2348902 GL09114 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:114 Torsdagen den 28 maj 1997/98 114 1998-05-28 00:00:00 Förvaltningen av statsskulden BF17A445-0245-4B15-9434-84DE6E66ADE1 188 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) c Herr talman! Regeringens proposition 154 om förvaltning av statsskulden gör det lättare för riksda- gen att sätta upp mål för statens upplåning. Proposi- tionen skapar större klarhet i beslutsbefogenheter, vilket är en förutsättning för att demokratin skall fungera. Det är också bra att utskottet ser till att rege- ringens årliga utvärdering av statsskuldsförvaltningen kommer tidigare, så att riksdagen kan behandla frågan under våren. Min kritik i motion Fi64 gäller förslaget i 5 § la- gen om statens upplåning, att statsskuldsförvaltningen skulle underordnas de krav som penningpolitiken ställer. Om ändringen i grundlagen går igenom efter valet, får Riksbanken rätt att själv besluta om pen- ningpolitiken utan några demokratiska hänsyn. Jag anser att det är viktigt att regering och riksdag behål- ler makten över statens upplåning och inte tillåter en handfull oavsättliga bankdirektörer i Riksbankens direktion att styra sig. I min motion nämner jag att staten kan vilja ta upp lån för att säkerställa rätten till arbete, enligt rege- ringsformens portalkapitel om statsskickets grunder och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Vidare kan staten behöva satsa stora resurser för att underlätta omställningen till ett kretsloppssamhälle, i enlighet med FN-konferensen i Rio 1992. I motionen nämner jag metoder, vilka vi väl kän- ner till, för staten att genom lag själv förvalta en lämplig del av det kapital som allmänheten anförtrott banker och försäkringsbolag. Jag för också fram tan- kar från Kåre Olsson i Skattungbyn i Orsa om hur kommuner med statens hjälp skulle kunna bygga upp lokalt styrda småföretagarfonder för produktiva inves- teringar. Finansutskottet påpekar helt riktigt att den ordning som jag förespråkar i motionen har stora likheter med den kreditpolitiska reglering som tillämpades fram till mitten av 1980-talet. Alltfler börjar nu ifrågasätta de häftiga ekonomiska förändringar som Kjell-Olof Feldt fick oss alla med på. På s. 111 i ESO-rapporten Novemberrevolutionen - om rationalitet och makt i beslutet att avreglera kreditmarknaden 1985 citerar Torsten Svensson ur ett brev från Kjell-Olof Feldt, som såg den slutliga avreg- leringen av kreditmarknaden som en ideologisk fråga av hög rang: "Det betydde att socialdemokratin efter decenniers segt motstånd överlämnade en av sina mest symbolfyllda bastioner för styrning av den svenska ekonomin till marknadskrafterna." Kjell-Olof Feldt påstår att dåvarande statsminister Palme, som var upptagen av privata bekymmer, sade: "Gör som ni vill. Jag begriper ändå ingenting." Nyligen har Ingvar Carlsson i en TV-intervju framfört tvivel på att kredi- tavregleringen var av godo. Då kan man ju fråga sig om Sverige, som regering och riksdagspartier påstår är ett självständigt land, har någon möjlighet eller ens rätt att ändra ett beslut som riksdagen fattat, om vi kommer fram till att det var felaktigt. Utskottets svar är ett klart nej på den frågan. Jag citerar: "Med avskaffad valutareglering och EU- medlemskapet är en kreditpolitisk reglering av det slag motionären förespråkar inte längre möjlig att upprätthålla." Riksdagen vägrade emellertid att ge upp kronan och Riksbanken för att låta sig anslutas till valutau- nionen, den tredje fasen i EU:s ekonomiska och mo- netära union, fastän vi nog egentligen var tvingade till det. Genom att acceptera Maastrichtfördraget har vi godkänt EMU. De två första faserna av EMU är in- förlivade och medförde just kreditavregleringar och förbud för staten att låna i Riksbanken. Juridiskt är vi bundna att acceptera också den tredje fasen, men eftersom vi inte vill, godtog EU detta med en del politisk fingerfärdighet. Jag anser att vi skall fatta självständiga beslut som gäller också de två första EMU-faserna, eftersom det annars blir svårt att inte också glida in i den tredje fasen. Om vi redovisar goda motiv som har starkt folkligt stöd, kan vi lugnt avvakta EU:s förmodade protester och se vad som händer. Vi borde ha lärt oss att EU är ett politiskt samarbete mellan stater som ändå fortfarande anser sig vara självständiga. Sverige varken påverkar eller väcker respekt genom att vara följsamt till allt som EU-byråkratin hittar på. Från finansministern får vi höra att när vi nu står utanför valutaunionen är det ännu viktigare att vi har en stark ekonomi. Jag instämmer, men anser inte att vi någonsin får en stark ekonomi om vi rättar oss efter EU:s ekonomiska politik. Konvergenskraven är bara meningsfulla för dem som tänker ha en gemensam valuta och centralbank och som anser att ett stabilt penningvärde är viktigast av allt. Detta är alltså inte Sveriges väg. EU:s ekonomiska politik har inte lyck- ats lösa det helt överskuggande problemet, nämligen arbetslösheten. Riksdagen får nu för tiden mycket väl utformade faktapromemorior från Regeringskansliet om Europe- iska kommissionens förslag. Fackutskotten kan däri- genom uppfylla riksdagsordningens krav att på ett tidigt stadium sätta sig in i vad som kommer att beslu- tas i Bryssel för att kunna påverka regeringens för- handlare. I promemorian från den 25 maj i år beskrivs det blivande överstatliga EU-beslutet om allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken. Den 15-16 juni kommer statsministrarna i Europeiska rådet att behandla dessa riktlinjer. Ekofinrådet kommer så under juli månad med kvalificerad majoritet - alltså överstatligt - att anta dem. Vad innehåller de då? Jo, fokus i den gemensam- ma ekonomiska politiken är att uppnå en varaktig konvergens. Därför skall man bl.a. hålla nere lönerna. Det kallas för en gynnsam löneutveckling. Man skall driva prisstabilitet till deflationens rand. Budgetbalan- sen är väldigt viktig. Man skall reducera statsskulden, minska statsutgifter och skatter. Det är tummen ned för sänkt arbetstid lagstiftningsvägen. Något som är väldigt viktigt för oss som vill ha en annan väg när det gäller arbetslöshetsbekämpning, det står klart och tydligt: De nationella handlingsplanerna för syssel- sättning skall vara förenliga med dessa allmänna rikt- linjer. Kommissionen siktar alltså på en gemensam eko- nomisk politik för alla länder i valutaunionen. Men också vi, som har vår frihet utanför, skall följa re- kommendationerna, bl.a. skall vi gå med i EU:s väx- elkurssamarbete, ERM2. När vi tillhörde ERM1 ledde det till det katastrofala kronförsvaret 1992. Så länge vi står fria från valutaunionen kan man emellertid bara försöka att övertala oss, inte ålägga eller utkräva böter av oss, som man kan göra av dem som är med. För att varaktigt klara oss som självständig nation är det viktigt att vi arbetar fram en ekonomisk politik som leder till önskvärda mål för människor och nä- ringsliv. Tvärtemot vad EU säger talar det mesta för att en stor och stark offentlig sektor är framtiden i det postindustriella samhället. Marknaden är ju dålig på kultur, allas vård, skola och trygghet. Kraftiga lönelyft behövs för de många människor- na, så att företagen får köpstarka kunder och en god hemmamarknad. Enligt uppgift är lönernas andel av företagens inkomster lika liten som i början av seklet. Det kan verkligen ifrågasättas om storföretagen an- vänder det enorma överskottet av produktionen på ett vettigt sätt. Alla skulle nog må bättre om storföreta- gen fick dela med sig mer till löntagarna. Jag anser att det är utomordentligt lämpligt att kronan fortsätter att flyta. Inflationen får självfallet inte bli okontrollerbart hög, därför att då fungerar inte kronan längre. Deflation, som vi tenderar att ha nu, är emellertid både onödig och förödande. Staten, herr talman, skall alltså inte underordna sig Riksbankens penningpolitik som utskottet i detta betänkande föreslår i enlighet med propositionen. Staten skall genom en självständig ekonomisk politik där man inte drar sig för budgetunderskott och upp- låning när det behövs främja den starka ekonomi som är nödvändig när vi tackar nej till valutaunionen. 0409817272107 N 2010-01-01 00:00:00 208613 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09114/#anf188