<anforande>
<dok_hangar_id>2348902</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09114</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:114 Torsdagen den 28 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>114</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>82F0DFC9-F796-4642-9200-68697023D7D6</anforande_id>
<anforande_nummer>59</anforande_nummer>
<talare>LENNART FREMLING (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det finns många exempel som visar
att mitt resonemang inte bara är teoretiskt. Jag kan
nämna ett. Regeringen avsåg att lägga fram ett förslag
den 25 maj om bemanningskostnader inom sjöfarten.
Förslaget har inte kommit, och Sverige riskerar att
förlora många sjöfartsjobb.
Riksdagens kammarkansli har presenterat siffror
som visar att regeringen har blivit allt sämre på att
följa sina egna tidsplaner. Antalet propositioner som
planerades men inte alls lämnades under hösten 1995,
hösten 1996 och hösten 1997 var 12, 23 respektive
34. Antalet propositioner som faktiskt lämnades i tid
var 61, 35 respektive 23. Båda kurvorna pekar således
kraftigt åt fel håll.
Jag vidhåller att denna osäkerhet ger negativa sig-
naler till näringslivet. Dessutom skapas svårigheter
för myndigheter som skall skriva föreskrifter. Kon-
kurrensen blir bristfällig och färre jobb skapas i Sve-
rige än om regeringen kunde planera bättre.
</anforandetext>
<intressent_id>0599003208801</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>208484</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09114/#anf59</protokoll_url_www>
</anforande>
