2348901 GL09113 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:113 Onsdagen den 27 maj 1997/98 113 1998-05-27 00:00:00 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning FA895B61-86D9-46AE-AB36-5BBDA9116DA7 57 PETER ERIKSSON (mp) mp Herr talman! Jag vill inte yttra mig om huruvida vissa har hamnat på fel plats i livet. Jag hoppas att de i stället kan bättra sig. I övrigt kan jag hålla med om väldigt mycket av det Anders Björck sade. Den information vi fått och den granskning som vi har gjort i konstitutionsutskot- tet om de s.k. svarta hålen i försvarsbudgeten som uppdagades under 1997 visade att Försvarsdeparte- mentet och försvarsministern inte alls har skött sin uppgift med det ansvar som måste anses åligga för- svarsministern. Det handlar om att föra vidare infor- mation och att agera för att förhindra att vi fattar beslut på helt felaktiga grunder här i riksdagen. Det var till syvende och sist vad som hände. Den 5 december i fjol fattade riksdagen beslut som bygger på uppenbart felaktig grund. Det handlade inte om småsummor utan om i storleksordningen 10 miljarder under den planperiod som diskuterades. Detta hade lätt kunnat undvikas. Redan tidigt under de första månaderna av 1997 framkom att den ekonomi som man planerade för och som man hade överenskommit om tidigare inte skulle vara möjlig att hålla. När budgetpropositionen i början på hösten dela- des till överbefälhavaren var det helt klart. Överbefäl- havaren varnade försvarsministern i hårda ordalag för att anta den budget som låg i det skick den var. Det måste till förändringar för att man skall kunna uppfyl- la försvarsbeslutet. Trots det här väljer departementet och försvarsministern att inte göra någonting, att bara låta saken bero. I oktober får regeringen ytterligare information, som den här gången är mer detaljerad och mer exakt. Man hamnar på ett belopp i storleksordningen 10 miljarder kronor, vilket sedan har visat sig vara rik- tigt. Men inte ens det räcker för att ministern skall agera. När konstitutionsutskottet frågar ut honom åberopar han att det här inte överlämnades på ett formellt riktigt sätt, och därför kan han inte ta ställ- ning, därför kan han inte agera. Försvarsministern passar ansvaret vidare till för- svarsutskottet, och det är ju helt orimligt. Försvars- ministern menar att försvarsutskottet, som har fyra tjänstemän, skall ta hand om hela 40- miljardersbudgeten och göra omfördelningar i den, trots att det finns en flerpartiöverenskommelse. Så fungerar inte det system som vi har byggt upp i Sveri- ge. För att det skulle fungera skulle vi behöva ha gigantiska utskott, som verkligen kan gå in i alla de- taljer och göra förändringar. Så länge departementet håller på sina siffror och inte ger några signaler om att det är fel måste riksda- gen utgå från att siffermaterialet i underlaget är det som vi skall använda och utgå från, även om det kommer signaler från myndigheterna om att det inte alls står rätt till. Den 5 december, när riksdagsdebatten ägde rum, var försvarsministerns linje fortfarande att det här inte skulle behöva ändras, trots att han helt klart var med- veten om att den linjen i längden är vansinnig. Försvarsministern måste få ordentlig kritik för det här agerandet. Det går inte att gömma sig bakom formella skäl. Det går inte att i alla lägen passa ansva- ret vidare. Vi måste kunna utkräva ett ansvar. Person- ligen tycker jag att man kan ge honom en chans till, men ansvaret måste ändå utkrävas på något sätt. Jag är besviken över att inte konstitutionsutskottets ma- joritet orkar stå för att det ansvaret skall ligga tydligt på Försvarsdepartementet och försvarsministern. I stället går man nu indirekt med på att lägga ansvaret på utskottet i riksdagen. Om den linjen skall bli för- härskande innebär det väldigt stora förändringar i framtiden. Jag har en liten sak till. Jag sade tidigare att jag ville yrka bifall till reservation 14. Jag menade nr 15. 0447198048312 N 2010-01-01 00:00:00 208244 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09113/#anf57