2348903 GL09115 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:115 Fredagen den 29 maj 1997/98 115 1998-05-29 00:00:00 Läroplan för förskolan BC09E8C9-B0AC-46C2-BF7C-4D3DEDAAC1C4 133 OLA STRÖM (fp) fp Fru talman! De debatter som vi i dag för om ut- bildningsutskottets betänkanden blir mina sista som riksdagsledamot. Jag skall därför kortfattat passa på att tacka mina kompisar i utbildningsutskottet. Ni är jättebra allihop, och det har verkligen varit ett nöje att få sitta i utbildningsutskottet. Nu när man skall sluta med politik kan det vara skönt att - när man sitter hemma vid köksbordet och kanske är arg över en del tokigheter som ni kommer att besluta i framtiden - veta att det ändå har gjorts med gott hjärta och att det också kan finnas en god tanke bakom tokigheterna. Så har det i alla fall varit hittills. Ni är jättebra. Det har varit ett nöje att få arbeta ihop med er. Så till dagens ärende. Jag tror att Folkpartiet mer än något annat parti har varit engagerat i frågor som tidigare rörde barnomsorgen och som i dag rör försko- lan. Vi har kämpat, väntat, talat och längtat efter det betänkande och den proposition som vi behandlar i dag. När Barnomsorg och skola-kommittén kom med sina två betänkanden tyckte vi att det såg väldigt bra ut. Den representant från Folkpartiet som satt med i den utredningen var väldigt nöjd med att ha fått ige- nom i stort sett alla de krav som vi tyckte var viktigast när det gällde förskolan. Med detta som bakgrund blev vi faktiskt litet snopna och besvikna över den här propositionen. Vi hade kunnat ha en glädjens dag i dag och skålat i champagne. Nu känns det mer som att det är läge för avslagen sockerdricka. Det blev inte riktigt så bra som vi trodde. Det är några punkter där vi har väldigt svårt att förstå varför majoriteten har landat på det som man har landat på. Marie Wilén talade om alla de brev som vi har fått. Jag tror sällan att jag som politiker har fått så många brev. Det visar att detta är en fråga som enga- gerar väldigt många i vårt samhälle och inte bara de som arbetar inom förskolan. Det skulle ta för lång tid att läsa upp alla, men det är ett brev som sammanfal- ler väldigt väl med den uppfattning som vi har i Folk- partiet, så jag tänkte låta brevskrivaren göra sig till talesman för det som vi i Folkpartiet tycker är kons- tigt. Det är Marie i Vällingby som skriver så här: "Det är med förfäran som vi läser Ylva Johans- sons ändrade förslag till den nya läroplanen i försko- lan. I det första förslaget hade förskollärarna specifikt ansvar för att läroplanen följdes. Ändringen innebär att det gemensamma ansvaret läggs på hela arbetsla- get oavsett utbildning. Med en bakgrund som barnskötare och flera års arbete inom förskolan och numera studerande till förskollärare tycker vi oss ha en viss insikt. Som barnskötare på en avdelning med ca 20 barn med olika bakgrund kände vi oss ofta otillräckliga. Vi hade inte tillräckligt med kunskaper för att bemöta barn med olika behov av stöd. För att kunna göra ett bra arbete i förskolan be- hövs en tydlig och kompetent ledare som kan inspire- ra och driva verksamheten framåt. Om alla i ett ar- betslag skall ha lika mycket ansvar för verksamheten i förskolan hamnar vi genast på minsta gemensamma nämnare. Vem gagnar det?" Så skriver Marie i Vällingby. Jag vidarebefordrar den frågan: Vem gagnar det att man nu ger ansvaret till hela arbetslaget och inte till dem som har den utbildning och kompetens som behövs för att leda en bra pedagogisk verksamhet i förskolan? Vad är det för fel med att låta förskollärarna som har högskole- utbildning också få ta det ansvar som de är utbildade för? Det har jag väldigt svårt att förstå, och detta har Folkpartiet en helt annan uppfattning om. När förskolan får ett större pedagogiskt ansvar än tidigare är det kanske ännu viktigare att det är utbil- dad personal som har huvudansvaret för verksamhe- ten. Efter tre år i högskolan har man ju den kompetens som behövs för att lära och utveckla barn. Det är en kompetens och en yrkeskår som är värdefull och som vi borde ta mycket mer på allvar än vad som fram- kommer om majoriteten får sin vilja igenom i det här betänkandet. För Folkpartiet är det lika viktigt att ingen obehö- rig personal skall ha pedagogiskt ansvar inom försko- lan som det är att ingen obehörig grundskollärare skall undervisa inom grundskolan. Folkpartiets mål är att all personal med pedagogiskt ansvar inom försko- lan skall vara högskoleutbildad. Det är också viktigt att de barnskötare som i dag arbetar inom förskola ges möjlighet till vidareutbildning till förskollärare. Det var den ena punkten. Den andra punkten som vi är oerhört kritiska emot i det här betänkandet gäller målen för förskolan. För att en läroplan skall få effekt måste det finnas indivi- duellt uppsatta mål för vad barn skall uppnå i skolan. Vi saknar detta i betänkandet. För både elever och lärare är det viktigt att det finns klara mål för verk- samheten. Det bör vara två typer av mål, anser vi: ett mål som anger inriktningen på förskolans pedagogis- ka verksamhet och samtidigt uttrycker en önskad kvalitetsutveckling - det brukar kallas mål att sträva mot - och det andra målet skall utgå från det enskilda barnets förutsättningar och med hänsyn till detta ut- trycka vad barnet skall ha uppnått när det lämnar förskolan - det brukar kallas mål att uppnå. För oss liberaler är det självklart att människor som arbetar inom skolan har mål med verksamheten och ansvar för att de uppfylls. Detta bör även gälla för den pedagogiska verksamheten inom förskolan. Att inte ha klart uppställda mål eller något resulta- tansvar för verksamheten inom just förskola visar vilken liten tilltro majoriteten har till små barns möj- ligheter till lärande och till deras högskoleutbildade lärares kompetens. Jag tycker att det är litet märkligt att det bara är Folkpartiet och Miljöpartiet som har denna uppfattning. Den tredje punkten - som är oerhört viktig - bott- nar i den uppfattningen att den utvidgade pedagogiska inriktningen på förskolan är så viktig därför att det ger alla barn en likvärdig chans i livet. Utbildning och kunskap blir alltmer viktigt i arbetslivet och i vuxen ålder. Vi vet att mekanismerna för vilka som kommer att klara att skaffa sig den utbildningen och vilka som inte gör det grundläggs väldigt tidigt. Därför är det viktigt att detta verkligen kommer alla barn till del. Därför vill vi att samtliga barn från tre års ålder skall erbjudas plats inom en barnomsorg med tydlig peda- gogisk inriktning. I många kommuner förlorar barn till arbetslösa sin plats inom barnomsorgen. Men med ökad pedagogisk inriktning inom förskolan är det extra viktigt att alla barn får denna möjlighet att utvecklas. Jag, som har varit kommunalråd, vet att det ofta kan vara ekono- miska skäl som gör att man inte har denna utbyggnad i alla kommuner. Men jag tycker ändå att detta är en så oerhört viktig rättvisereform att regeringen borde överväga - om det är en resursfråga - att se till att detta verkligen blir möjligt i alla kommuner. Det är en oerhört viktig rättvisefråga. Jag vill kort kommentera det som Catharina Elm- säter-Svärd för moderaternas räkning och Marie Wilén för Centerpartiets räkning var inne på. Jag tänker inte söka någon debatt, men när Catharina Elmsäter-Svärd beskriver den pedagogiska verksam- heten inom förskolan, då känner jag att vi nog inte har riktigt samma bild av vad pedagogisk verksamhet innebär. Det som Cathrina Elmsäter-Svärd beskriver är egentligen inte kritik av pedagogik i förskolan, utan det är kritik av dålig pedagogik i förskolan. Det är alldeles givet att det inte finns något motsatsförhål- lande mellan en djupare pedagogisk inriktning i för- skolan och att barnen leker och har det trevligt och tryggt, snarare tvärtom. Den moderna pedagogiken går ut just på detta. Men det blir kanske mer en debatt om verklighetsbild. Jag hoppas verkligen att min litet mer optimistiska syn är den som bäst överensstämmer med verkligheten. Sedan är jag kanske litet mer bekymrad över detta att ett införande av läroplan på något sätt skulle göra det svårare för alternativ till den kommunala försko- lan att hävda sig. Jag kan inte riktigt se att det skulle behöva att vara så. Om det vore så, då vore det ett bekymmer. Jag är naturligtvis väldigt angelägen om att föräldrarna skall ha total valfrihet när det gäller vilken form av förskola som de önskar till sina barn. Men det står ju alla fritt - även för de förskolor som inte är kommunala - att ansluta sig till denna läroplan eller till någon annan inriktning. Vi måste väl tro på föräldrarnas förmåga och förnuft när det gäller att själva välja vad de vill. Jag hoppas att dessa farhågor inte besannas. Men det är någonting som verkligen måste bevakas i framtiden. Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till reservation nr 13 under mom. 21. I detta anförande instämde Lennart Rohdin (fp). 0315680549012 N 2010-01-01 00:00:00 208785 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09115/#anf133