<anforande>
<dok_hangar_id>2348902</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09114</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:114 Torsdagen den 28 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>114</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 4 §) Kvinnofrid (forts. JuU13) </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D9B47118-DEF5-4F5E-9BC6-7620A8B7117A</anforande_id>
<anforande_nummer>98</anforande_nummer>
<talare>KIA ANDREASSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Att sätta en tidsgräns för översynen
och utredningen av sexualbrott är inte fruktbart, säger
Birthe Sörestedt. Men för de utsatta kvinnorna och
barnen är det oerhört fruktbart och viktigt att lagarna
justeras så att domstolshanteringen överensstämmer
med det allmänna rättsmedvetandet. Det har inte har
varit fallet hittills.
I dag är det kvinnorna som skall känna skuld för
att de beter sig på ett visst sätt eller för att de är kläd-
da på ett utmanande vis. De lagar som finns överens-
stämmer inte med det som vi tycker, för lagarna är
skrivna ur ett mansperspektiv. Därför är tidsfaktorn
oerhört betydelsefull. Bristerna har varit uppenbara
under en längre tid. Redan i en proposition 1994
påtalades detta, och det har hela tiden sagts att vi
måste göra en översyn. Nu är det 1998.
Därför tycker jag att det är mycket angeläget att
yrka bifall till en reservation om att detta sker med en
tidsangivelse. Från 1994 till nu har det inte hänt nå-
gonting, och kvinnor har fått genomlida dessa utdrag-
na domstolsförhandlingar. Det är inte acceptabelt.
</anforandetext>
<intressent_id>0745615729714</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>208523</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09114/#anf98</protokoll_url_www>
</anforande>
