2348903 GL09115 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:115 Fredagen den 29 maj 1997/98 115 1998-05-29 00:00:00 Läroplan för förskolan AFDA4976-C74F-462F-A521-C5688B05FD6C 131 CATHARINA ELMSÄTER- SVÄRD (m) m Fru talman! Behövs det en statlig förordning för arbetet inom barnomsorgen, och vad skall den i så fall leda till? Behövs det en läroplan för att säkra den pedagogiska utvecklingen för barn mellan ett och fem år? Eller är det ett sätt att på traditionellt socialdemo- kratiskt vis minska föräldrars ansvar och inflytande över barnen? - Det här är frågor som vi kan och måste ställa oss inför det ärende vi skall diskutera i dag. Det är första gången som förskolans pedagogiska verksamhet tas in i det statliga regelverket. Hittills har statens styrning av förskolan främst handlat om råd och rekommendationer; kommunerna har själva givits friheten att utforma riktlinjer för verksamheten. Syftet med läroplanen sägs vara att skapa bättre förutsätt- ningar för en hög och jämn kvalitet och underlätta integrationen mellan förskolan och skolan. Det är självklart att varje förälder, och förmodli- gen allmänheten i stort, önskar barnomsorg och skola av hög kvalitet. Men frågan är om vi verkligen vill att barn från ett års ålder skall inlemmas i ett mer eller mindre enhetligt system av regler vars syfte är att underlätta integrationen med den obligatoriska grund- skolan. Får små barn en bättre uppväxt om statens ansvar och befogenheter ökar, på bekostnad av föräld- rarnas? Svensk familjepolitik har byggts utifrån de ratio- nella och materiella mål där den sociala ingenjör- skonsten, med makarna Myrdal i spetsen, varit tongi- vande. Föräldrarna har ifrågasatts och givits allt sämre förutsättningar att ta sitt föräldraansvar. Familjepolitiken har inriktats på att alla barn helst bör gå i en offentligt anordnad barnomsorg. Otaliga är de debatter där allt ifrån hemmavarande föräldrar till dagmammor och alternativa lösningar har ifrågasatts och motarbetats. Det sena 70-talets alternativrörelser var en verklig befrielse. Äntligen vågade många kräva och starta alternativ barnomsorg till gagn för barnen och för föräldrarna. I dag finns vissa valmöjligheter för småbarnsför- äldrar, trots att den socialdemokratiska regeringen försämrat villkoren för alternativen. Familjen som den viktigaste institutionen för barns fostran och utveckling måste stärkas. Erfarenheterna visar att ingenting är så betydelsefullt för barns socia- la, emotionella och intellektuella utveckling som starka sociala familjeband och föräldrar som kan och orkar ta sitt föräldraansvar. Erfarenheterna visar dessutom att barn är olika och har olika behov. Risken med likriktade eller allt- för enhetliga lösningar vad gäller barnomsorg och skola, är att många barn hamnar vid sidan av - utan det stöd och den speciella stimulans som det enskilda barnet behöver. Det finns inslag i det socialdemokratiska förslaget som genomsyras av en ambition att se till att alla barn placeras på dagis, och helst ett kommunalt sådant. Förordningen gäller inte enskilt drivna daghem, famil- jedaghem eller andra alternativ. Risken är uppenbar att det tolkas som om dessa vore sämre än de som arbetar enligt statens regler. Därtill kommer att socialdemokratiska politiker redan har antytt att kommunerna bör ställa krav på de fristående alternativen att arbeta efter läroplanen. Vart tar utvecklingen, kreativiteten och friheten vägen då? Det är mot bakgrund av dessa frågor som vi mode- rater inte vill ha en statlig läroplan för förskolan. Vi menar att föräldrarnas önskemål och kunskaper om de egna barnens behov måste få komma till uttryck när det gäller valet av barnomsorg. Vi anser att det i första hand måste vara föräldrarna som skall ställa kraven på god kvalitet genom att kunna välja barnom- sorg. Det är orimligt och omänskligt att mer eller mindre kräva att var och en skall lämna sina barn till en statligt reglerad verksamhet från ett års ålder. Ett sätt att säkra hög kvalitet i den offentliga barn- omsorgen är att se till att den personal som ansvarar för verksamheten har en gedigen utbildning. Jag repe- terar för statsrådet Ylva Johansson: den som ansvarar för verksamheten har gedigen utbildning. När det gäller mindre barns utveckling och inlärning är det förskollärarna som har en sådan utbildning. Vi anser att förskollärarna bör ha det professionel- la ansvaret för förskolans pedagogiska verksamhet. Men regeringen låter sig nöjas med att de statliga reglerna gäller som direktiv åt arbetslaget. Förskollä- rarnas utbildning tillerkänns uppenbarligen inget värde. Därmed är det stor risk för att de mindre bar- nens förmåga till inlärning inte tas till vara och att det skolförberedande arbetet blir mindre meningsfullt. I ett längre perspektiv är det en förödande konsekvens och ett kunskapsförakt. Men det är inte bara barnomsorgens pedagogiska kvalitet som riskeras. Alla vi som har eller har haft barn inom barnomsorgen vet att det inte bara handlar om pedagogisk verksamhet. Barnomsorgen är ju ock- så barnens vardag när mamma och pappa måste arbeta - att barnen bara får vara, att de kan leka fritt eller att de har någon att tycka om, vilket också är viktigt. Och omsorgen är minst lika viktig i detta avseende. Risken med statliga läroplaner är att den fria leken och var- dagen beskärs på bekostnad av planering och peda- gogisk verksamhet. Vår slutsats är att föräldrar måste ges möjlighet att välja barnomsorg och inriktning inom den. Barn och deras familjer är olika. Det i sig är en garanti för höga krav på kvalitet i barnomsorgen. Föräldrarnas intresse och engagemang för att ge barnen en stimulerande uppväxt skall inte underskattas. Vikten av att barns nyfikenhet och förmåga att lära tas till vara och betydelsen av förståelsen för grund- läggande normer och värden leder inte till krav på att alla barn måste gå i förskola från ett eller tre års ålder. Det finns en risk, som vi ser det, att en läroplan kommer att lägga en hämsko över verksamheternas utveckling. Den skall ju ligga till grund för kommu- nernas tillståndsgivning och tillsynsutövning. Det kan ju ge snäva utgångspunkter när kommunerna skall ge sitt tillstånd för alternativt driven barnomsorg. Frågan är om de verksamheter som i dag drivs i enskild regi skulle få möjlighet till det om en läroplan alltid skall ligga till grund för verksamheten. Och vem vinner på det när utvecklingen begränsas? Fru talman! Jag har bara ett enda yrkande, nämli- gen yrkandet under mom. 2, dvs. vår reservation 1, som innebär att vi yrkar avslag på förslaget att införa en läroplan i förskolan. 064601872511 N 2010-01-01 00:00:00 208783 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09115/#anf131