2348902 GL09114 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:114 Torsdagen den 28 maj 1997/98 114 1998-05-28 00:00:00 Folkbildning FBE42D50-8DBB-4C14-BE40-82F861F662BD 216 BERIT OSCARSSON (s) s Herr talman! Folkbildningens idé är i dag, enligt den proposition som vi nu behandlar, modernare än någonsin. Regeringen anser också att folkbildningens arbetsformer både på folkhögskolor och i studieför- bund visar att folkbildningen har en egen plats i da- gens och morgondagens utbildningssamhälle. Beho- ven är i dag desamma som när folkbildningen växte fram - förståelse i en tid av omvälvning, samtal, efter- tanke, kunskap och insikt för att kunna påverka sam- hället och sina egna livsvillkor. Vidare slår regeringen fast att folkbildningens metoder låter sig väl förenas med ny informations- teknik. Denna ger folkbildningen möjligheter att växa in på nya områden och att höja kvaliteten i kunskaps- sökandet. Studiecirkelns pedagogik i kombination med den nya informationstekniken är folkbildningens metodik in i 2000-talet. I över hundra år har folkbildningen erbjudit stora folkgrupper unika möjligheter till kunskap, kultur, bildning och gemenskap. Utmaningarna och uppdra- get är desamma i dag. Men självklart är konkurrensen hårdare nu. Under pionjärtiden behövde folkbildning- en inte slåss om uppmärksamheten med t.ex. nöjesin- dustrin eller medieutbudet. Folkbildningen, som alltid bygger på personlig kontakt och social gemenskap, har ett par trumfkort i konkurrensen, nämligen just den individuella mänsk- liga dimensionen. Det andra trumfkortet är just bildningen. Jag är övertygad om att bildning kommer att bli allt viktiga- re - bildning i meningen att få perspektiv, helhet och sammanhang, något som inte alltid direkt hör ihop med nyttoaspekten. Folkbildaren Gunnar Hirdman skrev 1933 i tid- ningen Studiekamraten: "En allsidig bildad människa är väl den som äger ett klart huvud, ett gott hjärta och en skicklig hand. Utbildning är till för att ge männi- skan färdighet, men först bildning ger människan värdighet." Bildningstanken rymmer också visionen om män- niskans förmåga att skapa en bättre värld. Kraven från morgondagens arbetsmarknad stegras. Inte enbart den funktionella yrkesskickligheten utan även förmågan att samarbeta, liksom kreativiteten och förmågan att finna nya lösningar, att förstå andra människors bakgrund och livsvillkor, att tolka och att handla i olika situationer, blir allt viktigare. Det här kan folkbildningen möta. Jag vill lyfta fram några avsnitt i propositionen och i vårt betänkande. Vi har fått två nya syften när det gäller anledningen till att staten skall ge statsbi- drag till folkbildningen, något som redan har berörts. Statsbidraget skall bidra till att stärka och utveckla demokratin. Men statsbidraget skall också bidra till att bredda kulturintresset i samhället, till ökad delak- tighet i kulturlivet och till kulturupplevelser men också till eget skapande. Ända sedan starten för hundra år sedan är en av folkbildningens uppgifter att stärka och utveckla de- mokratin. Men vi ser i dag också i det svenska sam- hället oroande tendenser till att demokratin ifråga- sätts. Därför tycker utskottets majoritet att det är bra att vikten av att slå vakt om demokratin markeras. Det ligger i folkbildningens idé att sätta kulturen i centrum. Den livsnerv i folkbildningen som kulturen utgör slås på ett klart och tydligt sätt fast. Bland de prioriterade grupper som folkbildningen skall ägna särskild uppmärksamhet tillförs nu också de arbetslösa. Det är naturligtvis ingen homogen grupp, utan människor med olika behov och önskemål innefattas där. Utan tvivel har folkhögskolor och studieförbund precis den inriktning som för många kan innebära en vändpunkt och en väg ut ur arbets- lösheten. Jag vill gärna också erinra om två för folkbild- ningen positiva satsningar. I den regionalpolitiska propositionen föreslås att ett särskilt utvecklingscent- rum skall etableras för att stödja utvecklingen av distansutbildning. Den skall baseras på modern in- formationsteknik, i första hand inom högskola och folkbildning. För detta kommer folkbildningen att kunna disponera ca 50 miljoner kronor utöver ordi- narie folkbildningsanslag. Vidare föreslogs det redan i vårpropositionen att folkbildningen skall få ytterligare 40 miljoner kronor för år 1999. Herr talman! Låt mig sedan få kommentera några av de reservationer som tidigare talare har tagit upp. Jag börjar med Kristdemokraternas reservation, som handlar om demokratimålet. Man anser att det inte behövs ett särskilt demokratimål. Jag kan naturligtvis instämma i allt det som sagts om att folkbildningen av tradition värnar om demokratin. Men vi tycker att demokratin nu hotas och ifrågasätts också i vårt land och tycker därför att det är bra att demokratimålet preciseras. Lars Hjertén och Moderaterna har tillsammans med Kristdemokraterna i en reservation tagit upp frågan om att den verksamhet som inom folkbildning- en erbjuds arbetslösa skall vara inriktad på att öka deras möjligheter att få arbete efter utbildningen. Jag menar att detta ligger i detta med att arbetslösa skall prioriteras i folkbildningen, som tidigare sagts här från talarstolen. Naturligtvis är målet att arbetslösa skall få jobb efter utbildningen. Men det är ofta också viktigt att stärka självkänslan för att man skall kunna gå vidare till ytterligare utbildning eller för att våga söka jobb. Det är litet oklart vad reservanterna egentligen är ute efter. Utbildningarna syftar ju till att ge en ökad kom- petens för att tillgodose arbetslivets krav på höjd kompetens. Jag undrar: Vill reservanterna ändra in- riktningen och/eller kursplanerna? I reservation 3 föreslår Moderaterna att Folkbild- ningsrådet inte skall besluta om anslagets fördelning mellan folkhögskolor och studieförbund. Ewa Larsson instämde också i det. Enligt reservanterna talar demo- kratiskäl för att en sådan ordning bör införas. Jag har svårt att se det odemokratiska i den nuvarande ord- ningen. Folkbildningsrådet, som i dag beslutar, har som medlemmar folkbildningens egna organ. Det är Folkbildningsförbundet, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation och Landstingsförbundet. Såvitt jag kan förstå delar reservanterna uppfattningen att Folkbildningsrådet fungerar bra. Vi anser därför att det inte finns någon anledning att ändra nuvarande system. Ewa Larsson tar i reservation 4 upp folkbildnings- forskning som ett självständigt forskningsområde. Förmodligen menas forskning om folkbildning. Det går naturligtvis att önska sig mycket mera - jag tror att vi alla som värnar om folkbildningen gör det. Men folkbildningen är inte något helt bortglömt område, som framhålls i betänkandet, utan det finns pengar. Även Folkbildningsrådet avsätter självt medel för att tillsammans med universiteten forska på folkbildning- ens område. Får jag sedan ta upp den reservation där Modera- terna begär en översyn av hur kunskaper från folk- högskolan formellt skall få tillgodoräknas inom annan utbildning. Det finns redan i dag regler som tillgodo- ser önskemålen. Det står tydligt att folkbildningen som utbildningsform skall vara fri från krav på resul- tat i form av betyg. Jag uppfattar att det är betyg som Moderaterna här kräver, och det har vi från utskotts- majoriteten sagt nej till. Betyg skall inte förekomma i folkbildningen. I reservationerna nr 10 och 11 föreslås mera resur- ser till folkbildningen. Vänstern begär att regeringen i kommande budgetproposition anvisar medel för det nya kulturuppdrag som folkbildningen får. Här argu- menterade Britt-Marie Danestig just för behovet av ytterligare medel när man skall vidga en uppgift som man redan har. Det är klart att man där önskar mer pengar - det gör vi alla - men man får också ta hän- syn till de resurser som finns till andra ändamål. Som jag tidigare sade får vi 40 miljoner kronor, som är ett påslag på det ordinarie anslaget. Något påslag på ordinarie anslag har vi inte fått under hela 90-talet, så det sker ändå en ökning av ordinarie anslag nu som det finns anledning för oss att ta upp. Mer resurser kräver också Miljöpartiet, som begär att erforderliga medel skall kunna tas fram. Men här är det fråga om samma argument. Det gäller att vi när budgetpropositionen läggs fram i höst gemensamt ser till att de resurser som finns också fördelas till folk- bildningen. Jag tror inte att vi har olika syn där, utan vi önskar alla mer resurser. Men vi har i vårproposi- tionen fått ett löfte om 40 miljoner kronor, som kom- mer under 1999 års budget. Vänsterpartiet har tagit upp ett förslag om omför- delning inom kunskapslyftet så att antalet platser på folkhögskola skall kunna ökas utöver de 10 000 plat- ser som i dag finns. Får jag här säga att jag instämmer i att kommunerna naturligtvis måste anlita folkhög- skolan i kunskapslyftet. Vi har hört under föredrag- ningen här och läst i motionen att det är ökade resur- ser till folkhögskolan som avses och att man vill ha ytterligare medel från kunskapslyftet för att kunna öka antalet platser utöver de 10 000 platserna. Får jag säga att det inte har gjorts någon noggrann analys eller utvärdering, men vi vet att en väldigt liten del av kunskapslyftets resurser har gått till folkbild- ningen. Det är ca 5 %. Jag håller med om att det skulle behövas ytterligare resurser, men det är för tidigt att nu ändra inom kunskapslyftets ram. Jag skulle vilja hänvisa till det delbetänkande som Kunskapslyftskommittén nyligen har lagt fram. Man tar där upp just den frågan och framhåller framför allt hur viktig folkbildningen är. Det handlar mycket om den upphandlingsförordning som finns och kommu- nernas ansvar när det handlar om kvalitet i upphand- lingen. Där finns ett förslag som lyder: Ytterligare en möjlighet att öka folkbildningens deltagande i kunskapslyftet är att en större andel av de resurser som går till kunskapslyftet kanaliseras via Folkbildningsrådet. Det finns alltså en skrivning i delbetänkandet som visar att man har tummen på det hela. Just nu genom- förs fem olika konferenser runt om i landet, där folkbildningen och kommunerna möts för att se hur man ytterligare kan stärka folkbildningen inom kun- skapslyftets ram. Med det här har jag berört de flesta reservationer- na. Jag vill till sist passa på att tacka mina kolleger i kulturutskottet, eftersom det här sannolikt är den sista debatt som jag deltar i här i riksdagen. Jag är extra glad över att debatten handlar om just folkbildning. Det är det område som mitt politiska hjärta klappar allra varmast för. Jag är själv en produkt av folkbild- ningen. Det har varit en stimulerande och fin samvaro i kulturutskottet, både på kulturutskottets sammanträ- den och på resor i Sverige och utomlands. Därför vill jag säga ett varmt tack till ledamöterna och även till det fina utskottskansliets personal. Får jag avsluta med att läsa en dikt som jag älskar. Den har många verser, men jag skall ta bara tre. Det är Arne Hirdman, son till Gunnar Hirdman, som har skrivit dikten. Så här lyder de två första verserna: Vad är bildning? Vad är vett? Hur tänds den tindrande låga som när en gång undret skett får oss att forska och fråga? Vad är hållning vad är makt i människoandens rike? Hur kan ordet, en gång sagt, göra sig till Gärnings like? Sista versen ger svaret: Du själv är svaret, MÄNSKAN är ännu det största av under Du lever nu. Ditt verk är här. Ditt liv är ett pärlband av stunder. (Applåder) 0144891150008 N 2010-01-01 00:00:00 208641 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09114/#anf216