2348901 GL09113 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:113 Onsdagen den 27 maj 1997/98 113 1998-05-27 00:00:00 Aktuell debatt: Sjukvården aktuell debatt 82396350-3F70-40C6-B877-503B8667CF10 5 OLOF JOHANSSON (c) c Fru talman! Det är bra att den här debatten äger rum i dag, inte bara därför att det är val snart utan därför att det här är en fråga som angår många männi- skor. Alla kräver av oss att vi skall sköta vår del av ansvaret för detta. Det vi som individer inte klarar av på egen hand vill vi ha hjälp med. Sjukvård är ett typexempel på detta. I ett anständigt och civiliserat samhälle, ett välfärdssamhälle, är detta självklart - det borde i alla fall vara det. De enskilda människornas behov, olika som de är, måste avgöra insatserna. Därför måste sjukvården utgå från patienten, individen. Den måste vara gemen- samt finansierad för att vara rättvis. Men det innebär också, Margot Wallström, att man inte får bygga barriärer mot de resurser av annat slag som också kan användas. Det viktiga är hur vi gemensamt och soli- dariskt finansierar det med mycket låga kostnader för den enskilde. I annat fall klarar vi inte rättvisan. Därför har det varit självklart för Centerpartiet att medverka till nya resurser till vården i takt med att ekonomin har sanerats. Jag har självfallet respekt för de argumenten. Det är inte att delta i en auktion att föreslå ökade resurser till vården som en del cyniker har sagt. Det är att prioritera och tydliggöra att sjuk- vården och äldreomsorgen är ett prioriterat område. Det är att försöka leva upp till rättmätiga medborgar- krav efter förmåga. Jag tycker inte att de som har lägre ambitionsnivå- er skall komma undan så lätt i den här debatten. Det handlar om att dra ned på någonting för att öka här, t.ex. försvaret eller andra områden, om det är knappt med resurser - och det är det. För att minska behoven har vi som individer an- svar för vår livsstil. Det är också viktigt. Vi får inte falla till föga för de strömningar som finns i samhället när det gäller t.ex. missbruk och ett övermått av alko- holkonsumtion. Det är därför vi har varit motståndare till att sänka skatter som har en hälsobefrämjande verkan. Vi tror inte att det är så enkelt och att man bara skall ge efter för smugglingstendenser och annat. Det handlar om ett mycket bredare perspektiv. Det handlar om information och krav på den enskilde att skärpa sig. Det är så man skapar minskade behov och förebygger behoven i sjukvården. Det är ett gemen- samt ansvar för individen och politikerna. Det är självfallet en viktig samhällsuppgift att arbeta före- byggande i kampen mot alkoholen och drogerna. Som individer har vi också en skyldighet att ställa upp på rehabilitering, att komma tillbaka och att själ- va vilja ta vår del av det ansvaret. Negativa sociala förhållanden, t.ex. arbetslöshet, dåliga arbetsplatser och stress, måste motverkas i det här arbetet. Sedan vet vi alla att en allt äldre befolkning kräver mer än annars. Alltså måste vården och sjukvården prioriteras framför andra områden. Resurskraven ökar helt enkelt, och annat måste stå tillbaka. Våra nyckel- ord är närhet, att kunna få tillgång till vård, att kunna vara nära sina anhöriga och sina vänner, att känna trygghet också i den svåra situation då man drabbas av sjukdom. Det vet vi alla som har nära anhöriga och vänner som vi har följt till sjukhuset genom åren. En del har kommit tillbaka, andra har inte gjort det. Det är oerhört viktigt att vi ställer upp i den lilla gemenskapen när människor blir sjuka. Där har alla ett ansvar. Det kan inte bara samhället lösa. Och till sist, som sagt, rättvisan, som jag har berört tidigare. Låt mig säga att som politiker har vi ett huvud- ansvar för resurserna och deras användning och för- delning, för organisationen och för personalen. Låt mig sluta där. Vår sjukvårdspersonal, vår vårdpersonal i det här landet, är för liten i förhållande till de växande beho- ven. Vi skall erkänna det. Vi skall också erkänna att det handlar om att ge dem utvecklingsmöjligheter. I går kom en vän hem och ville ha en utskrift för att söka jobb i Norge. Det är klart att vi måste se till att prioritera också detta att den personal vi har känner att den har vårt stöd. I annat fall riskerar vi att våra åtgärder blir verkningslösa. 059100119006 N 2010-01-01 00:00:00 208192 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09113/#anf5