för risken att grundskolepedagogiken skulle få en spridning ned i åldrarna med den väg som regeringen och riksdagen har valt. En sammanlänk- ning av förskola och grundskola borde i stället inne- bära att värdefulla delar av förskolepdagogiken skall komma grundskolans första årskurser till godo, med ökat utrymme för lek och individualisering i grund- skolepedagogiken som resultat. I propositionen uttalas mål i denna riktning men också i den motsatta. Vi ser en klar risk för en olyck- lig skolifiering av sexårsverksamheten och att sex- årsverksamheten i förskoleklassen blir ett steg mot en sammanhållen tioårig grundskola, som alltså Miljö- partiet inte vill ha. Det är angeläget att regeringen vid utformningen av läroplanen lägger mycket stor vikt vid att undvika en sådan utveckling. I den här propositionen formuleras krav på en tydlig ansvarsfördelning mellan kommun och skola, betydelsen av att förbättra lärarnas arbetsmöjligheter och vikten av att stärka elevinflytande och föräldrar- nas medverkan. Det här är bra. Tänk om regeringen hade varit lika ansvarskännande när man skrev den förra propositio- nen som handlade om förskolans läroplan där allt det här saknas. Flera av regeringens förslag handlar om det inre arbetet i skolan. Under rubriken ny lärarroll betonas kraven på lärarens kompetens utöver ämneskunskap och undervisningsskicklighet. Lärarens ökade ansvar för enskilda elevers situation kräver förmåga till ana- lys och deltagande i elevernas problem och svårighe- ter. Några nyheter utöver vad som har framförts i en rad tidigare propositioner i frågan finns inte i det här avsnittet. Det som sägs är viktigt och riktigt och tål säkert att upprepas. Det får ses som en deklaration av sådant som alla är överens om och kan knappast möta något motstånd från någon i riksdagen. Tillsammans ger bedömningarna dock en hel- hetsbild som är intressant och väl värd att uppmärk- samma. Hela förslaget genomsyras av en strävan mot en individualisering av undervisningen. Steget tas från en skola för alla till en skola för envar. Det noterar vi i Miljöpartiet med tillfredsställelse. I propositionen finns ett utförligt avsnitt om läs- och skrivsvårigheter. Det är bra och kan kanske ses som ett efterlängtat tecken på att regeringen nu avser att vidta åtgärder för att de elever som har läs- och skrivsvårigheter också får effektivt stöd i skolan. Trots att problemet länge varit känt har det inte kommit några åtgärdsförslag från regeringen. Man kan vad gäller många verksamheter hänvisa till att önskvärda förbättringar får vänta tills landets ekonomi har sanerats. Att barn med behov av speciellt stöd, där den största gruppen är just barn med specifika läs- och skrivsvårigheter, har fått vänta är mycket olyck- ligt. De ansatser som regeringen nu gör måste snabbt leda till åtgärder i skolans verklighet, och en effektiv uppföljning måste organiseras så att garantier ges för att skolan verkligen genomför det som behövs. Sär- skilda resurser för ändamålet bör anvisas. Detta har Miljöpartiet krävt år efter år, och vi har också i Mil- jöpartiets budgetmotion avsatt medel för ändamålet. Det är faktiskt svårt att förstå varför inte socialdemo- kraterna har kunnat göra sammalunda. Att lågpriorite- ra barn med speciella behov av stöd är ingen bra politik. Regeringen diskuterar i propositionen vilka åtgär- der som behöver vidtas och ger i stora stycken en bra bild av möjligheterna. Dock ser vi en slapphet i be- skrivningen av problemet när det gäller behovet av diagnos inför val av vilken åtgärd som den enskilda eleven behöver. Det finns många typer och grader av läs- och skrivsvårigheter, från relativt enkla, mindre brister till grava specifika läs- och skrivsvårigheter. Det måste betonas att om ett barn visar påfallande svårigheter med läsning och skrivning så skall perso- nal med specialistkompetens kopplas in för en under- sökning av orsakerna till svårigheterna. Det är viktigt att veta om orsaken är att hänföra till elevens allmänbegåvning, sociala situation, min- neskapacitet, fonologiska utveckling, auditiva svårig- heter, syndefekter eller annat, innan lämpliga åtgärder kan sättas in. För sådana bedömningar krävs fack- kompetens utöver vad läraren normalt har. Psykolo- gens, logopedens och speciallärarens kompetens bör utnyttjas på ett systematiskt och ändamålsenligt sätt. Det kräver naturligtvis att skolan har tillgång till så- dana resurser. Ansvaret för att hålla sådana resurser för skolorna bör läggas på kommunens centrala led- ning, ej på den enskilda skolan. Tillgången till resur- serna skall gälla alla skolor, kommunala såväl som fristående. I anslutning till problemet med barn med speciella behov av stöd kan regeringens förslag om ansvar för åtgärdsprogram tas upp. Regeringen gör bedömningen att ansvaret för att åtgärdsprogram skall utarbetas för varje elev som behöver särskilda stödåtgärder skall tydliggöras i grundskoleförordningen. Regeringen föreslår att ansvaret skall läggas på rektor. Det är mycket angeläget att enskilda åtgärdsprogram upprät- tas och att ansvaret blir tydligt. Vi tillstyrker förslaget och föreslår att det omedelbart skrivs in i grundskole- förordningen samt att skrivningarna i skollagen, som skall ses över inom en snar framtid, stärks på denna punkt. I en skola med individualiserad undervisning, stöd efter behov och krav på individuella åtgärdsprogram passar inte en fixerad timplan. Regeringens förslag med en försöksverksamhet med skolor utan timplan är bra. En flexibel timplan ger ökade möjligheter att anpassa studietiden i olika avsnitt efter elevens olika förutsättningar och intresse. Förslaget med försök i några kommuner med en timplanefri skola är ett steg i rätt riktning, och utvärderingen kan ge värdefulla erfarenheter inför ett genomförande i full skala. Men reformen brådskar, och under väntetiden bör skolorna utnyttja redan nu existerande möjligheter till flexibla timplaner. Regeringen aviserar en översyn av skollagarna. De nu gällande skollagarna återspeglar inte de olika ge- nomgripande förändringar som sker i riktning mot en helhetssyn på svenskt skolväsende. De bär i stället spår av en serie successiva detaljändringar och behö- ver få en enklare och mer sammanhållen struktur. Det är bra att de omarbetas i detta syfte. Det vore en för- del om arbetet med utformningen sker med en parla- mentariskt sammansatt grupp eller referensgrupp i syfte att få en så bred politisk uppslutning kring lag- stiftningen som möjligt. Fru talman! Jag står självfallet bakom Miljöparti- ets samtliga motioner i ärendet, men för tids vinnande yrkar jag bifall till endast reservation 2 under mom. 1 och 10. 0281408160607 N 2010-01-01 00:00:00 208841 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09115/#anf189