2348902 GL09114 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:114 Torsdagen den 28 maj 1997/98 114 1998-05-28 00:00:00 (forts. från 4 §) Kvinnofrid (forts. JuU13) 473ED5BA-1AF2-47B9-B619-911F2E1500F6 122 GUN HELLSVIK (m) m Herr talman! I dagens betänkande behandlas flera motioner i vilka förbättringar för brottsoffer föreslås. Det är med viss besvikelse jag konstaterar att benä- genheten är så liten för att ta till vara förslag och idéer om hur vi kan bli bättre på att värna brottsoffer i all- mänhet. I betänkandet föreslås en utvidgning av social- tjänstlagen till att omfatta särskilt stöd till och särskild hjälp för misshandlade kvinnor. Det är positivt. Men vi moderater har uppfattningen att den föreslagna bestämmelsen även borde omfatta brottsoffer i all- mänhet. Socialtjänsten är till för att ge stöd åt männi- skor i svåra situationer. Även andra brottsoffer än misshandlade kvinnor befinner sig ofta i en svår si- tuation och kan inte alltid få nödvändigt stöd i sin egen närhet. Därför är det vår uppfattning att social- tjänsten uttryckligen bör utvidgas till att omfatta brottsoffer i allmänhet. Det är också beklagligt att en majoritet fortfarande inte tycks inse att psykiska skador kan vara minst lika mycket grund för ett behandlingsbehov som fysiska skador. Om vi drabbas av brutna ben eller skärsår på kroppen har vi, om nu inte dagens vårdköer lägger hinder i vägen, möjlighet till sjukvård. Men när själen är sjuk på grund av att någon genom hot brutit ned vår psykiska hälsa och givit oss sår i själen betraktas detta inte som lika angeläget att behandla. Vi moderater anser att det är hög tid att utreda frågan om möjlighe- ten för brottsoffer att erhålla psykoterapeutisk be- handling. Brottsoffrens situation har förbättrats på många sätt under 1990-talet, men enligt Moderaternas upp- fattning har utvecklingen stannat upp. När riksdagen på den borgerliga regeringens initiativ fattade beslut om ett omfattande brottsofferpaket var det vår upp- fattning att detta bara var början, och att många ytter- ligare frågor behövde uppmärksammas. De första stegen bör följas av ytterligare kliv. Frågan om information till målsäganden om det egna ärendet är av största betydelse. Samarbetet mel- lan polis och brottsofferjourer måste utvecklas ytterli- gare. Brottsoffret bör vid anmälningstillfället bl.a. informeras av polismyndigheten om brottsofferjou- rernas arbete och brottsoffers rättigheter vad gäller stöd och hjälp. Samtliga polisdistrikt bör ha väl utar- betade rutiner för hur stöd och information till brottsoffren skall ske. Det är också viktigt att domstolarna tar väl hand om målsäganden i samband med rättegång. Det borde t.ex. vara en självklarhet att man från domstolens sida ser till att målsäganden kan få sitta i enskildhet och inte behöver konfronteras med den misstänkte utanför rättegångssalen. Jag vill också i detta sammanhang ta upp frågan om finansieringen av Brottsofferfonden. Fonden inrät- tades i syfte att förbättra brottsoffrens situation. Fon- den tillförs i huvudsak medel genom brottsofferavgif- ten, dvs. den avgift om 300 kr som den som döms skall betala om fängelse ingår i straffskalan. Ur- sprungligen gick också avdraget på internernas er- sättning direkt till fonden. Den nuvarande regeringen ändrade emellertid ordningen den 1 juli 1995 så att dessa medel nu ställs till regeringens disposition för brottsförebyggande arbete. Genom denna förändring minskade tillflödet av medel för brottsofferarbete samtidigt som den pedagogiska poäng som låg i att den som satt i fängelse fick ett avdrag på sin ersätt- ning, som den intagne informerades om gick till brottsofferarbete, gick förlorad. Vi moderater anser att den ursprungliga finanseringsformen skall återin- föras. Slutligen vill jag med några ord beröra en motion, Ju905, i vilken föreslås att det offentliga skall förskot- tera skadeståndet till brottsoffret. Det är naturligtvis viktigt att brottsoffer får gott stöd, men det är också viktigt att reglerna inte utformas så att huvudansvaret för brottsoffret förs bort från gärningsmannen. Om man inte tagit sitt ansvar för att undvika att skada en medmänniska skall man i vart fall få klart för sig att man har ansvaret gentemot den drabbade för att rätta till skadan. Om vi i stället ser till att rättsväsendet och kronofogdemyndigheterna har tillräckliga resurser för att fungera snabbt och effektivt kommer gärnings- mannen att få märka av sitt ansvar samtidigt som offret kan erhålla sitt skadestånd inom rimlig tid. Fru talman! Vi moderater står bakom de förslag som jag har lyft fram och stöder naturligtvis samtliga våra reservationer. Men för tids vinnande framställer jag inga egna yrkanden, utan instämmer i det av Jeppe Johnsson tidigare framförda. Fru talman! Fru talman och Birthe Sörestedt har tidigare i dag framfört sitt tack till justitieutskottet. Som ordförande i justitieutskottet vill jag framföra utskottets tack till fru talman och till Birthe Sörestedt för ert engagerade arbete i utskottet och för ert aktiva deltagande i debatter i kammaren som har rört betän- kanden från justitieutskottet. Utskottets tack! 0937012299307 N 2010-01-01 00:00:00 208547 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09114/#anf122