2348903 GL09115 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:115 Fredagen den 29 maj 1997/98 115 1998-05-29 00:00:00 Läroplan för det obligatoriska skolväsen- det, förskoleklassen och fritidshemmet, m.m. 27C1513F-E793-4B8A-9A08-3A2D7F5197BD 185 BEATRICE ASK (m) m Fru talman! Låt mig inledningsvis säga att den proposition som ligger till grund för betänkandet skapade en del förvåning när den kom hit till riksda- gen. Regeringen hade aviserat en proposition om kvaliteten i skolan, men det blev inte ens en tumme. Något senare samlade skolministern ihop sig och skrev en debattartikel om kvalitet, och det finns några rader om det i vårpropositionen. I det föreliggande förslaget finns det egentligen inte något som handlar om kvalitet. Det präglas väl- digt mycket av den idéfattigdom som kännetecknar socialdemokratisk utbildningspolitik av i dag. Efter- som vi de närmaste dagarna kommer att se hur många elever lämnar skolan med uppenbara kunskapsbrister hade det naturligtvis varit bra mycket trevligare om vi här i dag hade fått diskutera hur vi skall stärka kvalite- ten i skolan och nå bättre resultat. I den proposition vi skall behandla föreslås att lä- roplanen skall gälla för det obligatoriska skolväsendet och föreskoleklassen. Läroplanens struktur och in- riktning skall i huvudsak bestå. Dessutom föreslår regeringen en försöksverksam- het med avskaffad timplan i ett begränsat antal kom- muner och en översyn av skollagstiftningen. Man föreslår också vissa ändringar avseende behörighet till nationella och specialutformade program i gymnasie- skolan. Det ökade utrymmet för lokala bedömningar om hur skolan skall arbeta och införandet av flexibel skolstart har inneburit att vi har fått olika modeller för de yngre barnens skolförberedelse och de första skol- åren ute i kommunerna. Vi moderater tycker att den utvecklingen är bra och positiv. Det är viktigt att ta vara på barns inlärningsförmåga tidigt och att pröva olika lösningar för att bättre än hittills arbeta utifrån barns olika behov och förutsättningar. Vi moderater tycker att det normala skall vara att barnen börjar skolan vid sex års ålder. Riksdagen har emellertid ganska nyligen beslutat att i stället inrätta förskoleklasser som egen skolform. Förslaget att mål och riktlinjer för sexårsverksamhe- ten skall tas in i läroplanen ligger i linje också med Moderaternas uppfattning. Det är skälet till att vi tillstyrker propositionen i den delen. Det är inte så märkligt. Man kan ha de här två olika uppfattningar- na, och det stämmer i alla fall. För oss moderater, som anser att föräldrar har hu- vudansvaret för sina barn, är det viktigt att i regelver- ken markera den principiella skillnad som måste fin- nas mellan frivillig och obligatorisk verksamhet. Vi kommer aldrig att acceptera en politik som innebär att politiker tar ifrån föräldrar mer och mer utrymme för egna bedömningar och eget ansvar för barnen. Erfa- renheterna av den utveckling vi har haft i en sådan riktning är förödande. Därför är det väldigt bra att regeringen i den här propositionen föreslår att läroplanen inte skall gälla skolbarnsomsorgen. Jag vill gärna understryka det, eftersom svaret på frågan om hur fritis bäst utformas naturligtvis måste få bestämmas av barn, personal och föräldrar. Det är lika självklart som att inte statligt reglera vad barn som inte går på fritis skall göra när de är lediga. Det är uppenbart att tänkandet i den här propositionen skiljer sig från det som gällde i den proposition vi diskuterade tidigare om läroplan för förskolan. Det är en mycket intressant skillnad som kanske visar på att det är litet olika grupperingar som har tänkt fram de olika förslagen. Vi moderater tycker att just den här propositionen, där man markerar skill- naderna mellan det obligatoriska och det frivilliga, är väldigt sympatisk. Vi moderater har stor respekt för lärares, fritidsle- dares och andras yrkeskompetens. Därför tycker vi att det är viktigt med stort utrymme för lokala bedöm- ningar. Det gäller också skolans tidsanvändning. Den socialdemokratiska politiken har hittills haft uppenba- ra svårigheter att acceptera den ökade frihet som skolorna har fått. Det finns alltid skäl för att ge olika ämnen mer tid. Men jag är övertygad om att det är lokalt som man bäst bedömer hur skolan skall hushål- la med den begränsade resurs som tiden utgör för att nå alla kursplanernas mål. Därför anser vi moderater också att det är nu är dags att avskaffa timplanen. Det är logiskt med den målstyrning som vi i dag har för skolan. Däremot tycker vi att staten måste värna elevernas rätt och ställa krav på utrymme för elevernas val. Det är så lätt för vuxna att styra upp elevernas tid till 100 %. Men anser man - och det gör vi moderater - att eleverna skall kunna påverka sin utbildning också vad gäller studiernas innehåll, och att varje elev skall lära sig att ta ansvar för sitt eget skolarbete behöver de egen tid. Det bör man markera i de statliga be- stämmelserna. Detta gör att vi moderater tycker att man skall avskaffa timplanen. Det är en skillnad i förhållande till regeringens förslag om försöksverk- samhet. När det gäller elever med behov av särskilt stöd delar vi den oro som regeringen uttrycker vad gäller de senaste årens utveckling. Men allmänt prat räcker faktiskt inte. Det är ni socialdemokrater som bär an- svaret i flertalet kommuner där man under de senaste åren har dragit ned på stödet till elever med särskilda behov. Bara i den här kommunen - huvudstadskom- munen - har socialdemokraterna i skön förening med några andra lyckats med konststycket att på ett enda år nästan halvera antalet elever som får särskilt stöd. Det tycker jag är en mycket dramatisk och oroande utveckling. Jag beklagar att skolministern inte har tagit tillfäl- let att agera konkret för de här eleverna, trots välta- ligheten som finns i dokumenten. Ett enkelt grepp som regeringen nu tar på gymnasienivån är att säga att de nationella proven skall vara obligatoriska. Vad finns det egentligen för skäl för att inte göra samma sak i grundskolan? En annan viktigt insats vore naturligtvis att tidigt kräva bättre information och uppföljning av den en- skilde elevens utveckling. Skriftliga omdömen som komplement till utvecklingssamtalen behövs. Majori- teten föreslår att rektor skall vara skyldig att upprätta åtgärdsprogram för elever som behöver särskilda stödåtgärder. Men om man menar allvar med detta - och det tycker jag att man borde göra - måste den enskildes kunskaper testas kontinuerligt. Både eleven och föräldrarna måste naturligtvis få veta resultaten. Detta är en central punkt i det som är skolornas kvali- tetsarbete. Det är just kring detta som jag önskar att det hade funnits synpunkter i propositionen utöver dem som nu finns. Jag beklagar verkligen att socialdemokraterna inte ens när det gäller de elever som de nu vill ha åt- gärdsprogram för inser vikten av att man tar reda på hur det går och mäter den enskilde elevens utveckling i olika avseenden. Man måste också tillse att föräldrar och elev kontinuerligt och tidigt får veta vilken be- dömning skolan gör. Det är ju det som är grunden för att vi skall slippa släppa ut tusentals elever med otill- räckliga kunskaper. Jag yrkar bifall till den moderata reservationen nr 1. Till sist vill jag också passa på att från talarstolen tacka Ola och Marie, som båda har fört sina sista debatter i dag. Marie har hunnit gå, och jag tror inte att någon nämnde det här tidigare. Jag behöver inte berätta att vi har trevligt i utbildningsutskottet efter- som alla andra har gjort det. Men jag ser fram emot fortsatt samarbete i olika sammanhang. 0262017901513 N 2010-01-01 00:00:00 208837 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09115/#anf185