2348902 GL09114 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:114 Torsdagen den 28 maj 1997/98 114 1998-05-28 00:00:00 Folkbildning 3DDBFEA4-B43D-48B0-B431-7259B1ACE9BC 213 BRITT-MARIE DANESTIG (v) v Herr talman! Staten har ett syfte med att ge stats- bidrag till folkbildningen. Kan inte folkbildningen leva upp till riksdagens och regeringens syfte med statsbidraget skall det upphöra. Vi tycker att det är riktig princip. Därför har vi inget att invända mot att folkbildningen som ett villkor för att erhålla statsbi- drag också explicit skall verka för att stärka och ut- veckla demokratin. Folkbildningen med sin starka knytning till folkrö- relserna är ett mycket viktigt forum för demokratisk fostran och för demokratins utveckling. Det är i folkbildningen i folkrörelserna som Sveriges demo- krati har fått en stark förankring i hela samhället. Men demokratin är aldrig en gång för alla vunnen. Den måste ständigt återerövras, fördjupas och utvecklas. I folkbildningen, likaväl som i andra samhälleliga verksamheter, kan det under vissa omständigheter finnas risk för att de demokratiska värdena och arbe- tet för fördjupad demokrati inte tillräckligt prioriteras. Såvitt jag har förstått är det ingen som har menat att demokratin är satt på undantag inom folkbildningen. Demokratisyftet med statsbidraget till folkbildningen ser vi därför som ett erkännande till det som folk- bildningen redan står för. Folkbildningen har fått ännu en portalparagraf. Det är också självklart, tycker vi, att all vuxenun- dervisning borde lyda under motsvarande portalpara- graf. Utskottet avstyrker emellertid vårt förslag ge- nom att påpeka att t.ex. verksamheten i den kommu- nala vuxenutbildningen skall utformas i överens- stämmelse med grundläggande demokratiska värde- ringar enligt läroplanen. Vi tycker att det bör vara parallellitet i formuleringarna och tilltror faktiskt den kommunala vuxenutbildningen att klara att också stärka och utveckla demokratin, inte bara bedriva sin verksamhet i överensstämmelse med rådande demo- kratiska värderingar. Herr talman! Vi inser att det inte nu är möjligt att besluta om ändringar i skollagen. Men vi vill ändå peka på att från och med nu kommer det att föreligga en skillnad mellan folkbildningens och den kommuna- la vuxenutbildningens uppdrag när det gäller demo- kratifrågor och demokratifostran, något som vi djupt beklagar. Det andra syftet, att folkbildningen skall bredda kulturintresset i samhället, öka delaktigheten i kultur- livet, öka kulturupplevelserna och eget skapande, är däremot mer kontroversiellt. I propositionen betonar regeringen att folkbild- ningens insatser för kulturspridning och kulturdelak- tighet redan är stora. Av statistik och utvärderingar framgår också att nivån och kvantiteten vad beträffar folkbildningen och kulturen består och har i varje fall inte gått ned. Att nu ge folkbildningen ett utökat kulturuppdrag och ställa upp nya villkor för statsbidraget måste - till skillnad från demokratiuppdraget - innebära en om- fördelning av hur resurserna skall användas. Detta skall ske samtidigt som arbetslösa tillförs som priori- terad grupp för folkbildningen. Folkbildningen är - vid sidan av televisionen - den kulturbärare eller kulturella verksamhet som bäst når ut till människor. I ett avseende är folkbildningen dessutom överlägsen televisionen i och med att folkbildningen inte bara förmedlar kultur utan dessutom aktiverar människor i ett eget kulturellt skapande. Som framgår av verksamhetsredovisningen under punkt 4.2 i propositionen har andelen studiecirklar med estetiska verksamheter ökat. Likaså har under 1997 antalet kulturprogram och deltagare och besöka- re i kulturprogram stigit. De estetiska kurserna på folkhögskolor visar inga tendenser att minska. Folk- bildningen är i dag ett levande forum för kulturmöten och kulturskapande och spelar en viktig roll för att förverkliga kulturpolitiken. Därför anser vi i Vänsterpartiet att det knappast är meningsfullt att ge folkbildningen ytterligare uppdrag i syfte att bredda kulturintresset i samhället, öka del- aktigheten i kulturlivet och öka människors kulturupp- levelser samt öka möjligheterna till mer eget skapande utan att man samtidigt anvisar nya resurser till folk- bildningen för att den skall kunna genomföra detta uppdrag. Det allmänna folkbildningsanslaget, inom vars ramar folkbildningens kulturarbete bedrivs, har mins- kat med ca 18 % sedan år 1991. Skulle ett utökat kulturuppdrag läggas på folkbildningen utan att nya medel tillförs kan det bara innebära att annan verk- samhet måste skäras ned kraftigt. Om riksdagen ändå beslutar att tillföra det nya kultursyftet kan det bara tolkas som ett kraftigt under- kännande av folkbildningens hittillsvarande arbete för att bredda kulturintresset, för att engagera och aktive- ra människor i kulturverksamhet och för den omfat- tande studie- och kursverksamhet som bedrivs med estetisk och kulturell inriktning. Hur man skall öka delaktigheten och bredda kul- turintresset var bl.a. en knäckfråga för Kulturutred- ningen. Där diskuterades fram och tillbaka varför kulturintresset är så statiskt och delaktigheten så be- gränsad, trots allt. Nu tycks det oss som om regering- en har funnit sitt Columbi ägg: Folkbildningen skall greja det som varken TV, kulturinstitutioner eller fyra kulturgrupper har klarat av. Men för att göra det be- hövs det nya medel, i annat fall måste annan verk- samhet bli lidande. Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 10. Regeringen föreslår att arbetslösa vid sidan av utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt missgynna- de skall utgöra en ny prioriterad målgrupp för folk- bildningen. Härmed skulle statsbidraget få tydligare fördelningspolitiska motiv, vilket vi tycker är utmärkt. Det finns risk för att människor som blir arbetslö- sa marginaliseras och passiviseras. Folkbildningens arbetssätt har visat sig vara värdefullt för många ar- betslösa och har gett dem större självförtroende och bättre möjligheter att bryta en passiv tillvaro. Under åren 1992-1996 fick folkbildningen särskilda resurser för utbildningsinsatser för arbetslösa. Från hösten 1997 har folkbildningen tillförts resurser för 10 000 platser per år inom ramen för kunskapslyftet, som vänder sig till arbetslösa eller dem som riskerar att bli arbetslösa. Därutöver har kommunerna upphandlat utbildning motsvarande 2 000 platser från folkbild- ningen. Av folkhögskolans studerande är sannolikt det sto- ra flertalet arbetslösa. Det gäller även dem som söker sig till skolans ordinarie kurser, även om det inte framgår av den redovisning som görs varje år av SCB. Folkhögskolans insatser inom kunskapslyftet kommer att bli allt viktigare i takt med att de mest studiemoti- verade arbetslösa rekryteras till olika utbildningar. För dessa är komvux en bra studieform, men för många som av olika anledningar behöver en mer personlighetsutvecklande och trygg studiemiljö är folkhögskolan och folkbildningsarbetets pedagogik ett mycket bättre alternativ. Vänsterpartiet tillstyrker förslaget att tillföra ar- betslösa som prioriterad målgrupp för folkbildningen, men nu är det än viktigare att det blir en omfördelning av kunskapslyftets medel mellan folkbildningen och kommunerna. Folkbildningen bör ges en starkare roll i kunskapslyftet. Fler platser än de 10 000 som tillde- lats bör förläggas direkt till folkbildningen. Härige- nom skulle möjligheten att nå de mest studieovana och svårrekryterade öka. Vi konstaterar att Kunskapslyftskommittén är inne på samma linje som Vänsterpartiet. Man gör sina markeringar om att folkbildningen med dess särskilda pedagogik och arbetssätt är speciellt lämpad att an- ordna utbildning för de mest studieovana och svårre- kryterade. Vi är för en breddning av utbildningsutbudet i kunskapslyftet, men vi tror att utvärderingar kommer att visa att i valet mellan kommersiella utbildningsan- ordnare och folkbildningen vinner folkbildningen på kvalitetspoäng med hästlängder. Jag yrkar därmed bifall till Vänsterpartiets reservation 12. Vänsterpartiet anser att det är värdefullt med en fortsatt samverkan mellan folkbildningen, i första hand folkhögskolorna, och högskolan. Det finns all anledning att inom ramen för det livslånga lärandet verka för fördjupad samverkan mellan olika delar och nivåer i bildnings- och utbildningssektorn. Ett sådant samarbete bör kunna resultera i att folkhögskolan ges möjligheter att anordna kurser på högskolenivå som ger högskolepoäng. Detta skulle bl.a. underlätta vida- re högskolestudier för många studieovana och därmed motverka den sociala snedrekryteringen till högre utbildning. Centern, Folkpartiet och Miljöpartiet har också lagt fram förslag som alla går ut på samma sak. Det här är krav som allt oftare förs fram. Om jag inte är fel underrättad har Landstingsförbundets kongress just uttalat sig i denna riktning. I betänkandet redogörs ingående för att nuvarande högskoleförordning inte ger utrymme för det som vi alla kallar för samverkanskurser. Utskottet skriver: Det är dock viktigt att folkbildningens och högskolans roller och arbetsformer utformas utifrån de olika upp- drag de har. Men, herr talman, det är just detta som vi vill änd- ra på. Folkbildningens arbetsformer och pedagogik parat med högskolekursernas innehåll är en oslagbar kombination som vi och många med oss vill ha till- gång till. Vi har också försökt att beskriva detta i tidigare motioner, där vi har tecknat visionen om ett folkligt och öppet universitet som skall arbeta med modifierade distansutbildningskurser. Lämpliga mö- tesplatser för kursdeltagarna kunde vara regionala studiecentrum runt omkring i landet, lokaliserade till våra folkhögskolor som är en mycket lämplig studi- emiljö. Därigenom skulle vi kunna skapa den brygga mellan forskning och fält som så många efterlyser. Därigenom skulle också universiteten få en bra möj- lighet att fullgöra den s.k. tredje uppgiften, nämligen att sprida forskningens resultat till större och bredare grupper, och det är sannerligen en folkbildande upp- gift. Jag tror att det behövs vissa ändringar i högskole- förordningen i samband med högskolans expansion, tillströmningen av elever, distansutbildningen som man börjar att bygga ut, den förväntade lärarbristen och de många problemen men också nya utmaningar- na som högskolan står inför. Högskolorna behöver ha ett incitament för att samarbeta bl.a. med folkbild- ningsorganisationerna. 0190801883908 N 2010-01-01 00:00:00 208638 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09114/#anf213