2348902 GL09114 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:114 Torsdagen den 28 maj 1997/98 114 1998-05-28 00:00:00 Kvinnofrid 0B345347-22B0-4D31-884D-7C716EE1B2A3 1 JEPPE JOHNSSON (m) m Fru talman! Betänkandet innehåller ett antal för- slag kring vilka det råder enighet i justitieutskottet. Flertalet av dessa förslag är okända för en bredare allmänhet. Massmedierna har fokuserat sin bevakning och debatt på det kontroversiella förslaget att krimi- nalisera köp av sexuella tjänster. Jag återkommer senare i mitt anförande till detta förslag. Vi är mot- ståndare till förslaget. Vår viktigaste invändning är att man med en kriminalisering bemöter sociala problem med kriminalpolitiska instrument. Inledningsvis vill jag lyfta fram några av de för- slag som vi tycker är bra och ger vårt fulla stöd. Där- efter kommer jag att kommentera några av de modera- ta reservationerna. Längre fram i debatten kommer Gun Hellsvik att ta upp brottsofferfrågorna, och Maud Ekendahl tar upp polis- och resursfrågor. Ett kvinnofridsbrott införs. Straffet skall vara fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Brottet tar sikte på upprepade och systematiska straffbara kränkningar som riktas mot närstående kvinnor. Brottet omfattar även upprepade kränkningar mot barn och andra närstående personer. Straffvärdet för varje enskilt brott behöver inte vara så högt, men i det nya brottet skall varje enskilt brott ses som ett enda fortlöpande brott. Vid bedömningen av straffvärdet skall särskild hänsyn tas till det upprepade eller sys- tematiska i beteendet. Vi ser det som en välkommen skärpning i synen på denna typ av brott. Våldtäktsbrottet utvidgas till att även omfatta brott som i dag utgör sexuellt tvång. Underlåtelse att avslö- ja eller anmäla vissa grova sexualbrott straffbeläggs. Detta ger enligt regeringens bedömning, som delas av utskottet, möjlighet att komma åt dem som t.ex. fun- nits med vid en gruppvåldtäkt men som inte kan fällas för att ha deltagit i själva våldtäkten. Kvinnlig omskärelse skall i fortsättningen kallas könsstympning. Ordet könsstympning beskriver vad ingreppet innebär. Detta är mycket bra. Straffet för könsstympning skärps. Böter tas bort ur straffskalan. Brottet skall även omfatta den som förbereder eller låter bli att anmäla könsstympning. Även förberedelse och stämpling till brott liksom underlåtenhet att avslö- ja brott kommer att bli straffbart. Sverige har under många år, bl.a. inom olika FN- organ och WHO, bedrivit ett aktivt internationellt arbete för att eliminera kvinnlig könsstympning. Fru talman! Jag övergår nu till att kommentera några av de moderata reservationerna. WHO uppskattar att 130 miljoner flickor och kvinnor utsatts för könsstympning. 2 miljoner beräk- nas varje år vara i riskzonen för könsstympning. Sve- rige spelar redan i dag en aktiv roll i det internationel- la arbetet mot könsstympning. Så långt är vi modera- ter överens med utskottsmajoriteten. I en reservation, gemensam med Centern, Folkpartiet och Kristdemo- kraterna, framför vi vårt krav att den svenska rege- ringen på ett än mer aktivt sätt skall driva frågorna om könsstympning i olika internationella organ. Kvinnor som utsatts för långvariga och systema- tiska övergrepp är oftast i mycket dålig fysisk och psykisk kondition och har stort behov av läkarvård och olika terapeutiska behandlingar. Vi anser att des- sa kvinnor skall ha rätt till kostnadsfri läkarvård, kristerapi och övrig erforderlig behandling. Kriminalvårdsstyrelsen har fått i uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen kartlägga vilka metoder som används för behandling av män som dömts för våldsbrott mot kvinnor samt överväga vilka behov som finns för en utbyggnad av behandlingen för dessa män. Vi moderater ser positivt på detta initiativ. Grunden för en väl fungerande kriminalvård är att strafftiden används på ett konstruktivt sätt. Under den borgerliga regeringen 1991-1994 infördes därför en rad program som syftade till att bl.a. ge sexualbrotts- dömda vård och behandling. En förutsättning för att kunna genomföra sådana program är att det finns tillräckliga ekonomiska resurser inom kriminalvården för detta ändamål. Enligt vår mening ger regeringens budget för kriminalvården i dag inte utrymme för att bedriva en bra verksamhet. Med det förslag till budget som vi moderater presenterade i höstas hade förut- sättningarna varit betydligt bättre. Sexualbrottslingar kan i dag som ett led i behand- lingen av sitt brottsliga beteende frivilligt genomgå medicinsk behandling, s.k. kemisk kastrering. Vi har tidigare motionerat om att regeringen skulle överväga hur den framtida medicinska behandlingen av sexual- brottslingar skall kunna utvecklas. Vi upprepar vårt motionskrav i detta sammanhang och utgår från att regeringen inom ramen för det arbete som nu pågår inom Regeringskansliet också kommer att beakta vårt motionsyrkande. För att den medicinska behandlingen skall vara meningsfull förutsätts att den kombineras med erforderlig terapeutisk behandling. Vårt yrkande redovisas i en reservation med rubriken Behand- lingsmetoder för män som dömts för vålds- och sex- ualbrott. Det är mycket viktigt att man finner effektiva me- del att förhindra överträdelser av besöksförbud. Vi välkomnar att regeringen undersöker möjligheten att använda elektronisk fotboja för de män som inte re- spekterar ett meddelat besöksförbud. Vi vill i detta sammanhang klargöra att vi tar klart avstånd från införandet av ett s.k. back door-system, dvs. att elek- tronisk övervakning används som en form för verk- ställighet utanför anstalten i slutet av verkställighets- tiden. Det finns ingen anledning att förkorta ett ådömt fängelsestraff på detta sätt. Detta gäller alla fängelse- straff och inte minst när det är fråga om våldsbrott mot närstående kvinnor. Elektronisk fotboja bör an- vändas som s.k. front door, dvs. som ett sista försök att undvika fängelsestraff vid förstagångsbrott och där straffet stannar på två månader. Det är också viktigt att socionomer och övrig be- rörd socialtjänstpersonal utbildas och fortbildas i brottsofferfrågor. Vi anser att socionomutbildningen skall kompletteras med ett ämne benämnt brottsoffer- kunskap, där utbildningsmomentet om våld mot kvin- nor i hemmet skall utgöra ett självklart och viktigt inslag. Förslagen i den framlagda propositionen tar sin utgångspunkt i maktförhållandena mellan könen. Enligt regeringen är det mest extrema exemplet på obalans i maktförhållandet mellan män och kvinnor det våld som män riktar mot kvinnor som de har eller har haft en nära relation till. Jämställdheten mellan könen har successivt ökat i vårt land. Samtidigt har kvinnors anmälningar mot män som misshandlat dem eller begått sexuella övergrepp mot dem ökat under den senaste tioårsperioden. Utvecklingen mot ökad jämställdhet motsäger regeringens antagande om orsaken till kvinnornas ökade antal brottsanmälningar mot män. I propositionen redovisas inte vilka källor eller vilken forskning man stöder sina antaganden på. An- tagandena behöver inte vara fel, men vi anser att det är angeläget att ytterligare forskning kommer till stånd. Inom ramen för den av regeringen aviserade forskningen bör enligt vår mening även uppmärk- sammas frågor som vilka män det är som slår, vilken inverkan alkohol och andra droger har på våldet och vad det är som gör att kvinnor i så stor utsträckning inte vill hålla fast vid sin anmälan mot mannen. När vi har svaren på bl.a. dessa frågor kan vi på allvar börja dra slutsatser om det relationsnära våldets bakomlig- gande orsaker. Fru talman! Prostitutionsutredningen överlämnade sitt betänkande Könshandel våren 1995. Utredningen föreslog ett förbud mot all könshandel, dvs. att både köpare och säljare av sexuella tjänster skulle krimina- liseras. Att vara prostituerad beskrivs ofta som "världens äldsta yrke". Jag vet inte hur det förhåller sig, men det tillhör definitivt inte de allra bästa yrkena här i världen. Jag är övertygad om att ingen i denna kammare tycker att det är bra med prostitution. Jag tror inte att någon förälder skulle vara stolt om hans eller hennes barn blev prostituerad, och jag tror inte heller att någon förälder skulle önska att hans eller hennes barn gick till prostituerade. Enligt Prostitutionsutredningen finns det upp- skattningsvis 2 500 kvinnor som säljer sexuella tjänster i Sverige. Antalet kvinnor i gatuprostitutionen beräknas till ca 650. De övriga finns alltså i den mer osynliga inomhusprostitutionen. Prostitutionen i Sve- rige anses ha liten omfattning jämfört med andra europeiska länder. Vidare kan man läsa att ungefär hälften av de prostituerade kvinnorna missbrukar narkotika eller alkohol. Andelen kvinnor med psykiska störningar har ökat på senare år, liksom även andelen utländska kvinnor. Antalet mycket unga kvinnor i gatuprostitu- tionen är däremot enligt utredningen ganska lågt. Utredningen bedömer att detta är resultatet av poli- sens och socialtjänstens arbete med att förhindra unga människor från att etablera sig som prostituerade. Den forskning som finns om prostitution visar att de prostituerade oftast är kvinnor som på olika sätt fått en dålig start i livet, som tidigt berövats självre- spekt och fått en negativ självbild. På senare tid har sambandet mellan prostitution och sexuella övergrepp i barndomen blivit alltmer uppenbart. Detta var litet grand om orsakerna till prostitution. Det täcker naturligtvis inte alla orsaker, men det ger en liten bakgrund till prostitutionen. Utskottsmajoritetens förslag, som jag utgår från att kammaren skall ta ställning till i dag, innebär att en- dast den ena parten vid köp av sexuella tjänster skall kriminaliseras. Det finns naturligtvis argument för en kriminalisering av de prostituerades kunder, dvs. ett förbud mot köp av sexuella tjänster. Vi menar dock att nackdelarna med en sådan kriminalisering övervä- ger. En annan aspekt är att det blir lagligt att bjuda ut sexuella tjänster mot betalning, men att köpa den utbjudna tjänsten blir straffbart. Förnuftsmässigt och moraliskt är denna tingens ordning mycket svår att förstå. Det blir så att säga tillåtet att inbjuda till brott, att bjuda ut en sexuell tjänst, men att köpa den tjänst som bjuds ut blir straffbart. Vi moderater är i likhet med flertalet tunga remiss- instanser negativa till att kriminalisera både utbud och köp av sexuella tjänster. Bland de remissinstanser som avstyrker kriminalisering av könshandeln kan nämnas Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Dom- stolsverket, Riksåklagaren, JK, Kriminalvårdsstyrel- sen, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Kriminolo- giska institutionen vid Stockholms universitet, Sociala institutionen vid Göteborgs universitet, Sveriges ad- vokatsamfund, RFSU, RFSL, Sveriges kristna råd och Brottsförebyggande rådet - en samling ganska tunga remissinstanser. Fru talman! Vi moderater ställer oss bakom det som sägs i dessa remissyttranden. Jag tar dem som mina egna funderingar. Svea hovrätt skriver så här i sitt remissyttrande: Det torde vara bättre att i stället för kriminalisering, med åtföljande resursbehov hos polis, åklagare och domstolar, avsätta medel till de sociala myndigheter som tidigare har uppvisat relativt goda resultat i be- kämpandet av prostitutionen. Brottsförebyggande rådet skriver: Socialtjänstens och polisens arbete för att förhindra nyrekrytering till gatuprostitutionen, vilket synes vara relativt fram- gångsrikt, skulle sannolikt försvåras genom att prosti- tutionen i större utsträckning skulle komma att ske fördold vid en kriminalisering. Rådet framhåller att det i dag inte finns möjlighet att klara upp mer än 25- 30 % av de anmälda brotten. En kriminalisering skulle innebära att utredningsresurser skulle få flytta från någon eller några andra brottskategorier till svårutredda prostitutionsbrott. Socialstyrelsen anser att övervägande skäl talar emot en kriminalisering av prostitutionen. Man skri- ver: Argumentet att en kriminalisering skulle göra könsköparna mer synliga och möjliga att nå för be- handling, stöd och kontroll är rimligt i teorin, men Socialstyrelsen ifrågasätter vilka resurser som finns för behandling av könsköpare när det finns begränsa- de resurser för kvinnor som utsatts för sexuella över- grepp, barn som utsatts för incest och män som våld- tagit. Lagrådet har i sitt yttrande över regeringens för- slag konstaterat att förslaget lades fram trots att en rad tunga remissinstanser ställt sig negativa till en krimi- nalisering, även om kriminaliseringen nu begränsas till att endast omfatta den som köper tillfälliga sexuel- la tjänster. Påföljden föreslås bli böter eller fängelse i högst sex månader. Även försök till köp av sexuell tjänst föreslås kriminaliseras. Lagrådet noterar att det i brottsbalken inte finns något annat brott med samma låga straffskala som är straffbart på försöksstadiet. Även den socialdemokratiska partistyrelsens ytt- rande över motioner till Socialdemokraternas parti- kongress 1997 med krav på en kriminalisering av torskarna, som man skriver, var emot en kriminalise- ring av köp av sexuella tjänster. Man anförde som skäl mot en kriminalisering att prostitutionen troligt- vis skulle bli ännu mer osynlig än vad den är i dag och därigenom svårare att kontrollera. Detta antogs leda till en ökad risk för våld och övergrepp mot de prostituerade. Vidare antogs att hallickarnas makt skulle öka, samtidigt som bl.a. polisens möjligheter att upptäcka och bekämpa köpen av sexuella tjänster skulle bli utomordentligt små. Vi moderater delar de här åsikterna, vilket natur- ligtvis har bidragit till vårt beslut att inte vilja krimi- nalisera köp av sexuella tjänster. Jag kan inte heller låta bli att citera vad vår justi- tieminister sade till TT den 18 december 1997: "Det räcker förstås inte bara med ett förbud, och vi förstår att det blir bekymmer med bevisning och annat." Fru talman! Det beslut som kammarens majoritet med all sannolikhet kommer att ställa sig bakom i dag uppfattar vi moderater mer som symboliskt betingat än motiverat av effektivitetshänsyn. Vår uppfattning är att lagstiftningen inte kommer att bli effektiv med hänsyn till bl.a. svårigheterna att kontrollera och bevi- sa brott. Socialtjänstens och polisens arbete med att förhindra nyrekrytering till gatuprostitutionen, vilket enligt tillgängliga uppgifter tycks vara ganska fram- gångsrikt, kommer att försvåras genom att gatuprosti- tutionen kan antas komma att gå under jorden vid en kriminalisering. Redan i dag finns verktyg - social- tjänstlag, LVU och LVM - som möjliggör stöd och hjälp till de prostituerade. Slutligen vill jag peka på en av våra viktigaste in- vändningar mot majoritetens förslag att kriminalisera köp av sexuella tjänster. Omständigheten att det finns en marknad för sexuella tjänster är mer ett socialpoli- tiskt problem än ett kriminalpolitiskt. Den förstärk- ning av inte minst de sociala myndigheternas insatser som regeringens förslag i övrigt syftar till utgör enligt vår mening det bästa sättet att så långt som möjligt motverka förekomsten av prostitution i vårt samhälle. Vi avvisar regeringens förslag att införa ett förbud mot köp av sexuella tjänster. Fru talman! Vi vänder oss mot att möta sociala problem med kriminalpolitiska instrument. Vi står givetvis bakom samtliga moderata reservationer, men för vinnande av tid i kammaren yrkar jag bifall endast till reservation 10. I detta anförande instämde Gullan Lindblad, Eli- sabeth Fleetwood, Gun Hellsvik, Maud Ekendahl, Anders G Högmark och Åke Sundqvist (alla m). 0879055385113 N 2010-01-01 00:00:00 208426 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09114/#anf1