2348903 GL09115 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:115 Fredagen den 29 maj 1997/98 115 1998-05-29 00:00:00 Läroplan för förskolan EE738C81-A3F7-40DF-8233-78FC5D2583F6 134 BRITT-MARIE DANESTIG (v) v Fru talman! Jag vill börja med att tacka Ola Ström för arbetsgemenskapen i utskottet. Jag tycker att du har varit en verklig tillgång i det arbetet. Det skall handla om förskolan i dag. Jag tycker att förskolan har ett oerhört ansvarsfullt och betydelse- fullt uppdrag. Det handlar ju om pedagogisk verk- samhet för barn från ett t.o.m. fem års ålder. Det är en av de mest intensiva perioderna i en människas liv, då kroppen, känslolivet och de sociala och kognitiva förmågorna växer och utvecklas. I Vänsterpartiet tycker vi att det är bra att vi nu får en läroplan för förskolan som tydliggör de pedagogis- ka målen men som också betonar leken och det fria lärandet och skapandet. Just förståelsen för barns lek var ett av fundamenten i Fröbels pedagogik. Jag tror att han sade ungefär så här: Leken är det kommande livets hjärteblad. Det tycker jag är så fint. För det är genom leken som barnen utvecklas - socialt, känslomässigt, moto- riskt och intellektuellt. Och jag tror att det är viktigt att barn har rätt att få vara just barn. Därför är tanken på en småbarnsskola där barnen alltför tidigt tvingas in i av vuxna bestämda inlärningssituationer för mig avskräckande. Vi menar att förskolan inte får "skolifieras" i negativ bemärkelse. Vi skulle gärna se att mycket av den pedagogik som används i förskolan i dag, och som utgår från barnet och barnets intresse, fick ökad betydelse även i grundskolan - och varför inte även i gymnasieskolan? Enligt mitt sätt att se bygger pedagogiken i förskolan just på respekt för barnet. Det handlar om att se bar- net och att ha tilltro till barnets egen förmåga, nyfi- kenhet och lust att lära. Jag vill här också säga att vi tycker att det är bra att BOSK-kommitténs förslag om uppnåendemål inte finns med i det betänkande som vi nu skall ta ställning till. Om man skall uppnå mål måste man säga: Du har uppnått och du har inte uppnått målen. I det ligger ett slags godkänt/icke godkänt. Jag tycker att det är viktigt att markera att rege- ringen i stället har poängterat att det inte är det en- skilda barnet som skall uppnå ett bestämt mål. Målen skall i stället rikta sig till, och ställa krav på, verk- samheten. Barn har en oerhört stor inlärningskapacitet om lä- randet får ske på barnets egna villkor. Om barnet alltför tidigt tvingas in i skolans inlärningsmetoder riskerar det att hämmas i sin utveckling, vilket kan försämra den framtida inlärningskapaciteten. Något som det har debatterats mycket och skrivits mycket om är det här med arbetslaget och förskollä- rarnas ställning. Jag tror att det var Marie Wilén som efterlyste motiven för det här ställningstagandet. Jag skall försöka redogöra för det för Vänsterpartiets del. Arbetslaget har en tradition i förskolan. Redan Barnstugeutredningen menar att de anställda i försko- lan borde arbeta i arbetslag och genom sitt demokra- tiska samarbete utgöra en god förebild för barnen. Det tycker jag är viktigt. Arbetslagets princip går ju ut på att personalen gemensamt diskuterar sig fram till hur man skall för- dela arbetet med tanke på vilka arbetsmoment som är aktuella, hur arbetstiden är förlagd och hur barnens aktivitetsutbud skall organiseras. Arbetslagsidén har också, skulle jag vilja hävda, utvecklats till att bli en viktig grund för det som vi kallar för förskolepedagogiken, alltså förhållningssät- tet i förskolan, som jag tycker är ett bra förhållnings- sätt. Den har också varit en förutsättning för det ål- dersintegrerade arbetet. Jag tror också att arbetslagsidén, tanken om ar- betslaget och de erfarenheter som har gjorts i försko- lan, har påverkat grundskolan. Man kan inte i försko- lan skilja på omvårdnad, omsorg, lek, arbete och inlärning. Det är integrerat i det pedagogiska arbetet. Inlärning och utveckling sker hela tiden och överallt - inte bara i tillrättalagda inlärningssituationer. Har man det synsättet är även omvårdnaden och omsorgen av barnen av stor pedagogisk betydelse. Då går det inte att särskilja det pedagogiska arbetet från omsorgen och omvårdnaden. Det viktigaste är att utveckla barnens trygga identitet och ge dem en känsla av tillit både till andra människor och till sin egen förmåga. Läroplanen skall ju i första hand handla om bar- nens behov. Jag är rädd för att den här debatten om förskollärarnas roll i arbetslaget faktiskt har lett till att personalgrupperna inom förskolan har ställts mot varandra. Det tycker jag är väldigt olyckligt, för det här är två kvinnogrupper som har gjort ett oerhört bra arbete och som båda behövs i förskolan. Den utveck- lingen är definitivt inte bra för vare sig barnen eller personalen. Vi menar alltså att barnskötare och förskollärare har olika men viktiga pedagogiska kompetenser. Vi tycker också att det är naturligt att alla som arbetar i förskolan i framtiden skall ha någon typ av högskole- utbildning. Men riktigt hur den här utbildningen skall se ut, vilket innehåll den skall ha, tror vi faktiskt att det är litet för tidigt att egentligen fastställa. Man måste också fundera på hur man skall kunna vidareutveckla den särskilda kompetens som barnskö- tarna besitter, alltså omsorgspedagogiken, som jag skulle vilja kalla den. Det finns intressanta försök, bl.a. vid universitetet i Linköping, där man just har byggt upp en högskoleutbildning som grundar sig på barnskötarnas särskilda kompetens. Med det här vill jag inte säga att jag underskattar förskollärarnas bety- delse, och inte heller deras profession. Jag tycker att det är fullständigt naturligt och nödvändigt att de finns med i arbetslaget. Men läroplanen skall rikta sig till hela laget och inte till en viss grupp. Hur den här framtida utbildningen skall se ut är det som i alla fall jag har uppfattat att Lärarutbild- ningskommittén skall se över. Då måste man fundera över hur hela skolans struktur har förändrats och kommer att förändras. Nu har vi en förskola för barn från ett till fem år. Vi har förskoleklass för sexåringar. Vi har en nioårig grundskola, och vi har en treårig - på sätt och vis obligatoriskt - gymnasieskola. Det är ju så många som går i den ändå. Vi kommer att få en obligatorisk skolstart vid sex års ålder. Vi är på väg att se en helhet över de här 13 åren. Då är det väldigt viktigt att vi funderar på hur lärarutbildningen, utbildningen av den här personalen, skall se ut. Det gäller flexibilitet, kompetens, bredd osv. Det är inte självklart att vi skall skiva korven på samma sätt som vi alltid har gjort. Något annat som har varit viktigt för oss är att titta på barn som är i svårigheter. Där har vi markerat att gruppstorleken är oerhört viktig för barnen. Barn som har behov av särskilt stöd behöver vistas i mindre grupper. Vi tycker att man borde dra lärdom av forskningsresultaten, som klart och entydigt visar att om det blir mer än en tredjedel av barnen som har behov av särskilt stöd i samma grupp, kantrar model- linlärningen till det negativa. Vi tycker också, när vi pratar om arbetslaget, att det till arbetslaget skall knytas barnpsykolog och annan personal som har speciella kunskaper. Det är viktigt att personalen kan få den psykologhandledning som behövs - särskilt när det gäller arbetet med barn med och i svårigheter. Dessutom blev jag och, tror jag, flera andra av ut- skottets ledamöter, mycket imponerade av vad vi såg av Reggio Emilias pedagogiska filosofi vid utskottets besök där. Där ser man barnet som aktivt, kompetent och medforskande. Man jobbar projektinriktat och tematiskt. Man dokumenterar hela tiden det pedago- giska arbetet, och man har en reflekterande, medfors- kande hållning hos dem som arbetar. Man släpper också in kulturarbetare, det som man kallar för artistas, som har intresse av att bidra till barns utveckling och lärande. Det ser jag som ett oerhört viktigt pedagogiskt komplement som också bör får större utrymme i den svenska förskolan. Jag vill återigen säga att vi tycker att förskolans sätt att arbeta är positivt. Vi tror att skolan skulle må bra av att få in mer av förskolans kultur. Vi ser ingen anledning till att förskolan nu måste ta över skolans hierarkiska och ganska splittrade arbetsorganisation. Vi tycker att det behövs fler personalkategorier även i skolan. I det konkreta arbetet varierar ju arbetsför- delningen mellan olika personalgrupper, men det är av stor vikt att målen följs upp av alla som arbetar inom förskolan. Det kräver en gemensam pedagogisk grundsyn och gemensamma utgångspunkter. För att detta skall blir möjligt krävs att samarbetet ges en reell chans att utvecklas och att personalen får tid för planering och möten. Vi tycker också att målen för förskoleverksamhe- ten skall kunna utvärderas lokalt i varje kommun. För att underlätta samverkan mellan förskoleklasserna och skolan vill vi att även förskolans arbete skall ingå i den kommunala skolplanen. Nu ser jag att min talartid snart är slut, men jag måste få ta upp en sak till. Vi har i flera motioner föreslagit att lagstiftningen skall ändras så att alla barn, också barn till arbetslösa, kan garanteras plats i förskolan så att de får samma möjligheter till individuell utveckling som andra barn. Detta har vi också med i våra reservationer till betän- kandet. Jag vill bara ställa frågan till Marie Wilén om hon verkligen ställer upp på det litet fördömande och hårda när hon säger att majoriteten i det här fallet skulle ha en utbildningsfientlig hållning och att det skulle vara fråga om en avsiktlig kränkning av för- skollärarna. Det tycker jag var väldigt hårt. Jag tror inte att hon menade det egentligen. När det gäller Vingåker, där man nu avskedar för- skollärare, läste jag i lärarnas tidning från den 20 maj att den personalkategori som ökar inom förskolan är förskollärarna. Barnskötarna minskar däremot i antal. 0190801883908 N 2010-01-01 00:00:00 208786 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09115/#anf134